Det känns lite märkligt att vara en så offentlig person att man kan läsa runt på internet och få veta att ketonmetoden inte fungerar eftersom Margareta Lundström ”bara gått ner 3 kg på 8 månader”. Inte så himla kul läsning för mig, men det är det ingen som frågar efter innan det publiceras.
Tjohej säger jag bara – det hade lätt kunnat varit +20 kg under samma tid (förmodligen mer) om jag följt de kostråd jag fick i diabetesvården innan jag började med LCHF. Hade jag ätit lika liberal LCHF som många av mina bekanta gör skulle det kanske nöjt sig med + 10 kg och åt jag som jag gjorde innan jag visste hur jag skulle hamna i optimal ketos hade det nog nöjt sig med + 5 kg, eller så hade jag kanske varit viktstabil, det var jag ett par år innan 2012 som är mitt första viktminskningsår under lång tid. 2010/2011 ökade jag några kilon i vikt eftersom jag åt LCHF-liberalare än åren innan då jag åt LCHF/UFO (under 5 g kolhydrater om dagen). 2011 var annars rent hälsomässigt mitt bästa år. Det var då jag gick från Nikkaluokta till STF’s Fjällstation Kebnekaise med packning dvs jag släpade på drygt 100 kg (så nu kan i börja spekulera över min vikt ni som har lust). Sen dess har jag ett skadat knä och jag har svårt att tro att jag skulle klara den strapatsen idag.
Första gången vi såg Fjällststationen
Ni som följt mig sen början kanske minns varför jag gav mig in i det här med att blogga om min uteblivna viktnedgång.
För er som inte följt mig så länge var det så att jag kom till en gräns där jag inte längre klarade av alla kommentarer om varför jag som ätit LCHF så länge inte gick ner i vikt. Jag blev även anklagad för att fuska och inte alls äta som jag sa att jag gjorde. Jag fick se bilder på mig själv på nätet med kommentarer om hur tjock jag var trots LCHF osv osv. Det blev för mycket skitsnack helt enkelt och då hade jag två val – att träda tillbaka från offentligheten och inte längre visa mig – eller att gå ut med att jag faktiskt inte går ner i vikt trots att jag äter vad de flesta skulle kalla strikt LCHF.
Eftersom jag är medutgivare av LCHF-magasinet och sajtvärd för Sveriges största samtalsforum för lågkolhydratkost (Kolhydrater iFokus) har jag en gång redan valt att bli en offentlig person. Förutom det har jag varit och är fortfarande medarrangör till diverse offentliga LCHF-arrangemang (kryssningar, campinghelger och föreläsningar).
Valet blev därför rätt lätt – jag ”outar mig” som ”Margareta – den tjocka och feta”. Det har jag ändå växt upp med och fått höra sen jag var litet barn. När jag startade bloggen var det många som trodde att namnet Vägen till 65 har med kilon att göra – förmodligen för att flera bloggare har vikten med i sin titel. För mig är det alltså INTE vikten och jag kommer aldrig någonsin att gå ut med min vikt till någon. Vad jag väger är inget jag pratar om ens hemma. 65 handlar om ålder – den dagen jag får dra mig tillbaka och bli Friherrinna från ett av mina jobb, nämligen det som försörjer mig. Det är några år kvar och dem tänker jag använda till att fortsätta gå ner i vikt – 3 kg i taget.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Har just börjat läsa din blogg och började med lchf för tre veckor sen! Dina inlägg både här i bloggen och på kolhydrater.ifokus hjälper mig väldigt mycket! Tack!!!
Hej, och tack för Din blogg. Tack vare Dig så har jag börjat med fettkaffe (smör) varje morgon, och det mår jag så bra av. Jag går inte heller ner i vikt, men mår så mycket bättre av LCHF-maten. 76+are!
Jag tillhör dem som går ner i vikt – har totalt gått ner nu 42 kg. Men allt har inte gått på räls eftersom det har funnits mycket ”stopp” på vägen i form av sötsug, tröstätning och överätning.
Det tar tid att omprogrammera hjärnan och komma på sin egen lilla ”vrå” av lchf 🙂
Jag har haft mycket hjälp av dina tankar och idéer bl a det där med proteinmängden och kandet av fettdelen. Det fick mig att flytta mig från en seg platå och börja gå ner igen tills jag nu bara har ca 2 kg kvar till mitt slutmål Tack säger jag! 🙂
Angående seg viktnedgång så glömmer nog en del folk att det finns andra väl så viktiga fördelar också med denna kost. Det är många som vittnar om hur friska de blivit och att mångåriga olika problem fullkomligt försvunnit och så tror jag det även är för dig?
Vet att det inte är lätt men försök stänga öronen för dem som bara har tunnelseende och inte kan se det positiva runt om. Du gör ett bra jobb när du skriver och jag förmodar att du kanske först och främst gör det för din egen skull men samtidigt hjälper du många andra!
Kram/Susanne
Visst är det trist att bli anklagad, både tyst och högt, för att fuska eftersom man inte gått ner. ”Alla” går ju ner på LCHF, verkar vara myten.
Som du vet så tillhör inte jag heller ”alla”.
Men vi kämpar på ändå och vi är, tyvärr, många.
Kram till dig och att du orkar blogga.
Visst är det trist Åse, men jag har börjat vänja mig och jag har ännu inte ångrat att jag började blogga, det känns rätt skönt att ha den här kanalen.
Du betyder så otroligt mycket för mig, med din historia, samt de vettiga kommentarer som jag hittar här. Jag är ganska hårdhudad och tar inte åt mig, när jag själv vet, men jag har ju stämplats av både folk och sjukvård av någon som lever i illusioner, dvs jag äter chips i smyg.
Jag har i all stillhet letat efter lösningar, och fortsätter med det. Den här bloggan, och vissa andra, är ett andningshål. Tre kg för mig innebär tre kg mindre tryck på min artroskropp. Det är stort. När jag fick min stroke (nej, inte lchfrelaterat) tappade jag förmågan att laga bra mat och fick vegetariskt av min snälla dotter 😉 Efter att par månader kunde jag återta kontrollen, och hade inte gått upp mer än sju kilo, vilket tog tre månader att bli av med. Sedan blev jag sjuk igen och fick äta kortison och gick upp sju kilo. Jag binder lätt vätska av kolhydrater, men de försvinner ganska lätt. Det är de andra, 100 kg, som sitter som berget. Men jag har inget annat för mig, så jag fortsätter.
Fortsätt, för tre-fem kg per år innebär att det snart har blivit 15 kg. Så tänker jag. Tiden går, oavsett, ochhellre ner än upp. Jag tror att jag kan gå ner 8-10 kg per år med strikt lchf och ketosmätning. Då är jag i mål inom 3-4 år. Innan 60, helst 😉
Fortsätt med din blogg, snälla. Jag behöver den. Om jag blir piggare i min hjärnskada vill jag starta en egen, jag har skrivit blogg förr, om annat. Både stroke och övervikt har drabbat mängder av människor.
Ja JG vet ju tydligen bättre om hur det funkar för dig än vad du vet !! och avfärdar Jimmy Moore som en mytoman när verkligheten inte stämmer med JGs ” sanningar ” ! Kämpa på Margareta och tack för en bra blogg !!
Heja Margareta!
Det verkar för mig vara en tuff kamp du för mot vågen. Jag tycker att det är väldigt förmätet av någon annan att avgöra om din viktresa (eller andra resor också för den delen) är framgångsrik. Bara du vet hur du mår och hur du skulle ha mått om du gjort andra val. I många fall är det bara dum tanklöshet, men tyvärr i en del arrogans och översitteri.
Jag tycker också att det är tur att LCHF finns. Tack för att du delar med dig. Jag tror absolut inte att du fuskar, tvärtom. Jag är övertygad om att vi bara är i början av att förstå vilka processer som måste samverka för att få en brant nedförsbacke i viktminskningen.
Det är så lätt för oss, som det går lätt för, att tro att du måste har fuskat. Tack o lov har jag själv fått några smällar i livet som har lärt mig läxan. Jag själv har ett sockerberoende och kämpa mot så vi delar tacksamheten över kunskapen om LCHF.
Jag har precis hittat din blogg och gillar den skarpt för att du är så seriös i din inriktning. Det hjälper mig väldigt mycket. Själv har jag inte viktproblem men en mängd hälsoproblem istället. Jag kämpar med dem ungefär som du med din vikt. Och folk fnyser åt min kost – du blir ju ändå inte frisk! Ha!
Men jag känner SÅ tydligt i min kropp vad den strikta LCHF gör med den. Framgångar som små myrsteg är välkomna för mig som varit sjuk hela livet, 62 år. Jag blir väldigt otålig för att det går sakta. Jag förstår dig så väl.
Taskiga typer finns det överallt, men vi är många som håller ihop.
Jag är så glad för att jag har hittat dig.
Tackar för din blogg!
År man 56+ och har en våg som hängt sig, med skador som gör att man inte kan motionera i den utsträckning som man vill, då är din blogg TOPPEN. 3kg på 8 månader är ju ett drömsenario.
Tur att man i alla fall kan äta så underbart gott och må så bra, medan man väntar på att vågen ska ge sig någon gång. Tänk förr när man provade på pulversopporna som man nästan fick sitta på toa och äta, om de skulle få för sig att komma upp på en gång.
Blogga på, jag är säker på att det är massor av människor som uppskattar dig precis som jag och vi förstår dig utmärkt.
Tack… Vad din kommentar värmer… Så mitt-i-prick. Du har verkligen tolkat mina försök att kombinera bokstäver rätt.
Vi är nog många som följer din blogg som har samma problem som du och för oss alla är du en stor inspiration. Precis som Cina så tror jag inte Andreas menade något illa, men visst kunde han ha konfererat med dig först 🙁
Nu har jag varit otydlig igen – det är faran med att skriva utan adressat. Andreas är bara en i mängden. Det jag skrev fick vingar och finns på långt fler bloggar än hans, som trots allt i grund och botten är en LCHF-blogg där de flesta läsarna förmodligen vet vad det handlar om. Läsningen på motståndarbloggarna är den som är mest ”intressant” eller rättare sagt motsatsen. Ironi är svårt i text.
OK, jag hade bara sett Andreas blogg…
Det började förmodligen där och spred sig sen med blixtens hastighet eftersom han har så många dagliga läsare.
Hej där,
Detta är första gången jag kommenterar trots att jag följt din blogg länge och tittar in nästan varje dag. Jag uppskattar i synnerhet ditt ketonmätningsexperiment och diskussionerna om varför mätvärdet sticker iväg åt endera hållet. Sluta för guds skull inte blogga! 🙂
Jag har inga planer på att sluta 🙂
Tack för att du fick in mig på LCHF kaffe på morgonen, det va de som satte igång min vidare nergång. Ja kollar din sida ofta och tack för att du har den, och kämpar på med dumma komentarer. Du är bäst/ Tommy
Visst är kaffet toppen! Jag undrar hur många som mindre än ett år senare börjar sin morgon med detta kaffe.
Skratt! Margaretha jag tror dig, är också en av dem som inte går ner i vikt om jag inte svälter mig och tokmotionerar. Du är en fighter och en stor inspiration för oss alla, jag har så många ggr tackat dig för att du fick in mig på rätt spår. Hans kommentar om dina kilon ser jag som en beundran och vördnad för din kamp, Du är beundransvärd!
Tack Cina – tänk vilken skillnad det är med människor som funnits med länge och som även kan tolka det som kanske står mellan raderna!!!
Heja dig Margareta och tack för allt du gör för LCHF!!
Tack!
Stå på dig! Du hjälper oss alla. Det är intressant, roligt och lärorikt att läsa det du skriver.
Tack! Jag önskar att min blogg skall vara ett nätverk för likasinnade och då blir det knepigt när det som är solklart för oss får vingar och far runt i cyberspace.
Det viktiga är ju att du ändå har lyckats nu! Alla kilon som försvinner är bra! Bry dig inte om andra!
Du är superduktig – du hjälper ju så många andra också!
Tack – duktig är inget ord jag använder själv – möjligen envis!
Vi är många som inte går ner i vikt trots strikt LCHF. Och som får kommentarer om utebliven viktnedgång. Dock vet jag att jag aldrig kommer att kunna äta något annat än LCHF. Det är en stor inspiration att läsa din blogg och om din framgång. Jag hejar på dig!
Tack för att du kallar det framgång!