Du skall bara äta när du är hungrig
Det har vi som äter LCHF fått lära oss. Jag har sällan/aldrig varit hungrig under långa perioder, mest för att jag lärt mig att man skall äta regelbundet, helst med mellanmål också. När jag slarvat som mest med den där regelbundenheten har jag ändå ätit åtminstone någonting innan jag blivit riktigt hungrig, det är någon slags inbyggd självbevarelsedrift jag har att överleva.
För några år sen testade jag att vara utan mat så länge att jag verkligen skulle bli hungrig, jag drack under tiden och var utan mat ca 36 timmar utan problem. Jag blev ”mosig i huvudet” (förmodligen saltbrist tror jag idag), men inte hungrig i magen. Experimentet gjorde mig inte klokare och jag fortsatte äta efter klockan.
Det jag upptäckt sen jag började 5:2-fastan är att jag numer faktiskt blir hungrig. Det tog ett par månader och i början märkte jag det knappt för känslan var så ovan.
Första arbetsdagen efter semestern, när mina kollegor skulle gå på lunch vid 12-tiden konstaterade jag att jag faktiskt var hungrig, dvs tom i magen och med lite kurr. Det blev värre vid blotta tanken på att de skulle gå och lämna mig kvar. Eftersom jag fastade hade jag ingen matlåda och när jag räknade var det 19 timmar sen jag åt.
Till skillnad mot vad många tror, fastar jag inte för att plåga mig ner i vikt (ja, jag läser vad som skrivs om mig på nätet) utan för att det fungerat bra och känts som en vila att slippa äta när jag ändå inte varit hungrig. Nu var jag hungrig och alltså bröt jag fastan och åt lunch med de andra.
Det är två veckor sen nu och sen dess har jag noterat att jag lärt mig bli hungrig och det är en ganska angenäm känsla.
Jag har arbetat mot sug i så många år och hunger är något annat. Det känns sundare på något vis. Sug sitter i huvudet och hunger sitter i magen.
Sug sitter i blodsocker och insulin för mig = blodsockerdipp och darr, mer än i huvudet. Hunger sitter definitivt i magen. Det fina med lchf är att man slipper tänja ut magen, det näringstäta och feta blir ju bara en knytnävestor matmängd. Jag väntar definitivt in hungern nu. Med kokoskaffe håller jag mig mätt. t o m under dagen, om jag inte vill/orkar göra mat. Då klarar jag mig ända till kvällen. Jag är nog en kvällsätare, fast det har varit så fult ;). Jag kanske ska testa 24.timmarsfasta? Någon som äter bara en gång per dag?
”Jag är nog en kvällsätare, fast det har varit så fult 😉 ”
Ja, visst har det varit fult, enligt alla besserwissrar. Man har fått veta att det är sååååå viktigt med frukost (när magen bara vill vända ut och in på sig, för den vill helt enkelt inte ha någon mat) och såååååå förkastligt att äta något efter kl. 18 (när magen vill ha mat och kroppen gå och lägga sig mätt och glad).
Men tänker man ur evolutionsperspektiv är det mera troligt att människorna ätit sig mätta och sovit efter jakten än före. Men det blir väl så där för ”experterna” eftersom de bara tycks tänka i termer av energi. Då verkar det ju logiskt att ladda med energi på morgonen.
Fint att få medhåll, jag går numera på vad kroppen säger. Gillar man frukost, ät, annars inte. Tänk alla frukostar jag har pinat i mig vid sextiden…och alla tekoppar jag har druckit för att inte äta efter sex…nu äter jag exakt när jag vill. I lördags åt vi kräftor mellan halvtio och halvelva på kvällen, med några ägg och majonnäs under dagen 😉
Jag är nog född LCHFare vad gäller måltidsrytmen i vart fall. Jag har under en stor del av mitt vuxna liv ätit middag mellan 21.00 och 23.00. Undrar hur många jag har chockat genom att vid kvällsaktiviteter tacka nej till det obligatoriska fikat (förutom kaffet) och säga att jag ska hem och laga och äta middag. Det har varit allt från usch och fy till profetior om allt möjligt som kan drabba mig. När jag nu tänker efter så är jag faktiskt piggare än väldigt många av de som har förfasat sig över mina mattider.
När jag, för 25 år sedan, fortfarande jobbade i skolans värld hoppade jag ofta över lunchen trots att den var gratis när man övervakade eleverna och dessutom mycket välsmakande. Jag valde att göra så för att jag då kände mig mycket piggare på eftermiddagen, d v s jag slapp ”paltkoma”. Paltkoman föredrar jag kl 11 på kvällen. Då somnar jag så fort jag lagt huvudet på kudden. 😀
Intressant att läsa dina erfarenheter. Jag började med 5:2 i maj; konstaterade att 500 kcal klarade jag inte (hysteriskt hungrig), 0 kcal funkade bättre – i början. Nu, efter semestern (med uppehåll), är jag i stället konstant hungrig. Har inte märkt att jag mår bättre på något vis, men kanske kanske kan det påverka vikten, så jag testar vidare hur jag ska klara detta. Jag vill ju inte tillbaka till det livet när jag bara tänkte på mat och när jag fick äta nästa gång..
Härliga Nalle Puh 😀 Grattis till din funna nygamla hungerkänsla! Visst är det härligt då man åter hittat den, kommer ihåg att jag inte kände igen den heller då den kom smygande, i dag kan man nästan ställa klockan efter min mage 😉
Nalle Puh är så klok, trots lite ludd mellan öronen
Några mellanmål får jag inte plats med längre 🙂 är mätt i minst fem timmar på frukost o då äts lunch och sedan lite hungrig igen runt kl 18. tre mål mat. mer ”hinner” jag inte. och då går jag ändå upp kl 5!
Kram fr sö Dalsland.
Det är ju denna i princip konstanta mättnadskänsla som är så fiffig med LCHF.
Tänk så mkt tid vi sparar :-), för att inte tala om tankemöda runt VAD man skall äta.
Det är just det som är det jag älskar med pf! Att slippa tänka på mat konstant.