Äntligen börjar orken komma tillbaka och jag känner att jag har lite energi över till mer än att bara överleva. Jag hostar fortfarande och balanserar hela tiden mellan att ta mina mediciner och att låta bli.

Varje gång jag läser på medicinförpackningarna blir jag bara irriterad. Varför är varenda en fullproppad med sötningsmedel? Jag vill inte ha sötningsmedel och jag kan inte förstå att det som gör mig sjuk skall finnas i det som skall göra mig frisk.

Den här veckan kändes som att den var för att överleva. Jag har gjort så gott jag kunnat med maten, men helt perfekt har det inte blivit. Jag är helt enkelt inte sugen på samma slags mat när jag är sjuk. Jag hade när veckan började ambitionsnivån att öka ketonerna, men det slutade med att jag var glad att jag var kvar i den oprimala zonen.

Viktkurvan vände lite mot slutet, men tack vare en bra start på veckan och medelävlvärde så blev det minus ändå till slut. Det blir spännande att se om jag orkar hålla kvar det den här veckan, det kan ju bli bakslag.

Som jag skrev i min Rapport från en sjuksäng har jag följt bloggen och alla kommentarer under tiden jag varit dålig och jag blir riktigt rörd över all omsorg ni visar i kommentarer och på annat sätt. Frestelsen att ta itu med bloggen istället för arbete har varit stor och därför kompromissar jag nu. Jag skickade tidningar i morse, skötte bokföring i går kväll och då måste jag få skriva åtminstone ett litet blogginlägg idag.

Eller hur?

Tack för att du läste, välkommen tillbaka