Nu har jag mätt fasteketoner i blod varje morgon under drygt tre månader med undantag av några dagar i somras när stickorna var slut på vårt Apotek.
Jag har gjort det ganska metodiskt utan att ändra för många parametrar i taget. Jag insåg rätt tidigt att svaret både avseende ketonvärdet och vikten inte kommer direkt dagen efter. Det är en viss förskjutning på uppskattningsvis 1-2 dagar. Jag åt jordgubbar i somras och det tog 10 dagar innan jag var tillbaka i samma ketonnivå och vikten hade fortfarande inte börjat gå neråt, det var bara berg-och dalbana och svårt att tolka. Det jordgubbsmisstaget lärde mig att inte göra så många avsteg från vad jag menar min ”vanliga LCHF-kost” för då kommer jag aldrig förstå hur just jag fungerar. Därför är jag ganska säker på vad som händer när jag ändå gör avsteg.
Det som händer när jag befinner mig i ketos på den här maten är att jag aldrig eller sällan är hungrig och då skall jag enligt ”di kloke” inte äta. Så har jag levt under alla mina LCHF-år och nu förstår jag mer och mer vad som hänt.
Jag har pga för lite mat (små portioner eller för sällan) under långa perioder levt ovanför den optimala ketonzonen och då är hungern avstängd, alltså är jag nöjd med att inte äta så mycket. Jag äter fortfarande ”samma mat” men mer sällan och mindre portioner.
Efter en viss tid uppstår någon slags undertryck inombords, ett vacuum, eller vad jag skall kalla det och jag blir istället väldigt hungrig och då äter jag ikapp, det innebär i ketonpraktiken att från att legat över den optimala zonen (ketonvärden över 3,0) så landar jag ganska snabbt under den optimala zonen (under 1,5) istället pga för mycket protein, fortfarande inte mer kolhydrater och samma mat, men större portioner och oftare (jag vandrar till kylskåpet och tar tex en ostbit till kaffet).
När jag började mäta ketonerna ändrade jag till en början ingenting i mitt sätt att äta för jag ville verkligen veta vad som gått fel. Jag har förstått på alla de andra jag läst om att de istället skyndat sig in i ketos så snart det bara gått efter att de fått hem mätare och stickor (senast idag läste jag om Kostdoktorns tre veckor in i Optimal ketos). Jag gjorde tvärtom och lät det ta tid. Det var så jag upptäckte tex jordgubbarna. De var det enda som avvek från min vanliga kost och jag dök i ketoner direkt efter.
Efter två månader började jag dra ner på proteiner för att jag inte längre var sugen på frukost så länge jag fick LCHF-kaffet, då noterade jag ganska snart att ketonerna steg och viktminskningen var ett faktum. Jag kommunicerade en del med mina amerikanska vänner och de bekräftade att minskningen av protein var en av nycklarna till framgång.
Tredje månaden (augusti) har jag därför balanserat upp och ned med protein-mängderna för att hitta den nivå som verkar lagom för mig och det syns ju på min viktkurva att något börjar hända – även om det går långsamt och fortfarande är berg-och-dalbana. Jag har förstått att jag måste strunta i att vänta på hungern och istället äta när jag på kvällen inser att det blivit för lite under dagen. Jag får heller inte äta för mycket för då kommer suget efter mer mat som ett brev på posten. Inte sött/kolhydrater men jag vill ha mer mat dvs större portioner och det är svårt att stå emot.
Slutsatsen är ”lagom är bäst” och jag tror jag börjar hitta dit, men det kommer bli en utmaning att följa för det verkar inte vara stora marginaler.
Sammanställning av min mat
Jag äter/dricker inte
- alkohol mer än max ett litet glas rött vin (ca 14 cl) vid ett fåtal tillfällen
- någon annan dryck än vatten (med och utan kolsyra), te och kaffe (något enstaka glas sötat med Stevia för att testa)
- någon form av choklad eller annat s.k. LCHF-godis
- någon form av LCHF-bröd (husk, kokosnötsmjöl fibrex osv)
- nötter, mandel eller frön förutom några valnötter vid ett fåtal tillfällen
- bär förutom jordgubbar i somras (vilket inte fungerade) och några hallon förra veckan (max 50 g sammanlagt) plus att jag smakat på våra björnbär i trädgården, men än så länge lägger jag det mesta i frysen
- frukt förutom några helt färska plommon förra veckan
Jag äter mest av
- en hel del griskött (främst Scans Kravmärkta fläskkarré), varför kan ni läsa om i nästa nummer av LCHF-magasinet 🙂
- nötkött så länge vi har kvar i frysen (nästa omgång kommer förmodlingen i november), vi har börjat skarva med färs från butik
- kyckling med skinn från ”kända gårdar”, kycklinglever
- fisk både mager vit och fetare lax (vildfångad) och makrill
- skaldjur
- hemägg antingen från goda vänner i Jämtland, annars bor vi nära Adelsö ägg
- smör, kokosfett och olivolja (mängder i den ordningen)
- blomkål, svamp, broccoli, spenat, sparris, lök olika sorter, paprika, tomater, gurka, sallad alla sorter, lite morötter, rättika, avokado, dill, persilja
Jag äter väldigt mycket mindre av
- vissa charkuterier (korv, rostbiff, skinka)
- ost (alla sorter)
- vispgrädde, smetana, creme fraiche (mest för att kuna göra sås/röror)
Jag äter minst av
- färdiglagad mat som andra tillagat, men det händer (jag har tex nyligen berättat om Thaimaten som förstörde en hel vecka)
Du så himla gullig som svarar ☺
jag e helt rookie på ketos. jag ska kolla dina tipps imorgon. Åter igen JÄTTE Tack !
Jag svarar så gott jag kan, men jag kan inte mer än det jag läst mig till och testat själv. Jag har ju ingen ”utbildning” som tex Martina och forskarna har.
http://www.amazon.com/Art-Science-Low-Carbohydrate-Performance/dp/0983490716/ref=sr_1_2?ie=UTF8&qid=1422747409&sr=8-2&keywords=volek+and+phinney Den här boken är den jag läste innan jag skrev det här gamla blogginlägget som är från 2012 och den har lärt mig mycket.