Nu har det hänt som alltid händer förr eller senare i mitt liv. Jag åt av sociala skäl något jag vanligtvis inte äter, den här gången Thaimat från en lokal liten Fastfoodhusbil. Det är inte första gången och jag visste sen tidigare att de har bra mat. En vän till familjen som är kock har tillräcklig längd för att kika in och studera tillagningen och den är helt ok. Jag är väldigt känslig för glutamat och deras mat är garanterat fri från sådant. Däremot misstänker jag att själva woksåsen är lite för söt för mig. Jag väljer fläsk (fetast) som kött och beställer utan ris och får alltid lite extra grönsaker som kompensation.
Jag hällde hela portionen på en tallrik och hyvlade ca 30 g smör över (vår osthyvel ger ca 10g smör per skiva om smöret är riktigt kallt). När jag åt lämnade jag såsen.
I morse var jag så klart spänd på mina ketonvärden och blev riktigt glad när de var helt ok (2,4). Jag vågade chansa eftersom jag hade väl höga värden dagen innan. Det var intressant att se vad som skulle hända. En minskning över dygnet på 1,4, men fortfarande god marginal till nedre gränsen.
Slutsats och personlig reflektion:
Det är viktigt för mig att kunna ”vara vanlig” i vissa sammanhang. Jag har hållit på så länge och blir ofta uppfattad som extrem. Får ibland höra ”hur länge skall du hålla på” (jag hör då: när det ändå inte tycks hjälpa). Jag svarar alltid livet ut för det finns ingen väg till baka.
Det jag lärde mig av Thaimatsexperimentet och en sänkning av ketonerna med 1,4 är att det är verkligen undantag. Gör man det här eller något liknande för ofta så ramlar åtminstone jag ur ketosen och det är det inte värt om man vill gå ner i vikt.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Pingback: Hur räknar man? | Vägen till 65
Jag hör exakt samma sak från delar av min omgivning. Känner igen kommentarer om ”hur länge ska du hålla på”. ”Varför går du inte ner om det nu ska vara så bra”. Att förklara hur bra man mår, sockersug som försvunnit är inget dom förstår, tyvärr. Nåja, tur att man är envis som en åsna. Mej rubbar man inte så lätt!!! 😉
Jag har blivit inspirerad av alla ketonmätningar och 85E% så jag försöker följa den modellen sedan 1:a augusti, men utan att mäta ketoner. Jag åt oxå Thaimat häromveckan, och noterade att thaimat som smakade helt normalt när jag åt mer liberalt, nu smakade tydligt sött. Go figure, som jänkarna säger. 🙂
Jag har käkat thaimat (utan ris) till lunch 3 ggr den här veckan, och i går fick jag mitt första migränanfall på länge. Nu är det slut på svensk thaimat för mig!
I vintras reste jag runt i Thailand och Malaysia i flera veckor och åt deras mat (utan ris). Inga problem, inga migränanfall.
Vad var det mer exakt som du tror drog ner ketonvärdet? Typ mjöl och socker i såsen? När jag läser ser det ut som du mest fick i dig kött och fett och tycker inte den lilla såsen du fick i dig borde påverka?
Inget mjöl i såsen alls – jag är glutenfri så jag frågar alltid. Jag tror någon form av sött.
Jag är hyperkänslig och blev däckad till sängen av den lilla sockermängden jag fick i mig.
Dock inte förhöjt blodsocker (kollade bara en gång någon timme efter), vilket jag trodde eftersom jag blev så blixtsnabbt trött
Intressant Margareta! Så bra att du kunde kolla m stickorna!
Nog är det så att vi äter för livet, hela livet! Tyvärr är det många som tror att den här ”nycken” till slut ska gå över! Jag ser heller inte något annat alternativ – och ju mer påläst man blir – ännu mer övertygad blir man (jag).
Jag gillar asiatisk mat så det är ju bra att det inte var någon Glutamat i maten! I alla fall hos din matlagare!
Hade det varit glutamat hade jag reagerat redan första gången vi handlade där. Jag vaknar på natten med huvudvärk och kallsvettas. Det är väldigt tydliga signaler.