Veckan kändes stabil jämfört med tidigare veckor, ketonvärdena ligger stadigt i den optimala zonen och dyket mot slutet av veckan berodde helt enkelt på att jag åt för mycket protein totalt. Det blev bara så och jag kom på det efteråt eftersom jag kände mig lite för mätt på kvällen och då får jag problem med halsbränna när jag skall sova (jag har problem med reflux p.g.a övre brock i övre magmunnen).
Jag märker när jag läser runt på andras bloggar om ketonvärden att vi tänker väldigt olika. De jag läst verkar superfokuserade på att så fort som möjligt nå optimal zon kosta vad det kosta vill. För mig blir det verkligen som en bantningskur vilken som helst när jag läser om matintagen.
Jag hanterar situationen från ett annat perspektiv som jag hoppas skall hålla för mig resten av livet. Jag äter som jag brukar, dvs LCHF utan avsteg. Jag tillhör inte dem som ”tar lite av pajen/tårtan osv” bara för att det är fest. Jag är konsekvent i det jag gör och avsteg av den sorten finns inte. Mina avsteg kan vara de som jag redovisar här tex Thaimaten för några veckor sen som fortfarande syns i min viktkurva. Ett annat avsteg var nu i veckan när det blev ”dubbla middagar”. Jag hade ätit en lunch som varit tillräcklig för den dagen med komplettering av något litet på kvällen. Det kom en gäst och då åt jag en middag till av ”artighetsskäl”. Dumt JA, men vad gör man. Detta avsteg syns både på keton- och viktkurvan. Det enda som kändes knäppt var att viktkurvan reagarede direkt. Det brukar komma en dag senare, så kanske det var något annat som var orsaken. Resultatet visade minus några hekton för veckan och jag får väl nöja mig med att det inte var värre och lära mig att aldrig äta en ”middag till lunch” så att jag har reservtanken kvar om det kommer fler gäster.
Ser man kurvorna från starten i slutet av maj ser det inte så himla positivt ut om man tittar på vikten. Ketonerna har ju helt klart stabilare ut och jag tycks ha förstått vad som gäller för att hålla dem där. Viktkurvan däremot är ju lite tragisk, när den började så bra, men något har jag väl lärt mig och nu hoppas jag det skall gå neråt igen.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Pingback: Ketonmätning – vecka 14 | Vägen till 65
Det är ju intressant med din viktuppgång vid för högt ketonvärde! Blir spännande om du nästa gång du hamnar för högt åter går upp i vikt!
Tusen tack för att du mäter och hjälper oss andra!
Hej Margareta!
Jag har en fråga, vad händer/innebär det om ketonvärdet ligger högre än optimal ketos? Jag har inte greppat det än…Tacksam för svar.
För lite protein kan vara orsaken och då är signalen ”svält” enligt det vi lärt oss. Jag tror inte tillfälliga värden spelar roll, men på sikt är det nog inte så bra eftersom proteinet är kroppens byggstenar.
Jag noterar viktökning ner ketonvärdet är för högt.
Man kanske också bör tänka på att musklerna som behövs för att hålla den större vikten behöver sitt underhåll.
Musklerna blir inte fler av att vi är tyngre 🙂
Jag tror vi klarar oss bra på det lägre värdet.
Tanken är att då ökar ketonhalten och det bränslet tycks vara effektivare för mig efter som jag blir piggare.
Visst är det normalvikt man bör räkna efter om man önskar gå ner vad gäller protein….
Dock bör man beakta att äldre (läs pensionär och uppåt) ska ha ett större proteinintag än medelålders pga att proteinupptaget går ner med ålder. Samma gäller unga men av en annan anledning (växande)…
Det är väl bara vi som växer på bredden som skall vara försiktiga 🙂
Håller tummarna att belöningen visar sig lite tydligare snart.
När jag började mäta ketoner hade jag nog inte särskilt stor koll på hur mycket kolhydrater (lågt men inte exakt) eller protein jag åt, viktnergången gick väldigt sakta innan. Eftersom jag var ketos men inte optimal ketos insåg jag att jag måste mäta och väga lite, där har dina blog varit en stor hjälp på många sätt. Jag försöker nu köra lite striktare, med helst under 10g kolhydrater per dag och se vad det får för effekt både på vikt och ketoner. Ge det lite tid. För det tar tid att vänja sig vid mer fett och mindre portioner.
Man kan ju tycka att jag inte behöver mäta men naturvetaren i mig får sin stimulans av att mäta vissa saker.
Det är lite kul att mäta, jag kommer fortsätta ett bra tag till.
Jag har ätit mellan 5-15g kolhydrater i många år. Även om jag inte mäter och väger har jag haft bra kontroöö, eftersom jag är noga med vad jag äter. Det som är skillnaden är proteinminskningen. Jag har varit ganska begränsad innan också, men jag är både kort och matglad och då blir det lätt för mkt. Största felet är att jag blivit lurad att äta protein efter delmålvikt eller efter önskad målvikt. Det är betydligt mer än den normalvikt på 58 kg jag borde räknat efter.
Jag tror du har rätt om protein, i synnerhet om inte tränar. Idag år jag till lunch en baconlindad kyckling file med en mix av grädde och creme fraiche i såsen och orkade bara 3/4 men var mätt. Tänkte lite på det du skrev om portioner och proteiner och insåg att du var fullt tillräckligt, måste ju fa chansen att äta några gram proteiner lite senare.
Men det är ju MÄRKLIGT att du inte går ned mer i vikt!!!
Du är både påläst och noggrann och ändå går det så trögt!
Världen är orättvis…men det är ju ett intressant fenomen att det kan vara så olika: en del behöver bara snåla in lite lagom på sina kolisar och ändå rasa i vikt.
Vad är din målbild i viktnedgång i antal kilo räknat?
Ja visst är det märkligt.
Jag har ingen målbild ännu, den lär dessutom förändras under resans gång.
Just nu vore jag glad bara kurvan var stabil nedåt, oavsett lutning.
Dock kan det hànda att muskelprocenten òkat. Det àr ju ocksà positivt.
Ja, ojämnheten i viktkurvan gör ju inte det hela precis mer logiskt.
Det är svårt att få viktkurvan åt rätt håll! Men en sak i taget; nu är ketonkurvan ”i hamn” , så då får fokus ligga på hur man löser vikten. Vilket BS nivå som är optmal t ex . Och hur man kommer till den.
Jag tar en kurva i taget 🙂