Redan i början av semesterveckan på Kreta förstod jag att mitt lite lössläppta leverne inte fungerade om jag ville komma hem och vara belåten med mig själv. Jag har under de senaste två månaderna verkligen kämpat mig ner 3 kilo genom att bevaka min nivå av ketoner i blodet och utifrån variationerna dra slutsatser som lett till förändringar i kosten.

När jag tack vare mina dagliga blodprov direkt såg effekten av ”lite här och lite där bara för att det ändå är semester” insåg jag att det är ingen hållbar metod om man vill lyckas i sina föresatser. Det smakar för surt efteråt. Jag fick också börja rannsaka mig själv om vad som är orsaken till ”lite här och lite där”. Är det sockermonstret på axeln som nu äntligen hittat ett kryphål att slå till och inte bara ”förstöra” eftersmaken på semestern utan kanske också få in mig i en period av ohälsa när jag kommer hem?

En liten sammanfattning på mina ”avsteg” för att illusterara hur lite som behövdes:

• En alldeles för stor (god) biff på Skavsta flygplats kvällen före avresa, intogs med för lite fett (lite bearnaisesås av okänd kvalitet) och ett glas rött vin.
  

  Biff med bearnaisesås på Connect Hotel Skavsta

• Inget LCHF-kaffe kl 4 på morgonen dagen för avresan, i stället lite pålägg (ost och charkuterier) utan extra matfett (endast Lätta) från den s.k. frukostbuffén, tur att vi frågade om matfettet, vi hoppades så klart det åtminstone var Bregott.
  

  ”Frukostbuffen” på Connect Hotel Skavsta

•  En alldeles för mager kycklingsallad vid ankomsten till hotellet tillsammans med ett glas vitt vin, för det var ändå semester :-). Jag försökte med olivolja men ville inte slicka tallriken och det var svårt med gaffel.
  

  Kycklingsallad på Almathia Beach Taverna med olivoljepreparerad zatziki

• Delade under kvällen en flaska rödvin (vi drack inte ur hela!!!) på vår privata terass tillsammans med lite god Kretaost och en liten påse mandel.
  

  Vår privata terass i anslutning till poolen/beachen inbjöd till kvällsmys

• Till middag en för stor (väldigt god) omelett med många ägg och ost/skinka och utan extra smör. Vi hittade ingen självklar kötträtt på vårt hotells beachtaverna. Bara vatten till maten eftersom vi hade vin på rummet. Vi hade inte förväntat oss att den serverades med potatis, men den var lätt att lämna.
  
• Hotellets frukostbuffet (sammanlagt för mkt protein för att det lätt händer när man plockar ”tillåten” mat från en buffet) med LCHF-kaffe efteråt på vår terass.
  

  Frukostbuffe på hotellet

• Till lunch en Grekisk sallad (väldigt god fetaost med solmogna bifftomater) och jag kämpade återigen med olivoljan. Minns jag rätt blev det även här ett glas vitt vin.
• Till middag en underbart god Stifado (jfr med kalops) som antagligen var bland det bästa vi åt under hela resan, både kött och fettmässigt (nötkött kokt med lök i rödvin/olivolja). Till detta drack vi rödvin.
• Delade en Zatziki med maken som ”sidedish” till så gott som alla måltider (en njutning jag gillar i Grekland).
• Smakade på Rakin man blir serverad tillsammans med notan (max en fingerborgs mängd)
• Smakade med spetsen på en sked på några glutenfria efterätter man blir serverad tillsammans med notan, de flesta gjorda på mandel och någon på kokos.

Jag behöver nog inte fortsätta, för de flesta insatta LCHF-are tycker inte det här ens är ”avsteg”, bara ”lite för mycket vin och för lite fett” rent allmänt.

När mina ketoner visade så stark nedgång redan dag 3 på morgonen drog jag i handbromsen och lyckades vända kurvan så jag hann passera 1,0 på uppgång dagen vi reste hem. En sammanfattning av vad jag gjorde:

• Började dagen med LCHF-kaffe och åt frukostbuffén senare med mätt mage, dvs betydligt mindre portion och inte längre ”smaka allt tillåtet”.
• Skippade vinet till lunch och den ”extra” vinflaskan på rummet, drack fortfarande ett glas till middagarna.
• Utnyttjade den grekiska traditionen med ”tallriken på mitten” dvs man delar en huvudrätt istället för att ta var sin och kompletterar hellre med en sidedish till om det blir för lite. Portionerna var ofta väldigt stora så om jag fick 1/3 med ½ zatziki till så var det helt tillräckligt om jag fyllde zatzikin med olivolja (fungerar med gaffel).
• Frågade mer aktivt efter smör och åt om det såg ok ut (oftast Danska Arlas Lurpak i portionsförpackning – vi hittade aldrig lokalt smör)
• Hittade äntligen avokado så att jag fick en om dagen (tillsammans med mitt LCHF-kaffe)
• Skippade Raki och ”provsmak” helt och hållet eftersom det inte är något jag saknar.

När det gäller motion så promenerade vi en hel del hela tiden, men mer i början än mot slutet i takt med att mitt knä blev sämre.

Nu antar jag att många undrar. Hur gick det med vikten?

Något har jag väl lärt mig av Kostdoktorn – så jag lämnar frågan öppen för att höra vad ni tror med ovanstående ledtrådar?

 

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka