Vad är en depression? Min diagnos är att jag är deprimerad och därför får jag antidepressiv medicin. Jag har verkligen undrat sen jag hamnade i den här processen. Jag har alltid trott att jag åtminstone skulle förstå själv, men det har jag faktiskt aldrig gjort. Jag var ledsen och nedstämd när jag först sökte på VC för att jag inte längre orkade med mitt arbete och för att jag trodde det var något allvarligt fel som var orsaken (okänd sjukdom?) . När jag blev trygg i att jag inte hade någon sådan allvarlig sjukdom blev jag lugn.
När jag dessutom fick nedsatt tjänst och ändrad arbetssituation så mådde jag bra och kände mig inte längre nedstämd. Nu var omständigheterna anpassade så att jag återigen orkade leva. Men jag var ändå ”deprimerad” och förväntades äta medicin trots att jag inte förstod varför. Jo det måste man och det måste man minst 6 månader, annars kan man ramla i hålet igen.
Depressionen fastställdes genom att jag svarade på frågor i olika enkäter och eftersom jag inte fick någonting gjort, inte umgicks med vänner och vare sig tvättade eller städade eller gjorde något annat av det man borde så var jag per definition deprimerad. Åtminstone kändes det så. Jag själv upplevde bara att jag var gräsligt trött.
Det finns vissa krav på behandling och annat jag inte kan i detalj, för att man skall få vara sjukskriven en längre tid och jag tänkte att jag följer alla de direktiven bara jag får VILA tills jag återigen orkar. Jag ville väldigt mycket hellre testa lite alternativa metoder till antidepressiv medicin men det är förstås inte ok och att blanda tex 5htp med SSRI är inget man experimenterar med så jag fortsatte snällt att äta mina piller.
På vårdcentralen pratade jag och läkaren mycket om samtalsbehandling och jag blev lovad KBT (Kognitiv Beteende Terapi) men tyvärr var det lång kö att få börja. KBT skulle hjälpa mig att strukturera min tillvaro eftersom orken i första hand fattades för att få saker gjort. Jag var väldigt apatisk och hade svårt att fokusera på det jag behövde göra. All min ork gick till de få timmar jag gjorde på skolan. Allt privat var helt avstängt. Jag orkade inte.
Ska jag så här i efterhand beskriva den här tiden får det bli så här.
Tomma sidor – blanka ark.
Hade jag inte anteckningar och bilder i min telefon hade jag nog inte vetat något vad som hände under första kvartalet 2015.
Bläddra bakåt
Del 1 – Mitt 2015
Del 2 – Första läkarbesöket
Del 3 – Sjukskriven
Del 4 – Dåtid
Del 5 – Citalopram
Del 6 – 50 %
Del 7 – Hög sänka
Del 8 – Upptrappning
Del 9 – Försäkringskassan
Bläddra framåt
Del 11 – KBT
Detta hamnade i min mailkorg häromdagen:
Länk till konferens i Barcelona i september 2016. Där skall bl.a. diskuteras undiagnosis and deprescribing (alltså att ta bort diagnoser och sätta ut mediciner).
Tänk vilken värld vi lever i.
http://www.preventingoverdiagnosis.net/
Finns det för många diagnoser tro?
Ja inte är jag förvånad. Jag har själv svårt att hålla diagnoserna och pillren ifrån mig :-). Men det låter ju som ett stort steg för mänskligheten.
Inte för att jag känner dig något närmare än att vi setts några gånger och jag vill därmed tro att vården är ute och cyklar med både piller och KBT i cykelkorgen. Ser fram emot ”Del 25” eller vilket nummer det nu kan bli och där du säger att allt det här var en dröm bara! 😉
Haha, jag har ingen aning om hur många kapitel det blir och jag vaknar gärna ur den drömmen redan nu, men för att gå händelserna i förväg är det långt ifrån klart.
Att jag började med kapitel var för att själv ha någon slags ordning när vanlig kronologi inte fungerade längre. Det blev överskådligare för mig när jag skulle börja peta in Martinas svar också.