Tänk så härligt att vi har förmånen att bara släppa allt – ok nästan allt – och bara dra iväg på semester i solen en vecka. När man ligger i den där solstolen är det svårt att föreställa sig hur det är att komma hem – till kaoset.
Resan hem gick så bra den kunde med Ryan Air (inga negativa synpunkter alls mer än att stolarna är oerhört obekväma).
Att åka med Ryanair är som att åka en obekväm buss ungefär
Bilen stod både kvar och orörd på långtidsparkeringen och som en liten guldkant slapp vi betala en hel vecka inomhus bara för att de råkade ha fel på betalautomaten just när vi skulle köra ut (de som valt att stå ute, som är billigare, fick snällt betala). Vi hade valt inomhus för att vi var för lata för att gå från utomhusparkeringen och då kom vi på att vi slapp ta med ytterkläderna, vilket var praktiskt och gav plats för lite shopping. Jag var jätteglad för det beslutet med tanke på mitt knä som blivit rätt mycket sämre under veckan.
På hemvägen passerade vi vår kära hundvakt och hämtade hem en mycket lycklig hund som har haft det väldigt bra medan vi varit borta, men som nu med iver hoppade in i bakluckan och tydligt markerade att han inte ville bli lämnad igen. Han är verkligen en enmanshund (ledarhund till min synskadade man) och mår bäst när han får vara ”i tjänst”. Vi passade också på att handla lite, för vi räknade med att kylskåpet skulle vara tomt med tanke på att vi haft tonåringar boende hemma. De här timmarna ingick i resan och jag kände mig fortfarande lugn och avstressad.
Hemma blev vi mottagna av katterna och även de har visat att de trivs bäst när vi är hemma. De ligger gärna på skrivbordet eller helst i mitt knä när jag sitter vid datorn eller plockar med LCHF-magasinet.
Sen började vardagen ganska påtagligt och jag har inte haft någon tid eller ork över för bloggen. Just nu skriver jag bara för att meddela att jag återkommer med slutrapport så fort jag hunnit ikapp lite. Det har varit intensivt både på mitt jobb och här hemma med den nya tidningen (kartongerna med LCHF-magasinet nr 3 var det första som mötte oss i hallen när vi låste upp dörren).
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Ja, välkommen hem!
Har själv en katt (norsk skogskatt) som alltid hälsar mig välkommen hem oavsett hur länge jag har varit borta och som tydligt visar sitt ogillande om jag har varit borta en längre tid.
Även jag hoppas på en viktrapport! 🙂
Välkommen hem!, Ser fram emot när du får lite mer tid för bloggen och kanske en viktrapport. 🙂
Välkommen tillbaka till verkligheten 😉 Skönt att få komma hem till alla fina djur ni har!
Hur har det gått för dig med våg och tester sedan du kom hem?
Välkommen hem!
Har man husdjur så känner man sig alltid välkommen.
Är det norska skogskatter som sitter i fönstret? Tidigare hade jag en sådan, hon var så speciell….
Ta inte i för mycket nu, så du blir ännu värre i ditt knä.