Den här veckan jag skall skriva om nu, har nr 30 i vår vanliga almanacka – så jag ligger fortfarande efter ”verkligheten”. Det är arbetsamt att blogga och samtidigt hänga med vad som händer i nutid :-). Det är länge sen jag var så aktiv i LCHF-ämnet på internet, jag har under många år gömt mig backstage eftersom jag efter ett TV-reportage hemma hos oss efteråt fick läsa i en bloggkommentar att jag är för tjock för att representera LCHF-rörelsen. Nu har det skrivits om mycket om mig och min nya blogg (mest positivt) att jag så klart lägger en del tid på att läsa och kommentera.
Med tanke på bloggkommenterar här och mail jag får så börjar jag med att säga:
Jag har än så länge inte ändrat min kost för att optimera ketonerna. Under den här etappen av mitt ”experiment” äter jag som vanligt dvs som jag gjort i flera år i tron att det är LCHF på ketogen nivå (det vi brukar kalla strikt). Den korrigering jag gjort är att jag testat vissa vi kan kalla det avsteg, som jag alltid gjort eftersom jag betraktar LCHF som en livsstil och inte en diet.
Den här veckan var en semestervecka och innehåller därför utflykt till Riddarspelen i Mariefred där jag åt lokalt producerad korv på ”Bondens marknad”, ett glas rödvin två olika kvällar, ett besök på MAX-grillen där jag beställde Low Carb-burgare efter ett oplanerat akutbesök på sjukhus (jag var chaufför). Så kan en vecka se ut i mitt liv.
Ketonmätningar vecka 30 – 2012
En sådan här kurva leder inte till viktminskning, så mycket vet jag nu.
Det är lätt att tro att vinglaset är orsaken till det och det skulle jag också tro om det alltid var svacka dagen efter. 26 juli var en vinkväll och jag kan redan nu avslöja att ketonvärdet ökade till dagen efter just den gången, men inte det glas jag drack den 24 juli. Då sjönk det dagen efter.
Visst blir man klokare?
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Pingback: Mer dal än berg i banan + v 10 | Vägen till 65
Hej
Härlig blogg. Jag var också på Bondens marknad och funderade också på korven. Men det var potatismjöl i den. Menar du den lokalproducerade korven som de sålde stekt och med surkål till? Åt du surkålen? Bara av ren nyfikenhet för att se hur definitionen på strikt ligger nu innan du ändrar kosten efter ketonmätning.
Hej Katharina och välkommen hit.
Vad kul att vi var på samma ställe! Ja jag åt precis där.
Jag äter korv med potatismjöl om kolhydrathalten håller sig hyfsad. Jag är betydligt mer liberal nu än när jag åt UFO, då blev det inte mycket korv. Jag äter en totalt glutenfri kost men accepterar alltså potatismjöl i så små mängder. Jag gillar surkål och åt den, det brukar inte vara mer än ca 3gkh/100g i surkål och portionen jag fick var definitivt inga 100g.
Pingback: Åter genom ketonvallen – v 9 | Vägen till 65
Hej Margareta!
Jag har kollat på din nya blogg, och den är verkligen ett lyft för mig. Tack!
Jag läste dina texter här i tisdags, och det som du länkar till på Jimmy Moores hemsida. Hans utläggning där om att (och hur) protein lätt som plätt omvandlas av kroppen till kolhydrater, var en aha-upplevelse för mig.
Sagt & gjort. Jag har kört med strikt LCHF i 10 år nu (med stor framgång fram till för en 4-5 år sedan då vikten började krypa uppåt, sammanlagt en 6-7 kg av de 20 som jag gick ner i början). Nu, i onsdags, så gjorde jag precis som Jimmy Moore skriver. Dvs jag nollade proteinintaget. Varför inte testa var min tanke. Och si, på eftermiddagen
dag 2 hade jag 5,0 mmol/l blod vid ketonmätningen. Fastevärde
dag 3: 6,2. Fastevärde
dag 4 (idag lördag): 4,2.
Det blev alltså en rivstart direkt, rakt in i ketonfas alltså. Och minus 1,5 kilo på vågen idag. Jag vill tolka detta på precis samma sätt som Dr. Moore. Min kropp omvandlar reptilsnabbt protein till kolhydrater.
Det jag inte förstår är hur du kan äta något efter morgonens Magic Bull-kaffe. Jag gör denna mix (manuellt), och efter den koppen finns det inte en chans att kunna svälja något annat än vatten förrän sent på eftermiddagen. Jag får inte den minsta tendens till hunger eller sug. Sent på eftermiddagen kan jag njuta av en halv burk créme fraiche, som jag strör lite kokosflingor i, och dricker nån dl grädde till. Och detta kostintag kan jag omöjligt äta mer än en (1) gång varannan dag! Mer går inte. Och kroppen håller sig hur lugn och omärklig som helst.
Alltså, till detta finns bara en förklaring: Jag är garanterat i ketos. Levern omvandlar mitt depåfett via glukoneogenesen till ketonkroppar. Och så tickar det på. Jag känner ingen som helst dåsighet eller matthet, tvärtom så är jag mer aktiv nu än före det här testet.
Min idé: Du skriver att du äter både bacon och ägg och annat efter fet-kaffet på morgonen. I min situation vore det alltså fullständigt omöjligt. Om nu Jimmy Moore skriver att det för hans del (och uppenbarligen även min) handlar om att kroppen trots LCHF ändå drivs på alltför stor andel kolhydrater, varför skulle inte det även gälla dig? Varför länkar du till hans utläggning om du ändå inte tar dig till det han skriver? Det du äter efter morgonkaffet består ju av ca 50% protein. Alltså, om din kropp ställt in sig på samma sätt som Jimmy Moores och min med fleras, ja då kan du omöjligt hamna i ketos, hur länge du än håller på. Det som händer är ju att du efter första proteinintuggan börjar omvandla proteinet till depåfett.
För oss är det alltså lika galet fel att äta fett och sockergodis som att äta fett och protein.
Betänk att vanlig herrgårdsost består till 50% av protein. Några ostskivor är alltså som att äta Frostis eller Gott & Blandat för oss kolhydratskadade…
Måste du inte skippa proteinintaget tror du?
Early Bird!
VAD äter du egentligen?
En magic bullet på morgonen, och på eftermiddagen creme fraiche med kokosflingor och dricker grädde. Alltså, du bara DRICKER, nästan, förutom halvburken cf/kokos.
Ingen MAT…??
Annars låter det väldigt intressant det du skriver! Med andra ord, minimalt med proteiner, minimalt med kh och maximalt med fett, om jag tolkar dig rätt. DÅ borde man få fart på viktminskningen!?
Har inte läst Moore’s blogg….
Hej på Dig Slottsfrun,
Vad jag äter? Inget mer än det jag skrev, endast någon enstaka ”kokospralin”, hemgjorda på en blandning av kokosolja och kokosflingor, som jag gör i små små formar för iskuber. Ställs i kylen. Klart.
Varför jag inte äter mer? Det går ju bara inte. Är konstant o-hungrig, känner mig mätt och nöjd. Jag låter hungern styra om och när jag skall äta. Och så länge jag har depåfett kvar på kroppen så drivs min kropp på det, och den påkallar alltså inget som helst behov av näringsintag (jag tar dock ett par vitaminpiller också). Kroppen får alltså precis det den behöver för den förbrukning jag har. Men om jag skulle falla för frestelsen att äta något gott med annat än fett i, ja då skulle ju processen bli att mina fettdepåer tillgodoses istället… Men den risken är noll, än så länge. Blotta tanken på en titt i kylskåpet känns väldigt avlägsen.
Men, observera, det här gäller inte för alla tror jag. Utan endast för oss som ända sedan barnsben förstört vår medfödda insulinkänslighet och goda kostvanor…
Nollade protein… Åt du då bara fett och gröna blad? Berätta!
Slottsfrun igen,
Gröna blad? Nä, inga gröna blad. Se ovan.
Hej EarlyBird och välkommen hit!
Kul att du blev inspirerad, det är ett av målen med att skriva ”öppet”.
Du säger att du per dygn äter:
* Magic Bullet Coffee
* 100g Creme Fraiche med kokosflingor
* 100g Vispgrädde
Det ger 4g protein per dygn och stämmer inte med vad jag förstått att Jimmy Moore säger att han äter (12% av totalintaget).
Det kallar jag inte för ”mat” eller LCHF – det är något annat – en svältkur.
Jag experimenterar för att hitta en modell som fungerar i min egen vardag. Jag lever i en vanlig familj och har inte för avsikt att äta någon extremkost dvs göra om LCHF till en bantningskost och äta som du beskriver.
PS Jag äter inte ägg och bacon till frukost utan äggröra ELLER en matrest om jag inte har tillgång till lunch den dagen.
Margareta,
Jag håller helt med dig. Det lilla jag äter kan inte kallas för mat. Det jag testar nu är alltså en ren extrem kosthållning, närmast noll i såväl kolhydrat- som proteinintag. Återstår alltså endast fett. Av mikronutrienter tar jag ett par vitaminpiller. Dricker ordentligt med vatten.
Eftersom kroppen nu drivs på mina fettdepåer (ketos) så är den helt tillfreds så länge som depåerna räcker (kanske 1-2 veckor till). Det råder alltså full balans mellan uttaget ur mina energireserver och min nuvarande förbrukning. Därav inga som helst hungerkänslor eller sug.
MEN! Det här är helt klart en extrem variant. Pågår den för länge så handlar det om ren svält. Inget att rekommendera för vanliga överviktiga. För min del ser jag det här som ett test, jag vill veta mer om hur den här kroppen fungerar, i förhoppning om att kunna återta kontrollen…
Välkommen Annami!
Jag kan bara hålla med och skriva under på allt du säger. Hemma hos oss hjälps vi åt att laga mat för att vi skall hinna i vardagen att få den tillagad från grunden. Vi handlar gräsbeteskött direkt från bonde och ägg från hönseri och jublar när vi träffar på djurproduktion med glada grisar och allt vad det kan vara.
Ju fler medvetna vi blir, ju lättare kommer det att bli att hitta det vi önskar i butikerna till förhoppningsvis rillräckligt rimliga priser.
Glad att jag hittat din blogg. Började med lchf för ca10 månader sedan och har minskat sammanlagt 5 kg (av önskade 25). Har en lång lista på andra hälsovinster så det är inte aktuellt att jag skulle försöka mig på att äta på något annat sätt. Att sedan maten blir mycket godare, med mycket mindre ansträngning gör ju inte saken sämre 🙂 .
Det är till stor hjälp att lära sig äta rätt tycker jag, detta att följa er som ”forskar” på er själva. Jag har som du trott att man automatiskt kommer i ketos på strikt lchf, men med tanke på hur litet koll man som konsument har på vad som finns i den mat vi köper så blir väl frågan om vi faktiskt, alla gånger, vet vad vi äter?
Stimulerad av dig m fl har jag skickat efter ketonmätare, jag tror den blir ett bra hjälpmedel.
Tänk om vi kunde få ha den levnadsstandard vi har idag och samtidigt kunde få den mat som fanns i min mormors ungdom, för hundra år sedan. Det fanns inte så mycket att välja på i och för sig och fruktansvärt mycket arbete var det på den tiden, att ta hand om och bevara maten ätlig – det som inte är några problem alls idag. Idag är problemet att vi får i oss tusentals olika kemiska ämnen som kroppen inte känner igen, några molekyler här några där, och att den mat vi äter innehåller bara ca hälften mikronäringsämnen (mineraler o vitaminer, alltså) per kalori, jämfört med den mat mormor åt.
Jo, jag tror att för många av oss är det nödvändigt att mäta vad som händer i kroppen, för att vi ska kunna veta att vi äter det kroppen verkligen vill ha.
Jag önskar lycka till och tycker att det är väldigt bra att ni ”forskar” på er själva.
Det är ju det vi gör allihopa, egentligen, som äter enligt LCHF-metoden och upplever mest fördelar.
Ja inte är det någon annan som tänker forska på just mig 🙂
Jag hoppas att min blogg skall bli en samtalsplats där de som är intresserade kan jämföra sina försök att komma någon vart och där mätning av blod inte skall vara någon nödvändighet. Förhoppningsvis skall vi som valt att göra det tillsammans få tillräckligt mycket kunskap för att kunna guida utan att själva mätningen blir nödvändig, men där är vi inte ännu.