Martina Johansson och jag följer varandra i mycket som handlar om hur vi bäst optimerar kroppen för bästa hälsa. Vi har väldigt olika förutsättningar på många områden, men vi är förvånansvärt lika på jag tror lika många. Det känns extra spännande med tanke på att då kanske våra gemensamma slutsatser kan vara till glädje för en betydligt större målgrupp än den vi själva som individer representerar.

Just nu experimenterar vi med kaffe. Vi har lite olika utgångslägen med varför vi avstår, men vi är väldigt överens om att det är värt att testa besväret. Jag känner mig själv inte alls beroende av kaffe så att jag till varje pris måste ha det. Det är bara att jämföra hur vi är här hemma. Det är väldigt sällan jag som brygger kaffe, även om jag dricker när det finns. Det är inte så att jag brygger och dricker om jag är ensam, men SER jag en termos där det finns färdigt är det som en reflex att ta en kopp.

På jobbet är det en väl inarbetad reflex att gå till personalrummet och leta kaffe, men det är mer för att jag behöver omväxling än att jag verkligen behöver kaffet. Bland vänner och bekanta är det ett socialt fenomen att dricka kaffe och det är en väldigt behaglig och enkel umgängesform att ”ta en kopp kaffe” ihop. Kaffe är också en trevlig avslutning på en god måltid om man nu inte äter efterrätter i vanlig mening. Jag tycker om kaffe och jag saknar det om jag avstår.

Min historiska relation till kaffe är väldigt brokig. Jag började tidigt, men så här efteråt vet jag att det var kakorna som serverades till som drog mer än själva kaffet. Den som tackade ja till kaffet fick per automatik tillgång till kakorna. Den som tackade nej, tackade liksom nej till hela ”måltiden”.
Jag har ofta känt att jag mått dåligt av kaffe och ändå fortsatt att dricka. Jag vet att jag många gånger tänkt att till slut kommer det någon rapport om hur farligt det är, ungefär som det nu finns mot rökning. Jag kunde inte sova på kvällarna och slutade därför dricka sent. Jag fick ont i magen och insåg efter ett tag att det var när kaffet inte passerat ett pappersfilter (nescafe, kokkaffe, presskaffe och perculatorkaffe går bort) min stackars mage reagerade negativt.
För flera år sen nu testade vi att pappersfilterbrygga kaffe på ekologiska bönor vi malde själva och oj vilken skillnad det blev. Magen reagerade inte alls och det påverkar inte insomningen.

Jaha då fick jag väl fortsätta att dricka kaffe då…. eller….?

Ni som följer mitt sporadiska skrivande mer regelbundet än jag skriver kanske minns att jag träffade Ketospecialisten Stephanie Person i höstas. Bland det första hon sa till mig var att sluta med alla former av koffein. Jag protesterade lite lamt och sa att jag dricker väldigt lite kaffe, men hon gick på rätt hårt. Det stör ketoanpassningen väsentligt.
Tänk – se där – det var ett argument som bet på mig. Bara jag får ett – för mig – vettigt argument så kan jag göra nästan vad som helst. Jag är glad att jag inte är beroende av kaffe för då hade det varit mycket svårare.

Stephanie har som argument, förutom 22 olika studier om det vådliga med kaffe, att koffein påverkar vårt blodsocker under 8 timmar eller mer och att det överstimulerar binjurarnas produktion av adrenalin och kortisol och det verkligen är stressande för kroppen och därför hindrar/försvårar för oss att hamna i det eftersträvansvärda ketogena tillståndet. Stephanie arbetar till 100% med sina klienter runt förmågan att skapa och bibehålla ett stabilt blodsocker på en för mig (typ2 diabetiker) väldigt låg nivå.

I våras var jag utan kaffe från januari till april och det är bara att erkänna. Det är så otroligt stor skillnad och man känner sig så väldigt mycket klarare och framför allt mindre rastlös.

När jag går tillbaka i mina anteckningar/blogginlägg inser jag att kaffet för mig till stor del varit ett sätt att få i mig extra fett i form av fettkaffe. Det problemet har jag redan löst genom att hälla samma mängd fett i ett örtte som jag är väldigt förtjust i.

Vän av ordning undrar säkert nu varför jag började dricka kaffe igen?
Ja det undrar jag också. Särskilt nu när jag skriver om hur lätt det var att sluta.
Jag har problem med nr 2 och morgontidningen är bland det viktigaste för mig (ni som undrar vilka nyheter jag pratar om nu kan läsa om det här). Utan kaffe blir det ganska snart problem och jag måste hitta en fullvärdig ersättare för att kunna vara utan. Det var ett stort problem under våren och jag fick ta till en del laxerande metoder. Eftersom jag tror/vet att jag har problem med tarmen så tror jag inte det är någon bra lösning med laxerande. Jag tror det stör tarmfloran ännu mer att kasta ut innehållet med brutala metoder. Mer om detta i något senare inlägg.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka