Någonting jag fått vänja mig vid under åren är ett jag är periodare oavsett vad det gäller. Jag kan med stor entusiasm ta mig an något till en början lyckat projekt och under resans gång tänka att – yes – nu har jag funnit min väg och det här skall jag aldrig sluta med. Efter en tid har projektet helt fallit i glömska och ytterligare en period senare kan jag till och med ha glömt att jag någon gång genomfört det.

Fortsätt läsa →