Redan i somras började jag fundera över ett blogginlägg om periodisk fasta, redan innan 5:2-boomen började och flera löpsedlar handlade om den ”enkla bantningsmetoden” eller vad vi skall kalla det. Mina tankar handlar om något helt annat än kalorisnåla dagar och därför har jag valt att hålla mina tankar inne och så ramlade de ändå ut lite försmak igår och då kan jag lika gärna fortsätta.

För er som följt min blogg sen starten förra sommaren är det ingen nyhet att jag tror det är viktigt att hålla nere proteinmängden, förutom att kolhydratmängden är låg. För en LCHF-kritiker låter det som ”ät mindre och spring mer” men då har man glömt något viktigt. I takt med att jag äter mindre proteiner och kolhydrater ökar jag fettmängden för att hålla mig mätt och då ökar naturligt även kalorimängden eftersom fett innehåller fler kalorier per gram än proteiner och kolhydrater.

Jag längtar efter ett paradigmskifte.
Tänk den dagen vi inte längre redan i skolan behöver lära oss att metabolismen styrs av kalorier. Den dagen då det är självklart att det är andra parametrar som styr om vi blir överviktiga eller ej. Personligen tror jag det är hormoner i ett mer komplicerat system än vi idag kan ana. Vi kan bara gissa och det är det jag ägnar mig åt. Trial and error kan man kalla det. Den dagen behöver vi inte tänka tanken kaloribegränsning vid periodisk fasta typ 5:2 som är så poppis just nu. Vi behöver bara tänka på vad vi skall låta bli att äta fastedagarna och vad vi kan äta utan att störa fastans fördelar.

Varför periodisk fasta?
Om man helt låter bli att äta finns det ingen risk att man äter det som är fel dvs kroppen får vila från det som den inte klarar att hantera. Det blir en viloperiod där man istället lever på hullet. Fastar man för länge övergår man i svältläge och när det sker är olika för varje individ. Vissa essentiella ämnen behöver vi kontinuerlig tillförsel av för att känsliga organ inte skall ta skada. Vad som är kontinuerlig tillförsel är inte lätt att veta exakt, men med fasteperioder på 24 timmar eller mindre tror jag inte risken är överhängande att man missar något viktigt under förutsättning att övrigt matintag andra dagar är näringstäta måltider och inte skräpmat. Det finns kritiker som hävdar ökade risker för ätstörningar med periodisk fasta. Ja kära nån säger jag, det finns risker med allt som används fel.

Varför fastar jag?
Jag har alltid ätit väldigt oregelbundet utan att förstå varför. Det har pendlat mellan att inte äta alls och att äta vad som kommit i min väg. Jag börjar ofta med föresatsen att ”nu skall jag bli ordentlig och äta regelbundet” eftersom det ansetts som det nyttiga sättet att äta. Efter ett par dagar står mig maten upp i halsen dvs jag känner mig proppfull och magen står i fyra hörn (jag kan nog alla uttryck som beskriver känslan). Det har inte som jag då uppfattat det spelat någon roll vad eller hur mycket jag ätit. Till slut blir det bara kaffe till frukost för att jag inte förmår att äta. Jag har haft en mental spärr mot fasta, men tyckte ändå att jag kunde testa när jag i vårvintras läste om flera LCHF-are som fått viktminskningen att fungera genom att börja med periodisk fasta i någon form. Om jag ändå låter bli att äta ibland kan jag ju göra det systematiskt och inte slumpartat och då började jag med måndagar och fredagar för att det passar min vardag bäst.

Hur fastar jag?
För mig finns inte ens tanken att avvika från LCHF i någon form. Jag skriver det eftersom det kan dyka upp nya läsare på det här tåget som inte känner mig. Jag räknas förmodligen som ovanligt strikt LCHF-are och jag tror inte att kalorier spelar någon som helst roll i om vi går upp eller ner i vikt. Ändå matregistrerade jag de första fastedagarna för att komma in i 500 kcal-principen som jag då i början trodde var viktig. Med den feta mat jag äter går det snabbt att komma upp i den kalorimängden och därför bestämde jag redan från början att inte äta alls under fastetimmarna och sen äta en riktig middag med den kalorimängden. Det blir alltså vatten och svart kaffe från morgonen och fram till middag 24 timmar efter gårdagens middag. De dagar jag äter blir det svart kaffe och vatten fram till brunch och sen vanlig middag dvs man kan kalla det periodisk fasta 16:8 om man vill. Det innebär att jag fastar 16 timmar och äter under max 8. Orsaken att jag äter så är inte fastan i sig utan för att jag försöker hålla nere den totala proteinmängden under dygnet och det är lättare med färre måltider.

Vad har hänt sen jag började fasta?
Det första som hände var att jag började dricka svart kaffe och tyckte det var gott. Jag föredrar svart kaffe sen dess och använder aldrig grädde de icke-fastande dagarna. Magen kändes ganska snart förvånansvärt mjuk (platt är en överdrift med min övervikt) och det förstördes när jag bröt fastan. Det fick mig att längta efter fastedagarna. Vem vill inte ha en mjuk ickeömmande mage? Självklart började jag också fundera över VAD som gjorde magen sämre och det dröjde inte längre förrän jag förstod att det var mejerivarorna. Magen förblev mjuk och nöjd om middagen bestod av mat med få livsmedel. Jag åt väldigt spartanskt ett tag för att bevisa känslan. Brunchen under ätdagarna var oftast omelett på bara ägg och smör och med lite fisk eller kött till (makrill, sidfläsk osv) och mer än gärna avokado, sparris och andra grönsaker, inte nödvändigtvis extremt kolhydratsnåla.

Det andra som hände var att grädde och andra mejerivaror i kylskåpet hemma blev gamla för att vi slutade använda dem. Vi köper dem inte längre.

Det tredje som hände var att jag började gå ner i vikt. Äntligen.

Sammanfattning
För mig har fastan (5:2 eller 16:8) blivit ytterligare ett verktyg att förstå hur just jag fungerar. När jag följer kroppens signaler undviker jag mejerivaror och jag låter bli att äta när jag inte är hungrig. Följer jag 5:2 utan mejerivaror och gör det regelbundet blir jag aldrig stinn och övermätt. Jag äter mig mätt och belåten och går samtidigt ner i vikt. Jag har konstaterat att det är inte 5:2 eller 16:8 som gör skillnad för mig. Egentligen inte fasta över huvudtaget. Jag kan äta hur jag vill så länge jag proteinfastar dvs jag fyller inte ständigt på med protein och då särskilt inte mjölkprotein. Om jag sen skärper mig utan att kalla det fasta så fungerar det också. Fastar gör jag ändå fortfarande (ibland), men det är för att det är praktiskt och för att jag ibland behöver backa tillbaka och ”nollställa mig”.

För att klara en dags fasta på jobbet (måndagar) kan jag utan vidare hälla 25g kokosfett och 40g smör i morgonkaffet (585 kcal) utan att det stör effekten – så det där med kaloribegränsningen bryr jag mig inte om. Det är kolhydrater och protein jag behöver vila ifrån. Jag har förstått att många hela dagen ransonerar ut sina 500 kcal under 5:2-fastan, det kanske fungerar, men jag tror man förlorar en stor del av vitsen då dvs man förstår själva vilan för som jag tror är en stor poäng.

Som alltid
Detta är bara mina personliga reflektioner och inte något jag VET. Det jag däremot vet är hur min viktkurva ser ut och det känns kul.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka