Den här berg-och-dalbane-kurvan speglar mitt liv ganska bra. Det finns bra förklaringar till varje topp, men än så länge inte lika bra förklaringar till utförsbackarna, som tack och lov är fler än topparna just nu. Med bra förklaring menar jag att det finns inget ”vinnarkoncept” att skriva ner och dela med sig av, för jag äter ungefär lika och gör ungefär lika hela tiden, men med den här stora skillnaden i resultat.
Några hållhakar kan jag dela med mig av så kanske någon analytiker bland läsarna kan klura ut konceptet.
Diagrammet speglar tiden jag haft nya vågen och vågens resultat peppar mig säkert även om det inte känns så. Jag får snarare panik när jag är mitt i en uppåtgående trend som jag inte vet när den skall sluta. Det är inte ett dugg kul.
Första lodräta strecket visar datumet för bröllopet. Det var massor av stress innan och sen en lång relaxtid efteråt.
Andra strecket visar avresedatumet för ett dygns Gotlandsresa. Vi flög från Bromma och både bodde och åt bra och hade allmänt mysigt bland trevliga LCHF-vänner. Väldigt avkopplande om än kort och intensivt.
Tredje strecket är avresedatum för en över helgen 150 mil lång bilresa till en släktträff i Jämtländska fjällen T/R. En väldigt givande om än intensiv resa.
Fjärde strecket är när jag återigen började jobba efter en fem veckor lång semester.
Mellan andra och tredje strecket var huset fullt av barn och barnbarn. Jordgubbarna ute på tomten var mogna och det fanns en hel del ätbart i förråden som inte var helt ok för mig även om jag inte gjorde särskilt stora avsteg. För den ”vanlige” (om det finns någon sådan) LCHF-aren var det nog inte ens ett avsteg. Det jag främst tänker på är mejerivaror av olika sorter som allt mindre förekommer i min kost. När maken och jag är själva använder vi i stort sett ingenting baserat på komjölk mer än smör.
Det jag själv reagerar på är dessa toppar och dess återkommande intervall. Jag kan inte låta bli att reagera över att de kommer med en cyklisk regelbundenhet på en nästan 60 år gammal kvinna. Finns det något i dessa intervall som påverkar min metabolism?
Min oregelbundenhet med matvanor och rörelse som kan påverka är inte överensstämmande med dessa uppåt- och nedåtgående perioder, så att jag skulle äta mer när jag går upp och mindre när jag går ner, snarare är det enligt min känsla tvärtom.
När jag satt still i en bil en hel helg och knappt rörde mig alls gick jag ner i vikt och när jag kämpat i trädgården tills svetten rinner gick jag upp i vikt (även när det inte finns jordgubbar att nalla). Hur skall man då veta vad som gäller?
Jag tror det har med annat att göra och det som ligger närmast till hands att fundera över är hormonbalanser, eller andra balanser, vi har varit inne på mineraler tidigare men också vitaminer.
Någon frågade om saltet påverkar min viktminskning och extra salt har jag ätit sen jag läste Marina Johansson blogg omkring 28 juni, dvs efter ca halva den här viktminskningen. Jag kopplar inte den ökade saltmängden till viktminskning, snarare att den inte påverkar alls mer än allmäntillståndet dvs mindre huvudvärk mm.
Det är väl bara att fortsätta fundera.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Vad tror du om vatten? Jag märker att jag drar på mig vätrska när det är armt och jag dricker för lite vatten. Det låter helt koko,men så är det för mig.
Jag måste dricka ordentligt särskilt när det är varmt. Odch eftersom jag också har klimakteriesvettningar så måste jag alltid tänka på detta med vattnet.
När du har de där uppåtkurvorna är det ju knappast fett som lagrats på från ena dagen till den andra…
Det viktigaste tror jag är kosten men den är inte ensamt svaret. Så har jag t.ex. märkt att i perioder av nedstämdhet går jag upp i vikt alt. går inte ner medan jag går ner i vikt när humöret är på topp, allt annat lika.
Det är säkerligen mycket vad gäller hormoner som vi ännu inte förstår oss på. Men man får testa sig fram. Ingen annan kommer att göra jobbet åt oss; de som skulle kunna sitter ännu fast i sin kalorihypotes.
Jag kan bara hålla med, nedstämdhet är inte bra för vikten, även om man inte äter dvs tappar aptiten av eländet.
Att få världen att lämna kalorihypotesen är nog värt att kalla paradigmskifte 🙂
Det är något vi har att se fram emot.
Men visst är det konstigt. Har också en kropp som inte alls vill reagera som den borde, enligt all expertis. Har testat äta mindre, äta annorlunda, ta bort mjölkprodukter, röra mer på mig, 5:2-fasta osv osv. Det som händer är pyttesmå justeringar, och jag blir så himla glad och tänker att NU har jag hittat rätt. Sen stabiliserar det sig, dvs nergången slutar och efter ett tag går jag upp några hekto igen. Det enda jag egentligen tröstar mig med är att jag dels inte går UPP dramatiskt mycket, dels har en mage som är lugn och fin när den slipper snabba kolhydrater. Men det är en klen tröst varenda gång jag ska ut och handla kläder och allt sitter fult eller är för litet. Känns så himla trist ibland.
Jag känner igen mig i vartenda ord, därför är det så nu att jag knappt vågar andas. Trenden är uppenbarligen nedåtgående.