Som reaktion på mitt förra inlägg som bland annat handlade om min käpphäst pepparkaksdeg fick jag tips om att göra smörbollar med pepparkakskryddning. Först tänkte jag nej, det går inte men nu har jag funderat en stund och kommit fram till följande:
Jag har en inbyggd, förmodligen medfödd, förmåga att kunna överäta precis vad som helst. Jag minns att jag som barn ätit kall gröt direkt från kylskåpet och det har jag som något slags bevis/övertygelseargument när jag tvivlar, antingen inför mig själv eller när jag försöker beskriva företeelsen för andra. Som total motsats till denna överätningsgen har jag också en förmåga att låta bli precis allt, oavsett hur frestande det är. Det är som att det finns en knapp någonstans i mitt inre som antingen är av eller på. Det finns oftast inget mellanting. När knappen är i överätarläge kan jag inte hindra mig från någonting oavsett hur jag försöker. Jag kan tex stanna extra på en bensinstation för att köpa choklad, med förevändningen att spolarvätskan ”nästan” är slut. När knappen är i jag-avstår-vad-som-helst-läge har jag ett flow som låter mig kryssa mellan vilka frestelser som helst utan att falla. Jag kan servera och bjuda på det jag normalt inte kan avstå. Jag tror mig veta att det är nolltolerans som gäller för att behålla läget detta ”flow” som hjälper mig avstå och att minsta lilla avsteg kan få mig att tippa över till överätartillståndet.
Det jag funderar över nu är att jag har ny kunskap sen förra advent/jul och det är att mitt LCHF-kaffe betyder så mycket för att hålla mig på banan. Dvs jag tror att det är mängden fett jag får i mig som får mig att behålla flowknappen i rätt läge. Det har jag återigen fått erfara den här veckan eftersom min norrlandsresa innebar mindre LCHF-kaffe än jag är van (och det jag drack var mindre fett) och vips så äter jag plötsligt en clementin, trots att jag inte ens var sugen innan jag såg dem ligga där.
Jag känner mig därför mogen för ett litet experiment. Nolltolerans har tidigare år för mig betytt att jag inte gör något LCHF-anpassat bara för att det är advent/Lucia/jul dvs jag bakar inte och jag gör inte godis, eftersom jag vetat att jag inte kan hantera det. För mig är det allt eller inget som gäller även av det som för många är ”LCHF-tillåtet” och känslan/styrkan i att kunna låta bli helt är mer värd för mig än att ta risken att misslyckas. Jag har hellre vanligt bröd/godis hemma till dem i familjen som önskar de få dagar på året det är frågan om. Det kan jag oftast utan problem låta bli och skulle jag pilla i mig några clementiner tillsammans med ett par bitar ur en Alladinask på julaftonskväll ser jag det inte som någon katastrof.
Mitt nya experiment skulle i så fall gälla sådana substitut för julsmakerna som är riktigt feta, dvs ett komplement till mitt LCHF-kaffe och där kom pepparkakskryddade smörkulor in som en mycket god idé. Varför inte och varför har ingen kommit på det tidigare?
Det är ju degen som är godast! Eller?
Jag har testat dessa: http://www.lchf-recept.se/lchf-recept-for-supergoda-vaniljbollar/
med olika smaksättningar, en halv påse pepparkakskryddor var inte dumt.
Känner verkligen igen mig i det du skriver om allt eller inget! Precis så är det för mig också, jag kan baka och bjuda andra, ha en godisskål framme m.m utan att äta det och utan att vara lockad. Men skulle jag väl ta en smakbit, då är det kört, då blir det hetsätning!
Läser med intresse. Jag har aldrig varit mycket för socker. Det enda jag har överätit i mitt liv är spaghetti. Jag vet inte varför det är så himla gott?? Nu testar jag ketoner, och avstår från allt som kan få mig ur ketos. Jag håller med om att fettkaffe är en höjdare. Jag dricker fettchoklad på kvälen, det verkar funka. Kakaopulver, grädde, smör och kokosfett, lite stevia. Jag är inte sugen på godis alls. Ska dock göra lchf-godis för att få familjen ur godisträsket.
Jo tack, på tal om överätning så fasar jag för att åka på kryssningen den 12 april då det ingår smörgåsbord…Den småländska snålheten hänger med o ställer till. Smaksätter mitt te med pepparkakskrydda förresten, det är gott.
Jag har tidigare gjort äggmjölk kryddat med pepparkakskryddor. Det borde gå med lchf-te/kaffe också. Det behövs att drycken är lite tjock för att inte kryddorna skall klia i halsen, tycker jag. Men gav definitivt lucia-stämning tyckte jag!
Nymald kardemumma och lite pepparkakskryddor+ 25g smör och 25g kokosfett i kastrull. Smält så det bryner LITE ( tycker kryddorna får en rund fin smak då)
Häll på kaffe och stavmixa.
Såhär har jag druckit mitt lchfkaffe sedan dag 1. JÄTTEGOTT!
Passar ju extra bra nu i jultid- men det smakar alltid underbart
Det låter verkligen gott! Skall testa någon dag.
Nu blev jag nyfiken, jag vill heller inte käka pepparkakor, så en påse pepparkakskryddor i en viss mängd smör, forma kulor, ställ kallt, klartt? Ska verkligen prova och inte minst imponera på andra i jul. Tack för tips!
Frågan är proportionerna och om man måste ha någon form av sötning i? Vi får väl experimentera!
Jag som trodde du hade exprimenterat så jag skulle slipp! 🙂
Håller på att brygga kaffe till dagens MBC, och jag ska nog ha i lite pepparkakskryddor i den idag! Tror det blir gott.
Hej! Ååå jag känner så igen mig i det du skriver, allt eller inget. Jag åker också dit på mandelmjöl, nötter mm… Det är nog för minnet samma som det riktiga .. Så försöka var utan. Sockermonstret är en djävul för mig. Just nu gå det inget bra, men ska ta mig i kragen!
Tack för tips och kloka ord, du hjälper mig kämpa 🙂
Hälsn Kicki
Pepparkakskrydda är ju ett perfekt alternativ för mig istället choklad, jag som inte tål choklad så bra. Som sötning brukar jag använda björksocker, det ska till och med vara bra för tänderna. Vet dock inte om det är LCHF vänligt. Finns mer info här http://www.xylitol.nu/om-xylitol
Professor Göran Petersson på Chalmers skriver om Xylitol
https://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_162583.pdf
Första julen med lchf och kan råda själv, redan bestämt mig för anka som julmiddag, men har turen att kunna begränsa mig till de mängder jag tillåter. Ska prova baka lite skorpor med pepparkakssmak, redan gjort kardemummaskorpor, torka dem ordentligt och sen fryser in dem. Glögg hoppar jag över, men på fredag blir det julkonsert med goda vänner och en liten juldrink efter troligen skumpa.
Jag drack vin på bröllopet i lördags och jag kommer att göra det framöver också. Jag är så måttlig med alkohol att det inte känns svårt alls. Det är värre med annat som jag måste behärska mig inför.
Lika har det varit för mig, den där förbaskade av och på knappen ställer till det. Märkte att så länge kilona rasade av min kropp så var det lättare att hålla avknappen men nu då vikten stått still länge så har det blivit svårare igen.
Hej Cina och välkommen hit 🙂
Troget följer vi varandras öden och äventyr genom livet! Det måste vara 10-årsjubileum eller?
I går kväll blev ett par glas skumpa, men ketonerna kvar på samma värde som i går (över 2) och vikten inte gått upp, vi får se hur det går de närmaste dagarna, hoppas på den fortsatta nedåtgående trenden.
Jag kan bara instämma med Kattmosters och dina inlägg. Även jag som är en godisgris av gigantiska mått lutar mer och mer åt nolltolerans även om jag inte är där än till 100 %
Jag har inte alltid nolltolerans, men mitt mål är att vara där.
Intressant. Jag har gjort samma iakttagelse vad gäller fett. När jag börjar slarva beror det på att jag, av någon anledning, får i mig för lite fett. Numera dricker jag kaffe eller the med rejält med smör i ett par gånger om dagen samtidigt som jag håller kolhydraterna minimalt och har blivit lite mer försiktig med protein (främst genom att avstå min kära brieost).
Eftersom jag har lite svårt för smaken på smör (osaltat, kanske beror på det) har jag valt att ta smöret i kaffe och the men kryddade smörbollar kanske kunde vara något. Berätta gärna hur de lyckades, om du bestämmer dig för att göra dem.
Inte heller jag lchf-bakar eller gör godis. Ska det slarvas får det bli på riktiga grejer och inget fejk. Mandelmjöl, t.ex, har vi provat en gång och det är ju inte ens gott! Jag har dessutom upptäckt att det räcker med att läsa om lchf-bakande för att få mina tankar i fel banor. Därför undviker jag numera sådana sidor.
Jag har sen länge noterat att du och jag verkar samsynta i mycket och då är det bra om vi tillsammans kan komma på vad som fungerar. Jag håller helt med dig, jag är hellre utan om smaken inte är likvärdig.
Det jag mer och mer inser är att jag skall vara ”mjölfri”. Från början sa jag vetemjölsfri, sen blev det glutenfri och nu har jag dragit gränsen vid mjölfri, dvs inte ens surrogaten.
Det som däremot verkar fungera är just smör i alla dess former och om det är med eller utan kakao/kokos tycks inte spela roll, nötter/mandel fungerar inget vidare för mig.
Jag är fortfarande skeptisk till sötningar, men har några gånger använt ”steviasocker” i varm choklad och det har fungerat bra.
Å, jag är precis likadan. Jag undviker konsekvent LCHFbakbloggar då bara synen av godsaker får mig att dreggla framför skärmen och vilja rota fram något ur skåpet. Trots att de så kallade substituten inte är särskillt goda, iallafall inte i jämförelse med helt vanliga frestelser.
Vill också passa på att tacka dej Margareta för LCHF kaffet.
Sedan jag läste om det på din blogg för ett par månader sedan har jag gjort betydligt färre avsteg från min strikta kosthållning. Fettet håller mig på banan. Utan större ansträngning dessutom.
Köpte också en glukormätare men det är HELT OMÖJLIGT att hamna högre än 0,7.
Men jag tror kanske det beror på proteinet.
Nåväl, jag har iallafall fått frid tack vare fettet och pga det är det inte heller några större svårigheter att snabbt bryta ett eventuellt avsteg, något som kunde ta veckor förut…
Jag är nu både nästan mejerifri (äter hårdost samt smör) helt glutenfri, alkoholfri och sockeråmjölsubstitutfri.
Det känns bättre än någonsinn!
Det låter ju alldeles utmärkt och värt att gratulera! Härlig läsning och tack för att du delar med dig.
Smörkulor med pepparkakssmak låter spännande. Jag hade annars tänkt testa de här http://sockerfriheten.blogspot.com/2012/12/twist-av-choklad-och-pepparkaka.html men utan kokossockret.