För snart ett år sen blev LCHF-magasinet tillfrågade om att göra en uppföljningsintervju med Stephanie Person i samband med en föreläsning i Stockholm om ketogen kost och träning.
Det lät spännande även om det inte var jag som skulle genomföra mötet. Jag har inte riktigt den ”personlighetsprofil” hon representerar. Föredraget hölls i en crossfitlokal, inget ställe där jag kände mig bekväm. Bättre att överlåta det till min kollega Bosse som är en aktiv tennisspelare.
När det gäller supertränade personer (Jonas Colting är ett annat exempel jag mött å magasinets vägnar) får jag förlamningskomplex och vill hellre vara en fluga på väggen. Jag är oerhört nyfiken på deras budskap men har inte självkänsla nog att sträcka på mig och träda fram som representant för vår tidning. Det är något jag ständigt arbetar med sen jag efter att SVT var hemma hos oss på besök i samband med en intervju av Annika Dahlqvist och jag efteråt på nätet kunde läsa att jag var för fet för att representera LCHF. Jag har blivit erbjuden att stå på bakre raden och bakom bord på gruppfoton där det inte skulle synas att jag är så överviktig fortfarande. Idag vet jag mer om nätmobbing och borde inte bry mig och ändå gör jag det. Hela tiden.
Dessvärre krockade Stephanies föreläsning den 1 oktober 2016 med LCHF-magasinets Rhodosresa så det fanns helt enkelt inte möjlighet för någon av oss att vara med. Vi kom hem från Rhodos dagen efter föreläsningen (söndag) och Stephanie var tillbaka till Stockholm/Arlanda på onsdag kväll för övernattning/hemresa till Los Angeles torsdag morgon.
Mats, min man, ”upptäckte” Stephanie först, jag tipsade Martina som sen skrev artikeln, som ledde till att Therese fixade föreläsningen i Stockholm. Vi ville åtminstone ta chansen att säga hej när hon passerade Arlanda sent på onsdagen. Vi fick adressen till hotellet av Therese och hon meddelade Stephanie att ”några” ville träffa henne.
Sen hände det märkliga, som faktiskt innebar början av en stor förändring i mitt liv. Stephanie fanns inte som avtalat på hotellet utan befann sig helt övergiven på ett nattstängt Arlanda utan fungerande telefon och visste inte vilket hotell hon skulle till. Vi kommunicerade med Therese (som bor för långt bort för att rycka ut) och kunde sen hämta och eskortera till hotellet, beställa morgonens taxi och få en trevlig pratstund där hon fick klart för sig vilka vi var och vad kul det var att äntligen få träffas.
Det första hon sa till mig när vi kom in på hotellet var ”How come you are not ketoadapted”? Sen en lång utläggning om att ”alla” svenskar gör fel och därför misslyckas i det långa loppet med LCHF. Hon räknade upp alla de där fällorna jag redan visste och sen frågade hon ”dricker du kaffe?”, ”äter du mejeriprodukter?”. Just då gjorde jag det, men jag försökte förklara att jag långa perioder inte gjort det utan bättre resultat.
Hon var tuff mot mig, men gjorde det på ett sätt jag kunde ta. Jag nämnde att jag har prediabetes och var nöjd när jag har lägre fasteblodsocker än 6 (gränsen för pre-diabetes). Då sa hon att det inte räcker för att bli ketoanpassad.. Du måste vara under 4,5 och samtidigt hålla blodketonerna mellan 1,8 och 3,0. Jag sa att det var förmodligen en omöjlighet men hon höll inte med. Det handlar om att vara konsekvent. Som tack för att jag räddat henne och hennes resesällskap från en natt på Arlanda lovade hon att bli min coach ”for free”. Det lät som ett spännande projekt. Jag visste inte då hur det skulle gå till.
Vi mötte Stephanie Person på Arlanda
Strax efter mötet med Stephanie skrev jag blogginlägget om ”Konsten att äta ketogent” och då började känna mig motiverad att ta tag i min egen situation igen. När jag släpper efter blir det mer protein/mindre fett, mejeriprodukter i form av ost och creme fraiche/vispgrädde i matlagningen. Jag vet att jag förmodligen aldrig använt mig av alla knep ”samtidigt” och att allt måste falla på plats om en tjurig kropp som min ska förstå att byta bränsle.
Visst har jag använt ketoner som drivmedel under de 12 år jag ätit LCHF, men nu vet jag att jag trots tjurighet varit en hybrid och inte till 100 % anpassad för att drivas av ketoner/fett. Så länge blodsockret är så högt som mitt varit använder kroppen hellre det än kroppsfettet. Ganska logiskt om man tänker efter.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Tack för ett inlägg med hög igenkänningsfaktor! Det trillade ner någon liten slant där – t ex att bs måste vara kring 4,5 för att inte kroppen ska ta socker först. Även jag är prediabetisk och trodde att under 6 var bra. Men nu först förstår jag varför det måste vara lägre! Det blir ju lättare göra förändringar om man förstår varför. Jag har svårt för blind lydnad, behöver riktigt riktigt förstå för att budskapet ska gå in. Äter just nu Paleo/AiP under en månad och blodsockret sjunker stadigt liksom vikten. Lite mer rotsaker än jag är van vid, men det kanske är så att det inte det som är min värsta fiende, mejerier är förmodligen värre. Och så det där brödet som så lätt smyger sig tillbaks trots att jag inte ska… Så tack så väldigt mycket för hjälpen att ta ännu ett steg på vägen mot bättre hälsa!
Jag åt Paleo/AIP ett par månader, har inte skrivit om det.
Intressant. Borde ju gälla för mig också; vi är ju lika (fast du är mycket envisare än jag). Följer det här (och är alltid glad när du skriver på din blogg).
Beträffande om du får representera LCHF eller borde gömma dig bakerst…ja, I min citatsamling finns ”det är bara små personer som har behov av att förminska andra”. Jag beundrar dig; du är definitivt en av mina favorit-LCHF-företrädare I och med att du så envist söker efter rätt väg, och delar med dig så att andra får chansen att hitta den också. KiF, LCHF-kryssning, den här bloggen, LCHF-magasinet…Jag önskar att jag gjorde en tiondel av det för LCHF..
Du gör mycket Effie bara genom att ständigt peppa ? Det är det som driver oss vidare. Sen är vi olika i hur vi är outgoing
-Skickar skall det vara
Kostdoktorn har en intervju med Dr Robert Atkins assistent Jacqueline Eberstein idag…
http://www.kostdoktorn.se/viktkampen-for-kvinnor-50-3
Min fru och jag går inte ner något men har så många fördelar av vår liberala LCHF att vi håller oss till kosten.
När vi går till vår tandläkare och tandhygienist får vi beröm för vårt frånvaro av hål och icke blödande tandkött när hygienisten rensar bort tandsten.
Att hålla sig borta från mindre inflammationer i tandkött mm skall ju vara bra för vår hjärt- och kärlhälsa.
Skicka en hälsning från kanten av Tiveden och läser din blogg så fort det dyker upp något nytt…
Jackie Eberstein har jag träffat flera gånger och även hört henne föreläsa. Hon är fantastiskt trevlig och mycket kunnig. Hon pratar mycket om biverkningar av olika mediciner som kan vara orsaken till viktproblem
Detta vill jag höra mer om. Jag har följt dig sen du startade KiF och det känns som vi har ungefär samma utmaningar, men jag tror du varit mer uthållig än mig som ibland bara ger upp med jämna mellanrum då det inte sker något, för att sen starta om. Min man ville stötta min kamp mot vikten och åt som jag. Han tappade 20 kg, jag 5. Alla såg på honom med beundran och mig med förakt – underförstått – gör som din man så går du ned i vikt. Otroligt demotiverande. Men jag vet att jag (och magen) mår bättre rent generellt av att äta LCHF, jag saknar bara den där nyckeln som låser upp det hela.
Jag har också prediabetes och har varit nöjd med att ligga under 6, så detta var intressant. Ut med mejerier från idag. Kaffe tror jag blir svårare…
För min del är det svårt att begränsa intaget av mejeriprodukterna. Jag har lättare att avstår helt.
För fet för att representera LCHF…vad är det för skitsnack. Det finns väl knappast någon som kämpat så mycket som vad du har gjort. Jag tycker du är en fantastisk förebild.
Ja det kan man kalla skitsnack, men dessvärre känns det. Det är hämmande att bli så tydligt kritiserad för hur man borde set ut, eller hur jag ska uttrycka det
Följer detta med intresse! ?
Det här blir intressant. Jag har precis börjat med att skippa mjölkprodukter (igen). Tyvärr har min ketonmätare gett upp andan och jag har inte råd att köpa en ny. Så allt jag kan mäta nu är BS.
BS räcker långt. Det är där det viktigaste händer. Ketoner är bara ett kvitto, som man faktiskt kan vara utan.
Jag är spruträdd och att mäta blodsocker har jag förstått nu hur viktigt det är. Vad finns de bästa och lättast användbara blodsockermätare att få tag i här i Sverige? För jag antar att det finns ännu inga andra sätt att mäta sitt blodsocker på?
Ett stick i fingret går inte att jämföra med sprutor. Det känns knappt.
Hör med ditt Apotek om du kan få kolla ditt blodsocker hos dem bara för att få en aning om vad det handlar om.
De säljer flera märken av mätare. Vill du på sikt även kolla ketonerna i blodet (samma stick men annan mätsticka) behöver du ha en Freestyle Precision, de andra klarar inte ketoner (om det inte kommit nya mätare jag inte känner till)
Tack för svaret! Ska kolla på Apoteket!
Samma här. Jag tror dessutom att vi är många medelålders LCHF-kvinnor som inte går ner i vikt. Och som skäms för att inte lyckas, ”som alla andra”.
Ja hjälp vad man hunnit skömmas genom åren
Ska bli spännande att höra mer om detta för jag har troligen samma problem dvs går inte ner i vikt trots ibland strikt lchf. Har ätit det i snart 10 år men mår dock så mycket bättre i kroppen trots allt.
Tur vi har så mycket fördelar att vi fortsätter i alla fall