Min arbetssituation
Som jag skrivit tidigare (del 1) blev det svårare att hänga med i teknikutvecklingen på skolan och framför allt, tiden till förkovring fanns inte bredvid den dagliga supporten som ofta handlar om väldigt enkla saker, det är HÄR OCH NU som gäller när en lärare ska hålla lektion eller en elev avsluta ett arbete.
Jag har berättat tidigare att jag fick bärhjälp av starka ungdomar. Det var främst mina egna barn baserat på timlön. De slutade när de fick andra jobb med fler timmar och bättre betalt. Varje gång fick jag panik och vi letade någon annan, men det är inte lätt att hitta rätt kompetens till den lönenivå vi kan erbjuda. Sonen kom tillbaka flera gånger och fick fler timmar och fler arbetsuppgifter. Till slut fick han heltid med fast lön med vaktmästarsysslor de timmar som inte var till IT. Det fungerar väldigt bra fortfarande.
I början av sjukperioden förstod jag inte hur långvarigt det skulle bli, trots att läkaren direkt pratade om 3-6 månader. I samtal med skolan fick vi med det utgångsläget göra upp en handlingsplan.
Sonen och jag listar löpande allt som ska göras. Sonen tar det han kan och hinner och låter det jag ska göra vara kvar. Om jag inte hinner/klarar den betydligt kortare listan går vi till rektorn som får prioritera. Det som ändå blir kvar löser vi på olika sätt. Ett sätt är att ta in konsult som vi även använder som utbildning för sonen, som sitter bredvid och lär sig hur man gör (komplicerade inställningar osv).
Jag är dålig på att avsluta och gå hem. Jag ”ska bara…”, därför arbetar jag från efter lunch och avslutar som senast när Fritids stänger för dagen. Det är endast i undantagsfall jag behöver komma för något möte som måste inträffa på morgonen. Eftersom halvtid utifrån min deltid på skolan innebär 15 timmar per vecka jobbar jag må-to och har sen fredagarna fria för administration av LCHF-magasinet.
Kontentan är alltså att det fungerar riktigt bra på jobbet sen vi hittade den här lösningen. Mitt självförtroende är bättre. Jag får sitta med en sak i taget utan att bli avbruten av löpande akuta ärenden. Jag inser att jag fortfarande kan lösa problem och vara handledare åt sonen (även per telefon om jag är hemma) och jag kan ta konsulthjälp åtminstone ibland när det behövs.
Det är svårt att strukturera och sammanfatta det som hänt för ett år sen. Det är också svårt att vara nog tydlig så att alla läsare förstår att mycket av det jag skriver som bakgrund är historia som ändrats sen dess. Jag beskriver enklast min historia kronologiskt, men eftersom det tar tid innan jag hinner fram till nutid, ger jag upp den tanken för att ibland skriva temastyrt på impulser från era kommentarer. Det känns viktigt att dialogen med läsarna fungerar. Ställ gärna frågor så ska jag försöka svara.
Klicka bakåt till
Del 1 – Mitt 2015
Del 2 – Första läkarbesöket
Del 3 – Sjukskriven
Del 4 – Dåtid
Del 5 – Citalopram
Klicka framåt till
Del 7 – Hög sänka
Tack för att du läste, välkommen tillbaka