Bruten fot, men jag fortsatte ändå

Jag nämnde nyligen att jag bröt foten i samband med vinterkräksjukan. Här kommer hela berättelsen.


Vårt då treåriga barnbarn var redan sjuk när hon kom, så vi var förberedda. Hon var ändå glad, om än utan aptit.

Två dagar senare slog det till hos mig. Jag vaknade mitt i natten och rusade till badrummet (detaljer utelämnas). När jag sedan gick till köket för att dricka vatten, svartnade allt. Jag vaknade på golvet. Min man kom springande av smällen, men vänsterfoten vägrade samarbeta. Smärtan var outhärdlig.

Med hjälp av smärtstillande kunde jag tillbringa resten av natten på badrumsgolvet, nära toaletten. Jag kunde inte stödja på foten alls, och lilltån såg ut som en prinskorv. I brist på rullstol rullade vi mig på en kontorsstol.

Efter två dagar med den provisoriska rullstolen kunde jag stappla korta sträckor – men bara på helt plana ytor. Inga trösklar, inga mattor.

Det var inte läge att söka vård under pågående vinterkräksjuka, och när den väl gick över, var jag mest nyfiken på varför jag svimmat. Brutna lilltår brukar ändå inte åtgärdas – det vet jag av erfarenhet.

Veckan därpå fick vi nycklarna till nya lägenheten. Elektriker och målare anlitades, medan vi packade och flyttade det vi kunde – med vår bil, 650 meter bort. Foten klarade bara släta golv, men jag kunde köra tack vare automatlådan. Resten fick ske med stor försiktighet.

När det gått en månad hade jag fortfarande värk. Vristen ville inte samarbeta. Jag ringde vårdcentralen, som hänvisade till närakuten. Där blev jag först inte insläppt – det ansågs inte vara akut – och jag hänvisades tillbaka till vårdcentralen. Jag sa att det var de som skickat mig. När jag nämnde vilken vårdcentral det gällde, blev jag till slut insläppt.

Läkaren som tog emot mig noterade redan i korridoren att jag inte haltade. Han läste i journalen att det rörde sig om en äldre skada och lät märkbart besvärad. Varför hade jag kommit? Jag förklarade att jag från början medvetet valt att inte halta – jag vet att det annars blir snett någon annanstans. Min fråga, och orsaken till mitt besök, var om det kunde bli värre av att jag fortsatte gå på den.

Jag kunde fortfarande bara gå smärtfritt på helt slätt underlag. Utomhus var besvärligt.

Läkaren gick till slut med på att röntga. När svaret kom, började han samtalet med:
– Jag förstår att du har ont.


Först efter röntgen förstod läkaren varför jag hade ont. En avulsionsfraktur och brutet lilltåben – skador som varken syntes utanpå eller togs på allvar förrän bilden låg på bordet.

Röntgen visade att jag slitit loss ett 8 mm stort benfragment från kanten av språngbenet (talus), alltså en avulsionsfraktur. Dessutom var lilltåns grundfalang bruten, och PIP-leden – den där tåleden som brukar svullna först vid kyla – var troligen ur led. Det fanns inga allvarliga felställningar, men skadan var verklig.

Lokalstatus visade tydligt: svullet underben, ömhet över fotryggen och nedsatt rörlighet i fotleden. Det var alltså inte bara prinskorven som var problemet.

Bedömningen var kort men tydlig:
Fotledsskada, 4 veckor gammal. Får allmänna råd. Troligtvis tar det tid innan patienten har återfått full funktion.

Så nej – det var inte inbillning.
Och ja – det kommer att ta tid.

Det visste jag inte då.
Att tre månader senare skulle fötternas ostadighet leda till nästa fall.
Men det är en annan historia.

Kolesterol, kvoter och min egen väg

Jag har aldrig förstått mig på det där med blodfetter. Det pratas ibland om det goda och det onda kolesterolet” , men sen adderas allt i en totalsiffra som helst ska vara låg – om inte är man kandidat för statiner.

Jag minns första gången jag började förstå mina värden. HDL – alltså det sk goda kolesterolet – var högt. Triglyceriderna väldigt låga. Ändå var totalkolesterolet som även innehåller det ”onda” LDL för högt enligt mallen. Med lägre HDL hade jag klarat mig.


LDL+HDL+TRIG=TOT


Jag har inte glömt läkaren som med lätt bekymrad rynka föreslog statiner ”för säkerhets skull”. Jag uppmanade läkaren att skriva in i journalen att ”patienten tackar nej” för att hålla sin rygg fri. Det öppnade för ett bra samtal och jag fick det stöd jag ville ha.

LDL låg vid senaste provtagningen på 3,9

Idealet är under 3,0. Det är orsaken att totalkolesterolet passerar gränsen för statiner, trots att övriga värden är väldigt bra. Jag ser inte LDL-värdet som oroande, men jag följer det. Jag fortsätter att stötta levern – som just nu är mitt fokus – och utgår från att LDL också påverkas av det. Jag har ännu inte förstått varför totalkolesterolet ska ha sista ordet, när de ingående delarna säger något helt annat. Jag märker att kroppen svarar positivt på det jag gör – och det är fortfarande viktigare för mig än en siffra i marginalen.


Det nämns sällan, men för lågt kolesterol kan också vara en risk – särskilt hos äldre. Kroppen behöver kolesterol för att bygga celler, bilda hormoner och skydda nervsystemet.


En annan väg: Trig/HDL-kvoten

Något som verkar mer logiskt än totalkolesterol är Triglycerider delat med HDL. En enkel kvot, som sägs ge ett hum om hur kroppen hanterar fett och socker – och kanske till och med om risken för hjärt-kärlsjukdomar.


Mina senaste värden 2025-01-16
Trig 1,1 ÷ HDL 1,6 = 0,69

Jag har de senaste 20 åren gjort mycket för att kroppen ska få jobba med – inte mot – sina egna system. Och ibland blir siffrorna ett litet ”heja dig” på vägen.

Jag känner mig inte orolig över att fatta beslut själv. Mycket tack vare min funktionsmedicinska resa. Jag känner mig mer påläst.

Nästa vecka är det dags för ny provtagning

Blodtrycksdoktorn ska återigen utvärdera mitt blodtryck. Just nu ser det bra ut. Det känns skönt att kunna följa allt i lugn takt, utan oro – bara med nyfikenhet på vad kroppen visar nästa gång.

2025-04-14

Time out – när livet tar paus

25 april 2024 skrev jag om mina äventyr inom sjukvården, det har hänt mycket sen dess men jag har inte lyckats få ner det i publicerbar skrift även om viljan finns. Det är inspirerande att skriva och nyttigt att ha det samlat när jag inser hur mycket jag glömmer. Orsaken att jag inte skriver är oklar, men jag har några teorier.

Fortsätt läsa