Jag kämpar fortfarande med ketonnivån och kommer ingen vart. Det är nyttigt att behöva gå tillbaka i sin egen almanacka och undra över vad och hur jag egentligen gjorde första gången för att nå upp till den optimala ketonnivån och sen stanna där, utan större problem under två månader. Jag äter väldigt strikt både avseende kolhydrater och proteinmängder. Utan att jag ”mäter och väger varje tugga” vet jag att det inte är varken mer eller heller mindre än jag åt före semesterresan till Kreta som förstörde hela ketosprojektet. Egentligen borde jag vara deprimerad över varför det går så dåligt, men än så länge är jag inte det. Det ger mig snarare förståelse för varför jag kunnat äta vad vi kallar strikt LCHF i 7½ år utan att gå ner i vikt, nu när jag, svart på vitt, ser hur känsligt det är.
Lite bakgrundshistoria……
Redan under min viktväktartid, som började på 70-talet, förstod jag att socker är en större bov än fett när det gäller viktreglering. Viktväktarna begränsade intaget av både fett och socker väldigt hårt och båda var för mig svåra att hålla innan jag hamnade i det läget att autopiloten tog över dvs man är så speedad av framgång att allt rullar på av sig själv. Vad jag inte förstod då var att autopiloten är starkt kopplad till ketoner, dvs hjärnan får ett helt annat bränsle och faller in i ett flow där ingenting kan störa. Jag minns hur jag kompromissade med fettmängderna och utan förödande konsekvenser hällde i mer olivolja än tillåtet i spenatsoppan, men samtidigt inte ens kunda lukta i en godispåse om jag ville fortsätta gå ner i vikt. Fettet verkade inte störa processen, medan minsta avsteg gällande socker och andra kolhydrater som stärkelse i tex majs och potatis som för mig var svårare att släppa än bröd och pasta. (Viktväktarnas matplan var på den tiden en Atkinsinspirerad ketogen kost).
LCHF kom in mitt liv
Nästa tillfälle att lära känna autopiloten var min första sommar med LCHF (2005) då familjen och jag tillsammans gick ner över 50 kg och jag trodde att nu var min tid som gravt överviktig äntligen över. Vi bodde i en sommarstuga med begränsat kök och lagade mest mat ute på grillen som även hade stekhäll. Vi stekte ägg, grillade kött och fisk med grönsaker, gjorde smaksatt smör och olivoljedressingar och åt oss mätta och belåtna varje dag. Ett och annat glas rödvin slank ner och annars drack vi det goda brunnsvattnet. Nu efteråt kan jag inse att jag var i den optimala zonen under den sommaren. (Vi har många gånger försökt kopiera den tiden utan att lyckas, vi har inte haft något mätverktyg som handledning.)
Vad hände sen…
När vi efter sommaren 2005 flyttade hem från sommarstugan började kompromisserna, som ändå var marginella (det är väldigt få gånger jag under dessa år brutit LCHF helt) och viktminskningstrenden stannade av och avtog så småningom. Efter det har det gått 7 år innan jag nu i somras återigen fick känna av den märkliga känsla av flow som det innebär att drivas av en autopilot.
Ny förståelse
Efter två månader i oavbruten dokumenterad optimal ketos, som sen brutits till detta mellanläge där jag ligger nu, på någon vacklande nivå strax över ketongränsen (0,5-1,0), vet jag vad som är orsaken till den magiska känslan av flow i LCHF-ätandet och framför allt vet jag att i den gråzon där jag är nu har jag varit under de 7 åren mellan 2005 och 2012 utan att förstå varför det inte fungerat som viktminskningsmetod. Jag har hela tiden trott att jag ätit ketogen kost och varit i ketos eftersom urinstickorna (de gånger jag testat) alltid visat utslag. Jag äter det alla initierade skulle kalla ”strikt LCHF” dvs inte mer än 20g kh per dygn och jag äter fett, en hel del mer än många rekommendationer i LCHF-kokböcker och LCHF-recept och ändå når jag inte upp till den optimala ketonzonen, dvs autopiloten är fortfarande på semester.
Autopiloten
Att leva i den optimala ketonzonen innebär att hjärnan fattar bättre beslut utan att man ens tänker på det. Längtan efter olämplig mat finns inte, eller är åtminstone väldigt mycket svagare. Energin att ta itu med vardagliga ting (tråkiga) är betydligt större och uthålligheten att genomföra olika projekt är nästan skrämmande stor. Motivationen går på högvarv och kort och gott – man befinner sig i ett flow som är svårt att beskriva för den som inte upplevt det.
När man är i det läget, vi kan kalla det ketone mode, tror man lätt att det skall vara för evigt och man förstår inte vad som hänt när man sen vaknar upp och inser att allt är som innan dvs man vänder sig om och somnar om, skjuter tråkiga saker på framtiden och framför allt man har inte motivationen att ta itu med problemen. Då kommer sockermonstret som en blixt från klar himmel och sätter sig på ena axeln och får en att smaka på trädgårdens fullmogna björnbär eller att ta en portion till av den goda köttbiten med gräddsås dvs forfarande inom ramen för LCHF per definition men inte inom ramen för vad som leder just mig upp i den optimala zonen. Vägen tillbaka till att autopiloten tar över blir kortare när man förstått att farorna börjar redan här, trots att man faktiskt fortfarande är innanför LCHF-staketet.
I min trädgård finns det solmogna björnbär på en buske utan taggar
Det har blivit bättre
Vore det här för några år sen hade björnbären blivit äpplen från samma trädgård (fast jag inte gillar äpplen) och ännu mer (LCHF-vänlig) mat och till slut hade kompromisserna lett till provsmak både här och där innan jag en dag bestämt mig för att på måndag börjar jag från början. Dessa måndagar är det värsta jag vet, för då vet jag att omställningsbesvären börjar och att det är ett elände innan man är igenom. Jag har plågats av detta så många gånger under åren att det motiverat mig att inte utsätta mig för det en gång till dvs jag drar i nödbromsen mycket tidigare bara för att slippa. Det är samma spärr som jag har inför att dricka mig onykter. Redan som tonåring lärde jag mig avstå från vad ”dagen efter” innebär.
Tack och lov är äpplen inte min favorit
Handlingsplan
Jag saknar min autopilot och det är motivation nog att ta itu med situationen på allvar. Jag har läst kommentarer här på bloggen om att fettfasta och jag har även en annan värdefull kontakt som tipsat mig om att fasta sätter fart på ketonerna. Eftersom jag alltid är beredd att pröva så är fettfasta vad som står på agendan just nu. Proteiner och kolhydrater är det man kan påverka och då finns det bara fett kvar att äta. Jag är inte säker på att jag kommer att genomföra en fullständig fettfasta men jag kommer att rapportera lite mer detaljerat än vanligt vad jag gör och hur det går.
Tack och lov säger jag bara för mitt LCHF-kaffe:
Gamla inlägg jag skrivit om detta magiska kaffe:
Magic Bullet Coffee
Fettbomb
Mitt morgonkaffe
Dave Asprey: Mannen bakom LCHF-kaffet
LCHF-kaffe
Är LCHF-kaffe för alla
Fixa LCHF på ett hotellrum
För den som fortfarande vill ha tag på en ketonmätare så finns de att köpa i den här webshopen. A. Menarini Diagnostics
Sen jag förstod att både Kostdoktorn och Monique ”Lifezone” Forslund får provision på att länka till deras hemsida har jag kontaktat företaget och har nu samma partneravtal. Dvs jag får en liten slant för varje avslutad affär. Känns lite ovant för mig som inte bloggat så länge, men samtidigt kändes det också fel att de tjänar pengar på något som jag introducerat. Bloggandet tar tid och eftersom jag redan dubbelarbetar med både mitt vanliga jobb och sen LCHF-magasinet så ser jag fram emot den dag jag kan minska min ordinarie arbetstid ytterligare och mer helhjärtat gå in för både tidningen och bloggen.
En del rosor kämpar emot när trädgården går till vila under hösten
Pingback: Autopilot, träningskläder och ekonomi | kejsarinna.se
Pingback: Autopilot, träningskläder och ekonomi | Linna och Liten
Men vilket mitt-i-prick – inlägg! Har inte lidit av speciellt stor övervikt och min viktresa är mycket kortare än din. Men just det där med autopiloten och hur man tappar den, att gå från ”vill aldrig äta onyttigt igen” till att sakta, sakta lägga till mer och mer kolhydrater i kosten; HÖG igenkänningsfaktor!
Jag tror vi är ganska många som känner igen oss i det!
Du är väldigt duktig på att komma ihåg hur du åt/reagerade/agerade ”förr i tiden”. Jag själv har varit väldligt dålig på att analysera mig själv.
Så trist att det ska vara så trögt att få komma tillbaka till den optimala ketosen!
Jag har märkt att jag är väldligt känslig för att äta för lite fett i kombo med för mycket proteiner. Av någon anledning så sker detta oftast samtidigt! Äta borta innebär ofta detta, ser jag nu.
Men tack vare LCHF kaffet så kommer jag snabbare upp i ketosen igen. Den är verkligen ett bra verktyg!
Jag har trots bra ketonvärden ändå haft svårt att få någon flowkänsla. Någon gång bara, så jag går fortfarande i väntans tider.
Nu håller jag tummarna för dig att din autopilot snart upphör med ledigheten och sätter igång och jobbar för dig!
Mitt minne är inget att skryta med när det gäller sådant man behöver komma ihåg, fråga familjen… 🙂
Däremot är jag begåvad med ett minne som hjälper mig analysera det mesta som hänt bakåt i tiden vilket är bra sådana här gånger. Nuförtiden måste jag dubbelkontrollera om jag har chansen (årtal tex) eftersom jag har börjat tappa lite sifferminne med åren. Jag har alltid arbetat med minnet genom att fotografera och skriva både dagboksliknande och mer i anteckningsform. Det underlättar en hel del. Jag brukar med glädje tänka på Minnesmästaren som äter LCHF och tänka att då slipper jag kanske bli som min mamma slutade sina dagar dvs i djup demens. Det är min stora fasa att bli så.
För mig är det jättekänsligt. Jag var i optmal ketos i 23 dagar sen grack jag lite vin och åkte ner på 0,7 direkt. Det hra blivit ett lite uppehåll men nu är jag i optimal ketos igen, börjader på 0,5 sen tog det några dagar till 2,6. En dag var det 4,0 då festade jag på ca 1 dl smörstekt vitkål, några broccolibuketter och lchf flygande Jakob med bara smör som tillbehör, nästa dag var ketonvärdet 1,8, så nog är det känsligt.
Det som är spännande med det här verkar vara att vi alla är känsliga på olika saker. Jag nådde min första optimal ketos över 2 under LCHF magasinets campinghelg i Säffle och då drack jag vin varje kväll. När jag sen äter lite större portioner i kombination med vin på Kreta kastas jag ur direkt och har svårt att hitta tillbaka. Det känns lite märkligt!
Ännu en gång ett mycket bra inlägg. De senaste veckorna har känts sega, medan jag kämpat att komma i optimal ketos och lite så känner jag när inte ”autopiloten” som du beskriver är gång – du beskriver det så bra. I tillägg tror jag brist på D vitamin inte gjort det bättre och nu är dosen uppe i 4000E per dag (tog blodprover i senare delen av september). Det verkar som lite extra fett på kvällen hjälper till (antingen med kakao eller te). Har även jag haft fundering på fett fasta men ska fortsätta som jag gjort några dagar till, efter att tre dar i sträck varit i optimal ketos. Framför allt på timmarna efter lchf kaffet på morgonen känns tankverksamheten klarare och senare kommer energin att ta tag i sk sur degar.
🙂 Autopiloten är bra på att ta tag i surdegar!
Mina ketonvärden är också låga nu. Jag äter mer protein och håller på att testa var min gräns går innan ketonvärdet går ner för lågt. I går var jag på tapasrestaurang och då blev med all säkerhet intaget av både kolhydrater, proteiner och fett för högt.
Idag testar jag fasta på morgonen och en ordentlig bullet tea (med MCT + smör) till lunch och så en normal middag ikväll, för att se om det här kan ”reparera” skadan och få upp ketonvärdet till optimal nivå igen. Det blir spännande att se vad som händer. Fungerar det tror jag att det kan vara en otroligt bra metod för mig om jag ätit för mycket/fel någon gång.
Det du skrev om omställningsbesvär är något jag tycker är intressant; att man kan få det efter så lång tid på LCHF. Hur stora förändringar måste du göra för att få omställningsbesvär? Hur länge sitter de i?
Jag får omställningsbesvär ganska snabbt dvs från den ketonnivå och upp till den optimala kan mycket väl ge tex huvudvärk av en speciell sort som jag numer känner igen. Jag kanske får skriva ett helt inlägg om det framöver.