Det här med periodisk fasta i någon form och frågeställningar runt hur man genomför det har verkligen blivit ett samtalsämne som genomsyrar både internet och det verkliga samhället. Alla jag möter har hört talas om det och har en åsikt om det och på nätet florerar det samtal/inlägg både på traditionella LCHF-siter och andra forum. Jag googlade runt och läste lite. Det känns lite märkligt att ett begrepp kan slå igenom så totalt på så kort tid. På något sätt känns det som att det är ”mindre laddat och mer ok” att prata om än LCHF som livsstil.
När jag först kom i kontakt med uttrycket periodisk fasta (PF) tänkte jag bara att någon satt namn på det jag alltid hållit på med. Jag har aldrig haft ”ordentliga mattider” och att jag skulle vara utan mat 16 timmar eller mer har inte varit något konstigt. Det började jag med redan som barn. Jag vaknade tidigt på lördag-söndag-morgon, snodde åt mig en macka och stack till stallet (utan matlåda) och kom hem sent på kvällen utan att ha ätit på hela dagen. Oftast hade familjen redan ätit och jag fick plocka mig mat i kylskåpet. Jag kommer från en fembarnsfamilj där vi inte hade så stränga regler om att passa mattider, var man inte hemma när maten serverades fick man skylla sig själv. Det jag minns särskilt väl var att jag blev utan makaroner/potatismos för det hade bröderna gjort slut på och jag fick livnära mig på sovlet. Pappa gnällde alltid om man bara åt ”sovel” vid matbordet men mamma brydde sig inte så mycket bara alla blev mätta, hon var hemmafru och vi hade det inte så fett alla gånger. Åt man direkt från kylskåpet var det ingen som kontrollerade vad man valde. Jag minns väldigt väl att jag var alltid mest sugen på den mat jag sen lärde mig av Viktväktarna kallades ”protein”. Fettet som fanns var alltid margarin och senare lättprodukter och det var inget jag gillade. Aldrig det goda smör som min farmor matade oss med. Hon gav oss smör på sked för att hon tyckte barn skulle ha det. Mamma förfasade sig minns jag. Som bantningshysterisk ungdom har jag testat ”riktig fasta” med väldigt dåliga erfarenheter. Jag fick både huvudvärk och panik av hunger och lyckades aldrig fullfölja någon regelrätt fasta.
Bristen på regelbundna mattider har följt mig genom livet. Om ingen drar i mig glömmer jag bort att äta lunch både hemma och jobbet, vilket innebär att periodisk fasta borde passa mig perfekt, ändå drog jag mig för att testa när det började diskuteras inom LCHF-världen för något år sen. Hur skulle det kunna vara en vinnare när jag utan att få önskat resultat (viktminskning) praktiserat det i större delen av mitt liv, var min spontana tanke? Jag har istället lagt min energi på att få till regelbundenhet i mina måltidsrutiner, för att ge min kropp det ”lugn” vi ofta brukar prata om. Kortisolnivåerna, som är viktminskningshämmande om de är för höga, borde gå ner om man lever i ett harmoniskt liv där kroppen får mat och motion på regelbundna tider.
Alla mina erfarenheter talar alltså emot periodisk eller annan fasta och ändå så är det precis vad jag numer ägnar mig åt och som också verkar ge det resultat som jag så länge längtat efter.
Jag går ner i vikt och det skall jag så klart skriva mer om.
Funderar på en sak till, tror du din viktnedgång även kan bero på saltintaget?
Jag har börjat med det (tar dock bara vanligt bordssalt, ska köpa seltin), och vågen rör sig lite neråt plus att jag är inte så sugen på salta nötter längre (som jag kunde vräka i mig varje kväll, för det var ju ”tillåtet”). Plus att jag tror att magen blivit lite bättre (ibland tog jag magnesium för att hålla igång magen).
Jag ska även börja med 5:2 fasta för jag äter alldeles för mycket, jag behöver på ngt sätt bryta det och få kroppen och knoppen att förstå och inse att jag inte svälter ihjäl eller blir dödshungrig av att inte äta så mycket jag brukar.
Jaja, nog svamlat. Som jag skrev ovan ser jag VERKLIGEN fram emot dina reflektioner!
Jag började gå ner i vikt i maj och det ökade saltintaget började jag med senare. Visst kan det påverka, men mer allmäntillståndet (utebliven huvudvärk mm)
Om extra salt hindrar dig från att äta jordnötter tror jag mycket är vunnet med vikten. Jordnötter är ingen hit för mig åtminstone och det har jag aldrig kunnat tillåta mig om jag velat gå ner i vikt, att fasta för att få ner matmängden kan vara en bra idé om det inte får dig att överäta efteråt.
Min last har varit saltade mandlar från Nutisal… Eller annan nötblandning, helst inte så mycket jordnötter, men jag tackar ju inte precis nej till det heller….
Nej, det är ju det med matmängden. Jag har nämligen fettfastat (kaffe med grädde eller mbc till frukost) lite likt 16:8 innan, funkar för att hålla vikten stabil. Men jag äter ju en ordentlig lunch, som en häst till middag och så lite nötter på det då 😉
Du ser ju, jag måste bryta detta!
Äta en lagom lunch och en bra middag. Punkt. Salt och 5:2 ska hjälpa mig till detta hoppas jag!
Grattis! För mig varndet att började äta regelbundet små portioner jämt fördelat över dan plus extra vitamin och mineraltillskott som gav resultatet. Tror att min misshandel av oregelbundenheten tillsammans med långa perioder av svält var just det som förstörde min balans i min kropp! Jag har lärt mig nu att det funkar inte med att äta en maxiportion en gång per dag, en period åt jag något i förbifarten och max en maxiportion fredag och lördag. Jag är tom hungrig nu minst sex ggr per dag och min mage är numer min klocka!
Jag tror att varför periodisk fasta har haft sån genomslagskraft beror till största del på att fasta finns i religionen och vem kommer inte ihåg alla mammor som fastade då iaf jag växte upp, det är något tillåtet som i stort sett alla haft kontakt med på ett el annat sätt!
Jo jag vet att du berättat det tidigare och det har funnits med i min tanke om att jag ”måste äta oftare och mer regelbundet” men eftersom det inte fungerar har jag istället följt min inre klocka som verkar vara tvärtom.
Vilken härlig cliffhanger …. ser fram emot fortsättningen.
Mycket intressant och vilka bra reflektioner!
Ser verkligen fram emot att få läsa om, hur och varför du går ner i vikt och vad du tänker om det.