Någonting jag fått vänja mig vid under åren är ett jag är periodare oavsett vad det gäller. Jag kan med stor entusiasm ta mig an något till en början lyckat projekt och under resans gång tänka att – yes – nu har jag funnit min väg och det här skall jag aldrig sluta med. Efter en tid har projektet helt fallit i glömska och ytterligare en period senare kan jag till och med ha glömt att jag någon gång genomfört det.
Vid snart 58 års ålder är det bara att skratta åt eländet och tänka att jag kommer aldrig att bli bättre, nu är det hög tid att hitta strategier som gör att jag kommer ihåg och fortsätter åtminstone med de projekt som visat sig vara bra.
Ett sådant ”projekt” är att regelbundet äta kokosfett. Jag antar att många läsare nu inte förstår någonting, det är väl bara att äta? Jovisst – för många är det så, men för mig är det inte lika enkelt. Jag skall försöka förklara varför.
Det är många år sen (6 eller mer skulle jag tro eftersom jag startade Kolhydrater i Fokus 2006) jag förstod att kokosfett förmodligen är välgörande för hälsan. Jag hörde och läste många berättelser i våra LCHF-sammanhang om människor som lovordade kokosfettet. Då var det inte så lätt att få tag i (mer än silverpaketen på ICA) så jag beställde till slut en burk på nätet. Första gången jag smakade blev jag lyrisk, jag tyckte det var så gott att man kunde äta det med sked direkt ur burken. Det tog inte lång tid förrän det blev tvärtom. Jag klarade inte av smaken och jag tyckte jag blev märklig i magen av det. Projektet lades i vila. Några koppar Roiboste med ett par teskedar kokosfett i månaden var min totala konsumtion under en lång period. Det var det enda sättet där jag tyckte om smaken och eftersom jag inte är någon stor tedrickare (helst inte sommartid) blev det inte så mycket om man tänker att det är ett par tsk om dagen man behöver.
Några år senare kom boken om Stoppa Alzheimer nu och eftersom jag har väldigt nära erfarenheter från en dement mamma läste jag boken noga och insåg att jag måste ta tag i kokosfettprojektet igen. Fortfarande var det bara i Roiboste det fungerade. Maken försökte sig på att steka i det och jag kan bara konstatera att jag avslöjade honom och tyckte inte det var gott helt enkelt. Det spelar ingen roll om vi använder fett med eller utan smak. Det är konsistensen som känns slemmig på något vis jag inte gillar. Projekt kokosfett blev återigen lagt på is.
Så hände den stora upptäckten i somras – det jag skrev om i ett av mina första blogginlägg – Magic Bullet Coffee. Kokosfett i kaffe, mixat med maskin! Jag är beroende av kaffe och att lära mig att hälla i kokosfett har inte varit så svårt, jag har till och med blivit beroende av det och då är det ännu lättare. Projekt kokosfett har alltså genomgått ett lyft och jag trodde därför att det nu är en etablerad vana.
Kokosfettet är verkligen välgörande för mig på många sätt. Hur det är på lång sikt vet jag förstås inte så mycket om, men jag känner ju tydligt hur hela mitt inre system mår bra och även hur min annars torra hy mår betydligt bättre. Jag har inga förstoppningar och kliar mig inte.
Därför blev jag så förvånad nu i veckan när jag återigen hade ont i magen på det sätt jag brukar få vid förstoppning dvs knip och kramp som inte ger sig och som är svårt att bli av med. Jag har också letat efter min ”ryggkliare” som jag inte använt på länge.
Orsak?
Jag har – helt utan att jag tänkt på det – slutat med mitt kokosfettskaffe!!!
Hur i all världen gick det till? Jag som varit beroende så länge och jag som till och med släpat allt nödvändigt för tillredningen med på en semesterresa med Ryan Airs begränsingar av bagage.
Jag får helt enkelt skylla på mina kollegor och vänner Sten Sture Skaldeman och Bo Zackrisson. De kom för två veckor sen hit med flera burkar av olika sorters kokosfett, förutom de sorter jag hade själv, för att vi skulle göra ett ”vetenskapligt” smaktest att redovisa i LCHF-magasinet. Jag som arbetat länge och så metodiskt med att lära mig tycka om kokosfettet tillräckligt för att få i mig 25g om dagen i mitt kaffe fann mig nu ätandes kokosfett med sked och det blev långt mer än 25 g även om jag inte tror jag slog Sten Stures rekord på 12 matskedar.
Jag skall inte plåga er med detaljer kring hur det blev, men jag drack mitt kaffe svart både dagen efter och faktiskt sen dess. Jag har till och med druckit det med grädde och någon gång med mjölk, vilket inte hänt sen maj i fjol när jag började med kokosfettet. Jag har knappt tänkt på att jag inte använt kokosfettet på nästan två veckor.
Det var först när förstoppningen var ett faktum som jag insåg att projekt kokosfett återigen var ett avslutat kapitel.
Nu är det nya tag som gäller och jag fick mig ett gott skratt när jag insåg vad som hänt. Jag konstaterade återigen – jag blir aldrig bättre! Jag skulle behöva ha en kom-ihåg-lapp på näsan när det gäller vissa fundamentala saker!
När jag idag skulle göra min första mugg hittade jag inte ens min Magic Bullet, den var ”bortstädad” och det lilla räcker för mig. Det jag inte ser, det finns inte och då minns jag inte heller. Nu står den framme på bänken igen, med kokosfettet vid sidan om och jag har min mugg bredvid mig.
Det jag inte ser – det finns inte i min värld.
Hej!
För alla som undrar vad som hänt med kokosoljan som gör den smak- och luktfri.
Nu har jag frågat Soma Nordic. Mina frågor först och deras svar sedan.
1. Vilka processer Cocosa utan smak har gått igenom för att bli smakfri?
Hur bär man sig åt?
2. Upphettning vid utvinning ur kopra, i så fall vilken temperatur använder man?
3. Fraktionering, i så fall vilket lösningsmedel används?
4. Raffinering, i så fall har kokosoljan varit i kontakt med natriumhydroxid, fosforsyra/citronsyra och bentonitlera?
5. Varför anser ni att den smak och luktfria varianten är bättre för stekning än Cocosa extra virgin?
1. Cocosa Pure är raffinerat och deodoriserat. Under hela hela processen används enbart vattenånga, citronsyra och kiselgur. Deodoriseringen finner plats vid cirka 240 grader och detta görs under vakuum för att minimera mängden av fettsyremolekyler som störs.
2. Oljan pressas vid temperaturer under 90 grader.
3. Där används inga organiska lösningsmedel, i stället används olika processer med vattenånga.
4. Natriumhydroxid: Nej, Citronsyra: Ja, Bentonitlera: Nej.
5. Cocosa Pure har högre rökpunkt än Cocosa Extra Virgin, och tål därför stektemperaturer upp till 235 grader jämfört med Extra Virgin som tål 175 grader. Denna skillnad beror på att när oljan har blivit värmt upp under raffineringen, har antioxidanter, vitaminer, aminosyror mv. som finns i kokosoljan precipiterat och har tagits bort. Borttagning av dessa ”orenheter” gör oljan mer värmetålig.
Gitte Ajjouri
Product Manager
Soma Nordic AB
Tlf: +46 40 49 63 25
http://www.somanordic.se
****************************************************************************************************************
Det kan låta oförargligt och till och med naturligt med citronsyran. Själv har jag slutat äta mat med citronsyra efter att ha läst Eva Frids artiklar om den i Norra Skåne. Där berättar hon om fall efter fall där bl.a. pollenallergiska personer ENBART uteslutit citronsyra ur sin kost och kunnat minska sina allergimediciner eller t.o.m helt sluta med dem.
Förklaringen är att citronsyra framställs med hjälp av svartmögel. Det går inte att rena syran helt och hållet utan den innehåller fortfarande mögel. Om det är något jag aktar mig för är det just svartmögel. Det verkar inte vara någon som riktigt vet vad svartmögel ställer till med i kroppen men min känsla för det hela är att det inte är några snälla saker. Att KRAV kan godkänna citronsyra i sina produkter är för mig en gåta. Men de känner kanske inte till dess ursprung.
Jag hade precis köpt en smakfri kokosolja, så förargligt! Kanske den kan användas som smörjmedel?
Om Crearomes kokosfett:
jag köper det deodoriserade kokosfettet från Crearome för jag vill inte ha kokossmak i all min matlagning (och ev. bakning), och det står tydligt att det är matkvalitet.
Den kostar 78:-/kilo om man köper 10kg.
Testet i LCHF-tidningen var intressant, men jag saknade en uttalad målsättning. Det verkade som testet enbart gick ut på att känna vilket kokosfett som smakade bäst att äta direkt. Det är ett ganska smalt användningsområde, men kanske förståeligt om man tål smör att använda i matlagning. Det gör ju inte jag.
Först och främst Grattis till ditt nya lilla barnbarn, Moa! Jag har också en liten Moa, som jag får låna ibland! Härligt!
Nu var det kokosolja jag skulle prata om. Jag har läst om testet i LCHF-magasinet och måste säga att jag sympatiserar med dig vad gäller Crearomes olja. Den är min absoluta favorit. Fick hem en ny hink häromdagen! Den smakar lagom mycket kokos. Dina medarbetares uttalande om den var riktigt elakt! Det står tydligt och klart att den är till mat också! För den andra sorten Crearome har (Eko) står däremot inget om mat utan bara till skönhetsprodukter.
En av finalisternas olja testade jag härom året och den var vedervärdig (härsken kändes det som). Jag ska testa den igen och se om den blivit bättre.
Ha en härlig påsk!
Javisst, nu är det dags att prova mig fram! Tack ska du ha.
Som ersättning till moroten har jag provat finstrimlad vitkål, men det blev inte så gott som med morot, och jag vill inte äta rå vitkål, och vet inte hur mycket ”lagad” den hinner bli i våffeljärnet. Det finns säkert andra grönsaker att testa också.
Tack, Lisabet
för receptet på mjölkfria wåfflor. Jag ska experimentera mig fram till någon ersättning vad gäller moroten. Kanske aningen mandelmjöl? Det blir intressant!
Jag gör våfflor utan mjölkprodukter:
3 ägg, 1msk fiberhusk, ½dl vatten och en liten riven morot.
Till barnbarnen tar jag en större morot. Vill man blanda i kokosfett, så kan man inte ha kylskåpskalla ägg, för då stelnar kokosfettet. Därför använder jag lite olivolja.
Detta blir tre laggar i mitt våffeljärn. Ätes av mig med mikrade hallon (=sylt), majonnäs, surkål och gärna lite rökt skinka. Barnbarnen vill ha köpesylt, och det får de, om jag får bre sylten, dvs ett ytterst tunt lager.
Jag mår bättre utan grädde men har sån lust att göra wåfflor! Är det någon som har ett wåffelrecept utan mjölkprodukter? Jag läste i en tidning att Anna Hallén skrev att man kan göra wåfflor på ägg och kokosolja. Men vilka proportioner? Nån?