Drömmar skulle vara perfekta för att mamma skulle vara nöjd, med alla andra småkakor kunde man trolla bort skavanker genom att doppa dem i choklad, pensla med ägg och strö på något eller göra något annat fiffigt och på så sätt få fram en helt ny kaksort att imponera med på bjudningarna. Mammas uppfinningsrikedom var enorm.
Drömmarna däremot gick inte att misslyckas med och därför bakade hon dem under alldeles särskilt stor koncentration. Kanske är det därför de gjort så stort intryck på mig att jag minns dem som något extra ordinärt? De skall ha exakt rätt konsistens (spröda och absolut inte sega) och de skulle gräddas exakt rätt tid i exakt rätt temperatur. Jag har googlat runt en del på bilder av Drömmar för att se om jag kunde stjäla en bild till det här inlägget och jag ser direkt att de flesta skulle hon inte godkänt.
Vad hände då om hon misslyckades med drömbaket? Jo det var där jag kom in i bilden. Det blev nämligen en burk på diskbänken med misslyckade kakor som var helt tillåtna att äta. Smaken var samma, det var bara skavanker ej synbara i den oinvigdes ögon. Oftast var de för platta och aningens färgade. Drömmar skall inte ha någon färg från gräddningen.
När jag nu häromdagen fick chansen att smaka på min barndoms drömkaka gav jag mig på en analys för att se vad som var så märkvärdigt. Det är så jag tar mig an de frestelser som så där oväntat får mig på fall. Gör jag en riktigt analys så minns jag ofta till nästa gång om det var värt avsteget eller inte.
Den här gången var det väldigt enkelt (även om det inte räckte med en kaka) och så här efteråt kan jag faktiskt skämmas lite över hur lättlurad jag varit under alla år när Drömmar var tillåtna och åtråvärda. De smakar rent socker och INGENTING annat, dvs det är absolut inte någon smak att stå efter utan bara rent lurendrejeri från hjärnans receptorer att få det åtråvärda sockret. Där rasade den myten om den perfekta kakan som ett korthus.
När hjärnan spelar mig den här typen av spratt spelar det ingen som helst roll ifall jag är mätt eller hungrig (Drömmarna åt jag efter en väldigt mättande julmiddag), det spelar heller ingen roll om jag är glad eller ledsen (jag var glad och nöjd och hade familjen samlad omkring mig). Det är bara så att reptilhjärnan plötsligt slår till när jag minst anar det, som ett bakhåll. En tanke far som en blixt genom huvudet och den känns i det ögonblicket både logisk och trovärdig och mitt förnuft har inte en chans att hänga med just då.
Att jag för det mesta ändå klarar den här typen av attacker är för att jag ägnat mig åt många års medveten mental träning och förkovring. Kunskapen om vad socker gör för illa i min kropp är det vassaste vapnet. Jag vill fortsätta vara frisk och då är alla former av socker ett hinder, ju mer jag läser och lär mig ju mer övertygad blir jag. Den träning i att avstå som fungerar bäst för mig är den som går ut på 100%-ig avhållsamhet. Det finns inga avsteg, inga kompromisser och inga surrogat. När jag är på rätt köl mår jag bäst, både mentalt och fysiskt och den känslan är inte möjlig att konkurrera ut med tillfälliga stunder av vad jag just då tror är njutning.
Jag klarar inga som helst avsteg för då tappar jag kontrollen. Innan jag förstod fettets roll i avgiftningen kastade jag mig över mjölmat så fort jag tog bort socker ur kosten.
Det finns inga – bara en – det är ändå jul/födelsedag/semester/fest eller något annat. Min hjärna gör inte skillnad på sådant. Det är allt eller inget.
Det finns inte heller några surrogat. Min hjärna är på eller av och surrogaten räcker för att det skall bli ”på” och då är kampen att stå emot otillåtet större. Blir jag bjuden på något som är ”LCHF-tillåtet” så fungerar det som väckarklocka för senare tillfällens frestelser, hjärnan har plötsligt kommit ihåg hur det var. Avstår jag mår jag bäst, för då frågar inte hjärnan efter mer, den är helt nollställd och avstängd i sina glappande receptorer. Jag tror många känner igen sig i att första biten i en godispåse är den mest förädiska. Det är just den man skall lära sig att avstå. Sen är resten inget problem.
Sammanfattningsvis så mår jag bäst och är mest nöjd med mig själv om jag helt avstår från allt vad sötsaker heter – oavsett var sötningen kommer ifrån. Jag började träna att leva utan socker redan i början av 1993 och jag faller ändå 20 år senare, men tillfällena kommer alltmer sällan och jag blir mer och mer medveten om fällorna och varför jag ramlar i dem.
Det finns verktyg som hjälper mig att stå emot och just nu är det mitt LCHF-kaffe som är i särklass bäst. Fettet gör underverk med de glappande receptorerna i hjärnan.
Äkta Magic Bullet-mixat LCHF-kaffe
Så intressant att läsa era inlägg.
Har nu kört LCHF sedan 7 januari 2012 och inte haft några avsteg mer än planerade… som då består av ”godkända” saker såsom cola zero, julmust light, mörk ckoklad till julgodis, hallon och så sukrin istället för socker till bullet-kakaon.. den omtalade reptilhjärnan går inte igång på detta.
Det jag vill komma fram till är att det tog ca 9 månader innan jag kände att det är JAG och inte min kropp som bestämmer vad som ska ätas. Då menar jag inte att sockersuget var borta, för det försvann väldigt snabbt på någon vecka bara.
Första halvåret kändes det också som att det var viktigt att berätta och tala om för andra att detta är den rätta vägen. Bekräftelsefasen! Nu har jag insett att det är för att man vill bekräfta för sig själv att man gör rätt, att ens beslut är riktiga. Man behöver argumenten för att man själv söker svar.
Var på semester i Egypten och det fungerade hur bra som helst med maten, fastän frukostbordet på det 5-stjärniga hotellet till 80 % bestod av kolhydrater..Bakade en jättegod äppelpaj idag och bjöd på (de andra sa att den var grymt god) och jag känner ingenting. Absolut nada… tog några hallon till min hemgjorda LCHF-glass och så var det bra! Det är verkligen att ha blivit drogfri, och det tar tid.
Nästa steg är att gå ner i vikt!!!!!
Bekräftelsefasen var ett bra uttryck!
Precis så är det.
Välkommen hit!
Så sant så sant och så huvudet direkt på spiken!
Jag trillade dit några gånger under julen och trodde jag var klar med det söta för denna gång, och så såg jag i dag några glömda kakbitar i kylskåpet och nu vet ni ju vem som sen tömde fatet…. nej, det var inte jag, det var min dubbelgångare med reptilhjärna. 🙂
Det är inget kul att det ska behöva vara så, allt eller inget, men det är ändå skönt att höra att det finns fler som jag. Människor runt omkring mig förstår inte alls att jag inte kan ta bara ”lite” eller att ha en ”ätardag” i veckan. Det skulle bli ätardag varje dag. Jag höll mig ifrån gotta på julafton men på juldagen föll jag dit, och nu är det ett helvete att hitta tillbaka till styrkan att motstå.
Det där med att klara julafton och trilla dit på juldagen känner jag igen. Det är som att luften går ur en när man kämpat och klarat ett mål. Hur man klarar det får vi arbeta vidare med…
God förutsättning. Ja och jag åt ris a la Malta. Den prickade sötsuget kanske. Den enda tröst är att det kunde ha varit värre. Jag vil glädja mig över att det inte blev något särskilt öl.. sill och snaps i år men det blev hemlagad choklad och några lusekattor.. Sedan var det första jul på LCHF.
Jag kan bara instämma i hela inlägget o önskar att jag kunde uttrycka mig lika bra som du. Är sen igår i alla fall tillbaka på banan igen o hoppas det är lååångt till nästa snedsteg (dottern fyller 25 i mars o då hoppas jag att jag ska kunna stå emot).
25 mars låter som ett bra mål att ha i sikte… fast ännu bättre vore det med 26 mars. Då har du klarat den 25 🙂
Intressant. Jag är inte sockerberoende, men märker att det får andra effekter på beroenden, t ex cigaretter. Jag har varit feströkare, men tog en åtta år lång vila från nikotin. Sedan min artros blev värre har jag börjat röka några cigg om dagen, men efter några veckors strikt lchf tappade jag smaken helt. Vill inte ha, helt enkelt. Undrar om det skulle funka likadant med andra beroenden, alkohol, droger etc? Tänk om fettdiet skulle underlätta för t ex alkoholister?
Jag och många med mig är ganska säkra på att det är så dvs att fettdieten hjälper mot allehanda beroendesjukdomar. Jag tror det är samma receptorer i hjärnan som skriker efter tillfredsställelse och att man ”täpper till dem” med fettet.
Ja LCHF underlättar för alkoholister och naturligtvis även för de som dricker kanske en aning för mycket men är inte alkoholister. Öl börjar smaka som sliskig sockerdricka. Vin och sprit däremot blir kanske godare. Jag själv har erfarit detta och sedan jag uteslöt mejerierna förutom smöret då, så gick det fram i min hjärna att jag är alkoholist. Aldrig har jag erkänt det tidigare men uteslutning av mejerierna fick mig att komma fram till den slutsatsen. Älskar Creme Fraiche och grädde men varje gång jag äter det så får jag veckolång sug på att gå på systemet så än så länge får jag avstå mejerierna. Under mejerifria perioder är det hur enkelt som helst att avstå från alkohol, även gratis sådan.