Jakten på E-nummerfria livsmedel tar aldrig slut. Jag försöker verkligen hitta bra livsmedel som är tillsattsfria. Aldrig, aldrig, aldrig att jag skulle köpa något med E621 i, men vissa andra E-nummer slinker igenom ibland eftersom produkten i övrigt är bra. Man får som jag brukar säga acceptera myggen för att komma åt elefanterna ibland.

Däremot kan man inte göra så hela tiden. Då blir exponeringen av E-nummer förmodligen alltför stor. Jag läste en artikel en gång som handlade om att någon från Livsmedelsverket (minns inte längre detaljerna) sa att gränsvärdena är satta så lågt att det är riskfritt för oss att äta. Det är det gränsvärden är till för. Den smarta reportern frågade då vad som händer om en och samma person ofta och regelbundet äter flera produkter som ligger nära gränsvärdet, är det då inte bättre med nolltolerans?

Ridå!

När man är medveten om riskerna och kanske äter någon sak ibland med tveksamt innehåll tror jag inte man behöver vara orolig. Det är det sammantagna som räknas och framför allt, att ta reda på om det är något man verkligen blir dålig av. För mig är det inte värt en natts migrän för att jag fått i mig E-621 mfl (Glutamat, smakförstärkare och allt vad det kan heta).

Jag har ett knep som jag själv använder när jag handlar och det är jämförelsen med salt. Alla vet vad salt är och hur det smakar. Om en produkt har salt i sin innehållsförteckning utan att ”smaka salt” och sen har något tveksamt efter i innehållsförteckningen kan jag acceptera det som undantag ibland. Eftersom innehållsförteckningen alltid skall vara listad i mängdordning måste det vara en försumbart liten mängd om produkten finns efter salt i något som inte specifikt smakar salt.

Så tänker jag – hur tänker/handlar ni?

Intressant är också att Livsmedelsverket inte gör skillnad alls på naturligt och syntetiskt framställt glutamat.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka