Många har hört av sig till mig och undrat hur det går med ketonmätningarna och jag har svarat att rapport kommer och nu är det dags.
Jag hade självklart önskat att resultatet viktmässigt vore bättre, men jag är ändå nöjd med att jag blivit klokare under den här mätperioden som nu är över 8 månader lång. Trenden är nedåtgående och det är det viktigaste för mig även om jag självklart tycker det ska gå fortare.
Själv ser jag tydliga samband mellan ketoner och viktförändring. För att gå ner i vikt måste jag orka hålla ketonerna på den höga nivå som krävs. Det är en mental fråga i första hand. Det är svårt att hålla sig där eftersom det krävs så lite för att sjunka igen.
Det handlar om livskvalitet. Vilka uppoffringar är jag beredd att göra? Hur ser mitt liv ut?
8 månaders ketonmätning
Redan innan jag började mäta ketoner i blod visste jag att jag förmodligen är känsligare för kolhydrater än många andra och mätningarna har bevisat för mig att det är så. Idag vet jag precis vad som krävs för att hålla ketonnivån hög (och därmed insulinnivån låg) och jag bestämmer mig om och om för att sluta med alla kompromisser och ändå så trillar jag dit hela tiden.
Jag trillar fortfarande inte dit på ”vanlig” kolhydratmat, det handlar om sådan LCHF-mat som jag tror många äter och tycker är ok. Den största boven för mig verkar vara mejerier och då menar jag alla utom rent smör. Det är så lätt att använda vispgrädde, Creme Fraiche eller Smetana för att göra såsen lite godare… Det är också enkelt att ta en bit ost, när man egentligen skulle äta mat. Jag har blivit bjuden på ”LCHF-bak” och det visar sig direkt att mandelmjöl och andra sorters substitut inte fungerar. Vet inte om det är innehållet i sig eller att det får mig att äta fel i proportioner av vanlig mat.
Proteinmängdsbegränsning är a & o. Jag är en kort liten soffpotatis (162 cm och snart 58 år gammal) och då behövs inte de proteinmängder som ofta nämns. Jag klarar mig utmärkt på en mindre mängd protein och då mår jag också bättre. Det gäller bara att hålla sig där och det kräver planering redan från morgonen och då är mitt LCHF-kaffe fortfarande ovärderligt för att hålla mättnaden.
Jag mäter inte längre varje dag, men tillräckligt ofta för att få ett medelvärde för veckan, ca var tredje dag och ibland mer sällan, tex om jag vet att jag ligger lågt och förstår orsaken.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Hej!
Vart köpte du din blodmätare?
Jag kissar på stickor men dom känns inte så tillförlitliga ?
Hej
Nuförtiden använder jag Ketonix som mäter i utandningen. Den upplever jag lika tillförlitlig som blod
Hej är lite förvirrad. Mäter mina nivåer med Keto-Diastix sen en vecka tillbaka. Blev förvånad hur snabbt jag kom högt på skalan, även efter att ha trillat ur pga vin. Dock ligger jag mellan 8 och >16 mmol/l. Trodde först det är jättebra men egentligen ligger jag ju högt över det optimala fönstret. Hur kommer det sig? Kan det vara så att stickorna är felvisande? Tacksam för svar!
Hej
Själv litar jag inte på urinstickorna för min egen del eftersom de inte visar värden jämförbara med de värden jag får genom att mäta i blodet. Så jag kan tyvärr inte svara. Jag har flera gånger haft fullt utslag på urinstickor och lika fullt inget utlag i urin. Jag är inte rätt person att utreda skillnaden mellan ketonvärde i urin och blod, men det finns att läsa på andra ställen.
Varför så stora ansträngningar med omläggning av kost? Det enklaste är väl att minska på det totala energiintaget istället för att laborera med olika? Mindre energi in, mer eller oförändrat med engergi ut = viktnedgång. Inte lätt det heller men helt klart mindre krångligt än att mäta olika energikällor.
Hur tänker du nu?
jag tänker som så att ni LCHF:are verkar äta näringsrik och bra mat samtidigt som ni väljer bort skräpmat med ”tomma kalorier” som t ex högt sockerinnehåll. Jättebra! Dra ner lite på mängden (eventuellt energi om så behövs) så är ni väl i hamn och slipper krångla med specialdiet och göra massor med uppoffringar. Jag är ingen expert men grunderna i näringslära är väldigt logiska och lätta att förstå. Har själv gått ner i vikt genom att minska ner storleken på mina portioner – (och försöka tänka på energiinnehållet). Är man så proppmätt efter en måltid att det känns som man har ätit för mycket så har man helt enkelt ätit mer än vad man behöver och vad kroppen gör av med..
Ha det gott
/Helena
Ämnet är för stort för att gå in på i en bloggkommentar men om det vore så enkelt som du beskriver vore inte jag och många med mig överviktiga. Få av oss äter så vi blir proppmätta. Tvärtom äter vi nog ofta för lite för att vi skäms över vår övervikt, eftersom så många i vår omgivning kopplar det till dålig karaktär.
Nej jag tror inte heller att det är enkelt och tycker ni är beundransvärda som kämpar år efter år. Men jag tror att man kan tänka i form av högre näringsinnehåll och lägre energi. Oavsett varifrån energin kommer ifrån.
Jag förstår fortfarande inte vad du är ute efter.
Vi tänker näringstät mat med precis så stort energiinnehåll (från fett) som individen behöver. Varken mer eller mindre. Vad är problemet med det?
Hej! Det är just det som inte fungerar för oss, energi in och energi ut. Jag har försökt i 20 år utan att lyckas annat än med svältkost och väldigt tidsödande träning, som är omöjlig i längden. Däremot kan jag få en långsam viktminskning med rätt proportioner mellan fett/protein/kolhydrater. Vad som stoppar upp viknegången är individuellt. Med ketosmätning kan man få en fingervisning om vad som faktiskt ger ketos. Hade vanlig mat och viktminskning fungerat hade jag så klart varit nöjd med det. Nu får jag hälsovinster på köpte, eftersom jag blir sjuk av kolhydrater.
Pingback: Ketosens misslyckande vid viktnedgång - vad kan det bero på?
Jo, Martin, det är mycket möjligt att Maffen hade gett effekt om jag hade fortsatt, men jag hade bråttom; våren var i antågande, och jag ville ha snabbare resultat. Jag vill verkligen inte nedvärdera metoden, mycket beror det ju på vad man är ute efter. Som komplement till en sund kost för viktnedgång är den säkert bra, och onekligen ger den en behaglig motion med mycket liten skaderisk, och som du säger kan ju intensiteten öka med bibehållen puls när formen blir bättre.
Hej igen, Jo, jag körde förförra vintern enligt Maffes metod; inte i första hand för att gå ned i vikt, utan för att det påstods ge bättre uthållighet i t. ex. långlopp/uthållighetssporter. I mitt fall handlade det om att bli bättre som långloppspaddlare. Min erfarenhet av den vintern var att aktivitetsnivån var för låg för att ge något resultat (jo, man kan faktiskt träna för paddling även vintertid) Därför övergav jag Maffemetoden, och hittade HIIT som hittills har gett bra mycket bätre resultat, både på vikten och märkligt nog på långloppsuthålligheten. Dessutom tycker jag mig märka att LCHF-kosten ger bättre prestationsförmåga i konditionssporter- fettförbränningen fungerar bättre där antar jag.
Men naturligtvis är Maffeträning mycket bra för den som av olika anledningar inte kan/vill köra hårda korta träningspass; t.ex. dagliga långpromenader är ju Maffeträning, och kan ju ge både motion och naturupplevelser, och lite D-vitamintillskott
En motionsform som kombinerar Maffeträning med intensivare pass har också visat ge bra resultat, och bättre trivsel (omväxling) Tex. två veckors lågintensiv träning, och en veckas tuffare träning. Sen behöver man kanske inte komplicera det hela i onödan,om man inte vill; bara man gör något regelbundet, det är nog det viktigaste. Att jag tog upp HIIT-träning var att den metoden är mycket tidsbesparande för den som har ont om tid.
Hej !
Utan tvekan vet du Gunnar C ifall Maffeträningen ger effekt för dig eller ej, frågan är om vad som hänt ifall du fortsatt träningen.
Jag är minst sagt nybörjare och hämtar min motivation i att mina motionspass också ger energi nu. Jag tänker också på de förfäder som ägnade långa arbetsdagar att arbeta med kroppen. Min tanke är att Maffetoniträningen mer liknar arbetsmotion och det är skonsammare för kroppen. Han ifrågasätter talesättet No pain-No gain och jag tänker prova. Men jag vet att pulsen lätt blir för hög i början och därför ska tempot sänkas så man inte tycker att det kan ha någon effekt. Efter en tid ligger pulsen dock kvar på en låg nivå och intensiteten kan ökas.
Såvitt jag minns kan man utgå från en generell maxpuls på 175 pulslag/min. Ifrån den siffran drar man sin ålder (175-50= 125) och där är maxvärdet och tio steg under 115 är minivärdet och i den zonen 115-125 ska pulsvärdet vara när jag tränar i uppvärmt tillstånd. Men jag är inte helt säker och Maffetonis träningsmodell är litet utförligare än detta! 🙂
I mitten på 90-talet kom Dr Maffetone med ett sitt lågintensiva träningsprogram. Man använder pulsmätare och ligger lågt i puls och tränar långsiktigt. Han botade många övertränade idrottsmän och genom lågintensiv träning blev de friska från skador och fick nya framgångar. Jag har själv börjat motionera på det sättet. Fördelen är att träningspassen känns lätta och ger energi samt förhoppningsvis ökar förbränningen. För mig har den intensivare träning jag gjort sedan i julas gett känsla av utbrändhet, trötthet och irritation.
Min tanke är att lågintensiv motion plockar ur blodsocker ur musklerna och hjälper till att hålla nere insulinnivåerna.
Någon annan som tränar efter Maffetones modell? Hans böcker finns på bokrean.
Jag har hört talas om detta och tycker både det verkar spännande teoretiskt och efter hur jag fungerar. Särskilt om man gör det i kombination med kort och intensiv SlowBurn muskelträning som jag lärt mig av Fred Hahn (kille från New York, som tillämpar Low Carb och som föreläser på LowCarb-kryssningarna). Allt för att inte överanstränga sig och ändå få maximal effekt.
Jag är intresserad av att veta hur ett sådant pulsschema skulle se ut.
Hallå Maffetoneintresserade! Vid lågintensiv träning ska man beräkna maxpulsen utifrån 180 slag/min och dra ifrån sin ålder. Alltså litet högre än jag uppgav i min tidigare kommentar.
Jag har tagit reda på min maxpuls mha pulsklocka och belastning på gåband, skall man inte använda den då?
Träningen ska vara skonsam så man utgår från en lägre maxpuls än den faktiska. Många upplever träningsnivån som löjligt låg i början och att träningspasset skulle kunna göras en gång till. Men poängen är att kroppen ökar prestationsförmågan med en lägre pulsnivå. Min erfarenhet hittills är att jag känner mig mer energisk nu och känslan av slitenhet har avtagit betydligt.
Det är precis som du beskriver det jag vill att det skall fungera. Det verkar passa mig och mina förutsättningar. Jag skulle gärna vilja ha hjälp med ett träningsupplägg eftersom jag är helt novis på området. Ställer du upp på det Martin om jag i ett blogginlägg skriver in förutsättningarna?
Tack för förtroendet men jag är tämligen novis själv… Jag skulle i och för sig kunna skriva hur jag själv har kommit igång. Boken som jag kollat i är rätt mycket ”känn efter själv”.Det du skriver om Slow Burn, är det att googla eller finns det en bra länk?
Men Ann Kristin, du berättar ju just nu att du under perioden med hård träning gick ned 10 kg. Ganske imponerande tycker jag. Och när du slutade träna gick du upp igen. Vad du just gjort är ju att du har bekräftat det jag antydde, nämligen att motion alltid måste ingå i ett framgångsrikt viktreduceringsprogram, oavsett vilken diet man följer. Sen tror inte jag att kalorireducerat/snålkost är nån bra väg om man kör LCHF-utesluter man det mesta av kolhydraterna måste ju kroppen få bränsle på annat sätt; läs fett, och då blir det rätt mycket kalorier; inget fel i det.Många har ju upplevt bättre viktnedgång efter att ha ökat mängden fett och därmed kalorierna. Förresten; du säger att du inte hade tid; har du träffat på HIIT;high intensity interval training; träningen som innebär hårda, men korta intervallpass, på inte mer än kanske 25 minuter tre gånger i veckan, och som ger bättre fettförbränning än långa tråkiga pass i lägre tempo ?
Med ett sådant har säkert de allra flesta tid, och det skulle kanske kunna hjälpa en del att komma över ”platån”
Ha det bra !
Vad jag menar är att jag inte ens gick ner ett kilo i veckan med hård motion i många timmar och samtidigt svältkost, och när jag inte hade tid med sju timmar utan kanske bara tre timmar och höjde intaget av mat från 1400 kcal till några hundra fler, då gick jag upp igen. Nu har jag så svår artros att jag bara klarar 3000 steg om dagen. Jag kör pilates och yoga, så gott jag kan. Äter lchf sedan 4,5 år.
Kolla in http://www.jackkruse.com där finns mycket som skulle kunna hjälpa dig. Han förespråkar bland annat CT kalla bad för att gå ned i vikt.Han har andra ideer om att electromagnetisk strålning som vi utsätts för överallt idag stör funktionen i våra celler och leder till alla möjliga sjukdomar.
Mycket strongt av dig, Margareta, att gå in så här hårt och vetenskapligt för att göra något åt vikten / hälsan. Även om det går trögt på vågen tror jag att kroppen far mycket bättre av sund och riktig mat. Kämpa vidare och lycka till!
Jag tror att jag är väldigt kolhydratkänslig själv. Jag har alltid haft svårt att gå ner i vikt, och nu har jag stått på samma vikt i flera månader. Har mätt ketonerna med ketostix en vecka nu, och har väldigt svårt att hamna i optimal ketos.
Gunnar, jag kan inte gå ner med ens hård träning. Under en periodpå 4 månader tränade jag sju timmar i veckan, powerwalk och styrka, samt kalorireducerat. Då gick jag ner tio kilo, men när jag inte hade tid att träna lika mycket gick jag upp igen. Trots snålkost. Jag ser folk i rullstol som är magra. Något är väldigt fel här…
Men… då gick du ju ned med hård träning…
Vad är ”snålkost”. Låter oroväckande, i och med att du också nämner kalorier tidigare. Jag ser den stora fördelen med LCHF att man kan strunta i allt vad räknande heter och koncentrera sig på att äta bra saker. Man kanske inte rasar i vikt med en gång men trendkurvan verkar peka nedåt. Fuskade rätt rejält över jul och blev förvånad att jag vägde mindre än innan efter bara fyra veckors sund kost igen. Har haft ytterligare en vecka då dieten inte gått att hålla (möten utomlands) så vi får se hur lång tid det tar nu.
Kämpa på! Tror hur som helst att kroppen mår bättre av den här kosten även om man inte minskar i vikt.
Med snålkost menar jag en Medelhavskost med reducerat fettintag, ca 1400 kcal/vecka, ingen alkohol, inget liv. Efter tio kilo hade jag 30 kg kvar…helt omöjligt att leva så. Jag har alltid rört på mig, jobbat som förskollärare och slagit hö, kört in ved och dessutom tränat. Det finns INGET i min livsstil som skulle peka på att jag skulle gå upp 40 kg. Men vi finns 😉
Jag läser din berättelse, och andras kommentarer, men en sak slår mig liksom alltid i LCHF-sammanhang; nästan ingen talar om motion. Min egen viktreducering på denna kost stannar av om jag inte kombinerar den med rätt mycket motion, och jag tror och hoppas att fler får upp ögonen för detta samanhang
Kan bara säga att jag delar erfarenheten. Träning ger en boost till viktminskningen. Det räcker med dagliga promenader för att det ska göra skilnad. Själv tränar jag även tre gånger per vecka.
Håller med! Först när jag började motionera började det hända grejer, räcker med dagliga snabbpromenader !
Pingback: Om svårigheter att gå ner i vikt på LCHF | Kostdoktorn
Intressant! Jag är ju likadan, extremt kolhydratkänslig. Du hjälper mig mycket och banar väg här. Jag har kolhydratmätt under december (4 v) och kom fram till att mjölkprotein och kvoten fett/protein/kolhydrater är viktig, liksom max 60 g protein. Ändå är det svårt att vara superstrikt. I januari hade jag en riktig dipp, tvä vänner gick bort i cancer alldeles för tidigt, jag hae en tre veckor lång influensa och orkade inte äta. Jag gick nog på typ 500 kcal/dag i fyra veckor. Då gick jag upp i vikt. Ingen tror mig, men så är det. Jo, ni här tror mig, det vet jag. Så vi kämpar väl på??
Äta för lite är som vi vet inte lösning, jag har legat länge på ca 800 kcal under Viktväktartiden utan att gå ner i vikt. Vi får kämpa på.
Hej!
Inspirerande att läsa din blogg om din väg till success.
Jag har påbörjat min egen dit (inne på 5 veckan nu) 🙂
men precis som du så är jag kort i rocken och tappar inte kilon så lätt, och absolut inte så lätt som min make gör, men det är bara att kämpa på och finna ut vad det är som gör att jag inte går ned, vad jag ska dra ned på mer.
Jag tränar också, så att ligga på en för ”låg dos” är inte så bra om jag ska orka med att träna hårt också. Balansgången är inte så lätt alla gånger. Omställningsperioden till lchf gick i alla fall bra och jag tränade då med fast lättare eftersom orken inte fanns där riktigt då, men nu känns det att den kommit tillbaka.
Bra kämpat Margareta! Alla dina bra tips har hjälpt mig och även om jag också tycker det går sakta så går det åt rätt håll.
Du är stark! Fortsätt så! Tänk att snart kan du öka din motion när du blir lite lättare och det är bra för hälsan och ökar hormonkänsligheten och gör att viktminskningen på sikt förbättras…….god cirkel, 😉
Goda cirklar gillar vi…:-)
Men det är väl underbart att det ändå går neråt! Fy det är verkligen otroligt svårt att gå ner i vikt.. Jag har på 7-8 månader i alla fall bromsat min uppgång, men ner går jag inte.. Än..:)
Ja visst är det kul. Jag har hittat en modell som fungerar även om det tar tid. Det gick tex inget bra i höstas när jag blev sjuk och det tog tid att reparera.
Ovärdeliga kunskaper! Gillar också linjen i viktdiagrammet – den visar ju trenden! Hur mycket/lite protein är lagom för dig?
Och visst är det svårt när vänliga människor anstränger sig och t ex köpt extra mörk choklad bara för min skull – när jag helst vill ha en stor klick smör. Chokladen triggar sug.
Linjen är en estimerad trendlinje som Excel skapar, jag hoppas den stämmer 🙂 Skämt åsido, ingenting stämmer alls om jag inte jobbar för det.
Jag vet inte exakt hur mycket protein jag äter varje dag eftersom jag normalt inte mäter och väger maten, men uppskattningsvis får jag inte passera 60g och helst hålla mig runt 50-55g.
Det där med välmenande omgivning är ett problem. Det är få i min absoluta närhet som förstår hur strikt jag måste vara. De tycker synd om mig och själv tycker jag det är mest syns om mig när jag måste ”såra” dem genom att tacka nej, eller hur jag nu skall förklara det hela.
Åh, så deilig å endelig finne noen andre som har det akkurat som meg 😀 Deilig for min del, men jeg unner ikke deg å ha det slik heller. Takk for at du deler. Fant deg via MBC – så det ble dagens frokost ;D