Får man bli larvigt glad över nya utemöbler?
När jag ändå är igång med skämmiga saker måste jag skriva om vår Kretaresa i höstas.

Fram till för ca 8-10 år sen var jag betydligt rörligare än nu. Jag tog mig i alla fall upp och ner från min egen solsäng. Under en vinter fungerade den som musboställe och försvann därefter i någon container. Under okänt antal år använde jag bara solstolar även om jag saknade min solsäng och känslan av att få ligga på mage. Ligga på marken har jag inte klarat sen knäskadan 1988, möjligen på någon väldigt mjuk sandstrand med grop för knät, men då krävs en lyftkran för att få upp mig efteråt.

Under någon sommar hamnade jag på en solsäng bara för att konstatera att jag inte tog mig upp utan hjälp och det var lika genant som alla omklädningsrum jag stått ut med. Alltså har jag även undvikit solsängar. Det är nämligen så jag gör, jag avstår från allt som kan bli genant även om jag saknar det. Jag har alltså rest genom Kalifornien med man och dotter, bilat genom Florida och varit med på två LowCarb-Karibienkryssningar i princip utan att sola offentligt eftersom det bara finns solsängar att tillgå. På kryssningarna hade maken och jag egen balkong där jag kunde sola de dygn fartyget var vänt åt ”rätt” håll.

När vi åkte till Kreta i höstas ville jag verkligen sola och det var en av orsakerna att vi reste helt själva. Känner jag ingen är det lättare. När jag såg solsängarna vid poolen utanför vårt hotelrum blev jag skeptisk. De såg ranka ut och hade inget att stödja sig på. Vanliga ordinära solsängar alltså.

Vi kom fram vid lunchtid och nöjde oss första dagen med en promenad längs stranden och ett bad i det 30 grader varma havet. Helt underbart. Inga solstolar den dagen.
På morgonen såg jag från vår terass hur den ena valrossen efter den andra, mer eller mindre ograciöst landade på var sin solsäng. 1) De klarade av det utan att göra sig illa 2) Stolarna höll. Jag tog mig mod och prövade och tänka sig, den höll och jag kom till och med upp själv. Då förstod jag att det gäller bara att hitta rätt modell. Den skall vara stabil nog och inte tippa om man sätter sig lite fel. Man får helt enkelt våga testa i butiken och det var vad jag gjorde på Rusta igår. Den här modellen är toppen på flera sätt. Den är lätt, stadig och har bara mjuka kanter. Inget att göra illa sig på. Armstöden är stadiga nog att hålla sig i vid behov.

Nu äger jag återigen en solsäng och den har jag använt idag tills klockan blev 16.00 och solen letade sig över hustaket.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka