Jag har alltid haft någon slags hatkärlek till de personvågar jag ägt genom livet.
Den första jag hade kontakt med var mammas ”riktiga” våg, dvs en sån som skolsköterskan hade och som genom att man mekaniskt flyttade vikter kom ihåg vad man vägde innan. Dvs den kom ihåg mammas vikt som jag fick flytta tillbaka till när jag var klar med min vägning. Den tunga pjäsen står numer bortglömd på vår övervåning och fungerar som likare dvs norm för vad som är EXAKT rätt vikt.
Förutom mammas våg har jag haft tillgång till ett oändligt antal badrumsvågar. Alla med 1 hektos noggrannhet. Det är som sagt viktigt med exakthet. Eller är det? För mig som varit så noga med siffror och diagram är det allt mindre viktigt med siffror på en våg. På Viktväktarna tömde man fickorna och tog av sig klockan förutom att man på morgonen valt tunna kläder. Numer har jag nöjt mig med en badrumsvåg som vägt flera kilo fel, bara för att den ”riktiga” vågen varit ful och otymplig och jag för lat att gå uppför trappan.
Den våg jag förmodligen haft längst blev som en kompis till slut (eller ovän?). Jag lärde mig stå på ett visst sätt för att få se ytterligare några hekton mindre… Ja jag vet hur dumt det låter och just därför är det så kul att skriva om det. Den tog ibland glädjeskutt (neråt) utan att jag fattade varför, för att andra gånger rosta fast på någon vikt oavsett hur jag åt eller rörde mig.
Jag är en funktionsmänniska som inte byter ut det som fungerar i första taget, därför fick vågen hänga med under många år utan att jag ens kontrollerade den mot ”likaren” på övervåningen.
Förra året när jag skulle börja mina ketonmätningar och (återigen) börja med siffror och diagram gav vi upp och köpte en ny digital våg. En snygg sak i glas.
Hur tror ni det kändes att från en dag till nästa ha gått upp SJU kilo. Det blev många turer uppför trappan innan jag insåg sanningen.
Blev den nya vågen vän eller fiende?
Sanningen är att jag då äntligen kunde helt släppa den faktiska vikten och sen dess bryr jag mig bara om förändringar och jag gillar dem det står minus framför.
OBH Nordica personvåg
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Pingback: Motion och träning? | Vägen till 65
Det handlar ju lite om golvet också. I badrummet sluttar golvet lite och i hallen är det inte heller riktigt rakt. Vågen visar lite olika av den anledningen. Jag är inte heller riktigt säker på att en ny våg visar helt rätt. Åtminstone klagade min son på den våg jag köpte åt honom i julklapp häromåret. Han slängde bort den. Det tillhörde några mojänger man skulle hålla i handen för att väga fett och muskler också. Han slängde allt!
Helt sant – just nu bor vi rätt plant, men jag har helt klart haft det problemet i tidigare bostäder.
Ha ha ha! Jag känner igen det där, Gäst. När vi bytte våg gick vi upp flera kilon.
Vågen i mitt barndomshem plockades försiktigt ut ur garderoben och efter vägningen ”slängdes” den tillbaka in i garderoben. Undrar hur exakt den egentligen var efter ett antal sådan behandlingar. 🙂
Betydelselös, skulle jag nog säga. När man går ner känns den som en vän. När man inte gör det känns den som en fiende – eller i alla fall någon som är ofin nog att klanka på en. Men – egentligen är den betydelselös. Äter man bra mat, med lagom fördelning mellan fett, protein och kolhydrat, i den mängd kroppen vill, ha kan vågen ”ta sig i häcken”.
Håller med till fullo och ändå blir man så påverkad när det går åt fel håll.