Det är exakt 20 år sen sist maken och jag var på en solsemester utan barn, dvs syftet med resan är ”att bara vara”. Det låter ju enkelt när man säger det, men vi går här och fnittrar åt hur Lasse Åberg raljerar i den första filmen Sällskapsresan även om vi själva reser i egen regi och inte tillhör någon grupp. Det är så många mönster som ändå följs och allt sker efter en förutbestämd plan. När vi gick ut på vår första smörjakt kom det en turistbuss och släppte av en massa svenskar som varit på utflykt. Reseledaren var klädd i gul T-shirt med texten Solresor, direkt klipp ur filmen.

Vi anlände till hotellet Amalthia Beach Resort vid lunch i tisdags och såg redan då att några solstolar vid poolen rent solmässigt var i bättre läge än övriga. Nu har vi två gånger vaknat i vårt fina rum med utsikt mot hav och pool och kunnat konstatera att kl 8 i går och redan halv 8 idag så är de bästa solstolarna redan bokade, trots att det står på regelskylten att det inte är tillåtet. Handdukarna ligger där till lunch och sen kommer de som bokat och fäller upp parasollen och sitter där i skuggan till det är dags för middag. Dvs de som bokat kunde lika gärna suttit på de lediga stolarna i skuggan. Nere på stranden är det bättre för där är det sol överallt, utom på eftermiddagen då några stolar hamn i skugga under ett träd, vilket kan vara skönt efter en dag i 32 grader utan ett moln.

Igår gick vi på en timmes promenad längs landsvägen genom Agia Marina. Det är ungefär vad mitt knä klarar av. GPS:en hängde med en del av sträckan, därför vet jag att vi gick ungefär i 4 km per timme. På vägen passerade vi Hotel Ilianthos Village ett ställe där vi var med min mamma och våra barn 1992. Det var roligt att återse, men vi är glada att vi valde annat den här gången. Hittills är Amalthia ett bra val för våra behov, särskilt det lilla pristillägget för havsutsikt och närheten till poolen har visat sig trevligt.

Just nu är det dålig fart på bredbandet – så bilder får komma senare.

 

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka