Jimmy Moore – min inpirationskälla

Publicerat av

För nytillkomna passagerare sammanfattar jag det jag i juli skrev om i mitt första blogginlägg: Efter The 5th Low Carb Cruise i maj blev jag inspirerad av Jimmy Moore att mäta ketoner i blod istället för i urin. Jimmy tipsade mig om att läsa drr Jeff S Volek & Stephen D Phinney bok The Art and Science of Low Carbohydrate Performance.

Vill ni läsa det jag tidigare skrivit om Jimmys erfarenheter går det bra att skiva Moore i sökrutan uppe till höger.

Den gångna veckan har Jimmy berättat nästa avsnitt om sin resa men också visat upp före-och-efterbilder. För mig som träffade honom i maj 2011 och sen i maj 2012 är det helt otroligt att se bilden från oktober 2012.

Vi har lite korrespondens via mail (jag vågar inte skriva så mycket på engelska i hans blogg) och jag fick särskilt i början många tips och råd av honom, som ni bloggläsare sen fått ta del av. Man kan säga att det spridit sig som ringar på vattnet över LCHF-Sverige eftersom det är många som båda bloggar och skriver i olika forum och erfarenheter av att mäta ketoner i blod, istället för i urin.

2011 besökte LCHF-magasinet Live Oak Farms (SC,USA) tillsammans med Jimmy och Christine Moore innan det var dags för The 4th Low Carb Cruise

I maj 2012 återsågs vi under The 5th Low Carb Cruise. Nu fem månader senare visar Jimmy upp följande bild från kryssningen (jag minns honom från just den dagen).

Jimmy Moore missar aldrig ett tillfälle för ”exercise”. Den här gången under Karibienkryssningen i maj 2012.

Jag har korresponderat med honom, jag har läst hans blogg och ändå har jag svårt att förstå att han på så kort tid efter så många år av stillestånd, men också uppgång,

 

 

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

15 svar på ”Jimmy Moore – min inpirationskälla”

  1. Hejsan!
    Jag förstår inte helt sista meningen i blogginlägget, det ser ut som något har fallit bort?
    ”Jag har korresponderat med honom, jag har läst hans blogg och ändå har jag svårt att förstå att han på så kort tid efter så många år av stillestånd, men också uppgång,”

  2. Man tror att man är ”där”, men är nog ganska fettskrämd trots allt 🙁
    Gamla skolan sitter i, tydligen.
    Jag har extra smör på maten , speciellt när jag äter kyckling (som tydligen är den värsta sortens protein för mig för det är så magert och proteintätt) men jag borde nog fyrdubbla den smörmängden. Minst!

    • Just kyckling har jag också undrat över, vi äter det mellan varven och tycker det är både god och bra mat när man får tag på de där gårdsdeklararade som inte är uppblåsta med vatten vid infrysningen. Jag köper mest färsk nuförtiden. Man kanske skulle experimentera mer med tillagningen för att få till fetthalten? Vi använder ofta kokosgrädde, men det kanske skall till rent kokosfett också?

      • Jag steker i en blanding av både kokosfett och smör. Problemet är att kyckling ju inte suger åt sig fettet utan det får bli som sås. Kanske ska mala det till färs i stället, då tar nog köttet upp mer fett.
        Men vi äter övh mycket mindre kyckling nu för tiden, eftersom reaktionerna på mina mätningar blir som dom blir. (Det är jag som bestämmer vad som ska ätas ;P)

        • Håller med om att kyckling är lite knepigt och föredrar fläskkött eller lamm numera, det blir mer och mer sällan kyckling.

  3. Det slutar lite tvärt, ditt blogginlägg här ;P
    Vet du hur mycket mer fett än innan, som Jimmy började tillsätta, i samband med när han började sina Ketonmätningar?

    • Jag kan inga gamla siffror, mer än att jag innan LCHF-boomen på kryssningarna uppfattat amerikanerna som hyfsat fettskrämda och mer generösa med kolhydraterna än vad åtminstone Sten Sture Skaldeman rekommenderat under åren.
      Nu äter Jimmy Moore enligt egen utsago i alla fall ca 85 E% fett och 12 E% protein och 3E% kolhydrater. Jag vet inte om siffrorna går att överföra direkt till oss ”quite small people” eftersom Jimmy är en jätte bredvid oss, men en tumregel är det nog att man måste upp i de fettnivåerna om man skall hålla sig mätt och nöjd på den lilla mängd protein vi får äta :-(.

  4. Inte lätt när det också är fakta och andra uttryck man vill använda som kanske inte alls stämmer med språket. Har samma problem när jag vill skriva ngt på tyska bloggar och forum. Man får ibland kommentarer som inte gör att man vill fortsätta!

    • När det gäller fackuttryck kan jag oftast både läsa och lyssna. Skriva och tala är så mkt svårare. Förra helgen var jag i Skåne och lyssnade på regerande världsmästaren i fyrspannskörning. Oj så många nya uttryck, men också oj så roligt det var att lära sig från en som så tydligt vet vad han gör. Språket är hans modersmål (Australien) och han var mkt lätt att förstå.

  5. Jimmys resa med nutrionell ketos är helt fantastisk. Jag blir även impad av alla hans podcasts speciellt den med low carb/paleo experter ”Ask the expert”.

    • Jimmy är ett energiknippe och han har imponerat ända sedan jag stötte på honom på nätet redan i början av min LCHF-tid 2005. 2009 var jag i kontakt med honom per telefon i samband med en resa till Atlanta GA, men det dröjde ända till 2011 innan vi träffades ”live”. Vi har oerhört mycket gemensamt och det är alltid roligt att träffa honom och hans rara fru. Mitt dilemma är att min engelska är bristfällig och därför uttrycker jag mig helst i privata mail och det är ok för honom. När vi träffas blir det mer på ”turistnivå”.

      • Anvànd translate.google.com . Jag anvànder det ibland fòr skriftlig kommunikation pà spràk jag inte kan ett ord fràn. Bara att klistra in texten. Visst, det blir inte perfekt, men oftast fòrstàeligt. Och om man àr bekant med spràket kan man ha det som inspiration och bara ràtta smàfel i efterhand. (Jag anvànder det ocksà som svensk-engelsk uppslagsbok.)

Kommentarer är stängda.