Den årliga hästveckan är alltid under Första Advent. Varje år väljer jag mellan att förbereda advent före vi är borta eller vänta till efter. Jag vill ha ljus i fönstren, ljus ute i trädgården och helst lite städat inne. Det är normalt en känsla inom mig att förberedelserna är avkopplande och en mysfaktor i decembermörkret.
Det här året blev det ingenting, och då menar jag ingenting. Jag orkade inte. Det kom fram någon stjärna och ljusstake, men det var inte min förtjänst. Det enda jag bidrog med var att köpa två julstjärnor till köksfönstret när jag ändå rafsade ihop lite mat på ICA.

För den som känner mig väl är det här ovanligt.

Jag kunde inte uppbringa vare sig lust eller ork, jag brydde mig inte heller och tyckte det gick så väldigt bra utan. Första året utan julgran sen barnen föddes och då har vi gott om julgranar att ta in hemma på tomten. Det gick väldigt bra ändå och bäst av allt var att få bli bortbjuden och fira jul med barn och barnbarn. Det har heller aldrig hänt innan. Det kändes som en ny era av familjens traditioner. Väldigt positivt faktiskt. De hämtade en julgran hos oss och sen kom vi och hälsade på när allt var klart.

Bläddra bakåt
Del 1 – Mitt 2015
Del 2 – Första läkarbesöket
Del 3 – Sjukskriven
Del 4 – Dåtid
Del 5 – Citalopram
Del 6 – 50 %
Del 7 – Hög sänka
Del 8 – Upptrappning
Del 9 – Försäkringskassan
Del 10 – Depression
Del 11 – KBT
Del 12 – Ny medicin
Del 13 – Venlafaxin
Del 14 – Paus
Del 15 – Nya piller
Del 16 – Ännu mera piller

Bläddra framåt
Del 18 – Blodtryck

Tack för att du läste, välkommen tillbaka