Jag har under många år med beslutsamhet varit utan vanligt socker. Redan 1993 slutade jag i samband med min sista graviditet medvetet med socker och allt jag ändå ätit sen dess har jag uppfattat som avsteg. På den tiden var det självklart för mig att ersätta det söta med sötningsmedel och jag har prövat mig fram bland alla dem som förekommit. För mig var det under den tiden viktigt att få ”tugga ren munnen” med tuggummi och favoriten var V6. Jag hade alltid en förpackning i handväskan och jag var storförbrukare.

När jag började med kolhydratreducerad kost 2005 var det ingen till en början som ens nämnde om man skulle använda sötningsmedel eller ej så jag fortsatte tugga mina V6. På den tiden handlade kosten bara om viktminskning. Efter ett tag kom medvetenheten om vad som var naturlig mat mer in i takt med att dr Annika Dahlqvist fick in hälsovinster av kosten till sin blogg. Annika redogjorde för vilka fetter vi skulle äta och att vi skulle undvika processad mat och olika former av tillsatser. Jag och mina medarbetare spann vidare på dessa ämnen på Kolhydrater iFokus och  Per Wikholm skrev om sötningsmedel i maj 2008.Det blev alltmer fokus inom LCHF-rörelsen på olika tillsatser i den mat vi stoppar i oss och där fanns sötningsmedlen med (på den tiden fanns varken Stevia eller Sukrin). Vi pratade inte så mycket om att bevara suget med sötningsmedel, det var mer en fråga om att det var onyttigt.

Jag slutade med V6 och med alla andra former av sötningsmedel. I takt med att jag läste på om Aspartam och Sukralos och allt vad sötningsmedlen hette blev jag mer och mer övertygad om att de inte var så nyttiga. Under flera år rörde jag inte någon form av sötningsmedel.

Sommaren 2012 började jag mäta ketoner i blod. Första mätningen var en chock (och därför en annan lång historia) och jag fick kämpa hela sommaren innan jag kom på hur jag skulle äta för att komma i verklig ketos (efter 7½ år på rejält kolhydratreducerad kost – dvs strikt LCHF). När jag väl var där blev stanken i munnen periodvis outhärdlig och jag struntade i alla kunskap om sötningsmedel och började tugga V6 när jag var borta och i akut behov av en fungerande lösning (hemma tuggar jag örtkryddor). Det som hände då gjorde mig förskräckt. Jag hade tidigare tuggat V6 under många år och sen gjort ett uppehåll på minst ett par år och nu när jag började igen fick jag nästan blåsor i munnen. Kroppen reagerade direkt. Det var så obehagligt och tydligt att jag slutade. Förmodligen hade jag kunnat vänja mig vid det igen, men ville inte.

Under den här tiden hann det komma nya sötningsmedel som skulle vara nyttigare. Stevia kom väl först (?) och jag testade olika varianter (pulver och flytande) och olika mängder men kom aldrig riktigt överens med smaken. I något enstaka fall var det ok men fortfarande inte så åtråvärt att jag fortsatte använda det.

När Sukrin kom ut på marknaden hade vi hunnit starta LCHF-magasinet och vi fick från det norska företaget hem provpåsar att testa och recensera i tidningen. För mig känns det svårt att ta emot produkter för recension och sen förväntas skriva positivt, dvs det är på något sätt en förutsättning när man får produkten att man skall utbrista i jubel och sprida den vidare. Det känns inte trovärdigt att göra så. Jag skriver hellre positivt (gör reklam) för produkter jag själv hittat/valt att skriva om. Vi på LCHF-magasinet har en gemensamt överenskommen policy och det är att aldrig göra reklam för något vi inte kan tänka oss att använda själva. Det innebär i praktiken att vi ofta tackar nej till reklampengar. Jag har just nu en del produkter liggande som är både otestade och orecenserade för att jag helt enkelt inte tror på dem.

Sukrinpåsarna vi fick som prov har jag använt och jag har även köpt fler (det finns numer fler varianter). Jag blir inte dålig i munnen av Sukrin och jag blir inte dålig i magen heller. Däremot blir jag inte så glad över den söta smaken. Jag har inget behov av den längre och därför använder vi det bara om vi i något undantagsfall vill söta något i samband med att vi har gäster. Senaste gången hade jag i ett par msk när jag gjorde Chokladmousse på 86%-ig choklad. Jag är livrädd för att dra igång suget eftersom det kan spela mig helt oväntade spratt och därför tar jag till vardags inga risker.

Jag vill inte lägga mig i debatten om huruvida sötningsmedel påverkar viktminskning eller ej för oss som är känsliga. Jag berättar bara hur jag gör och jag vet inte om det bidrar till viktminskningen att jag är väldigt sparsam med sötningsmedel. Använder jag det i någon form blir det mycket små doser av Sukrin. Att jag är sparsam är för att jag inte vill ha det söta. Jag vet att det kan dra igång mitt sötsug som kan spela mig väldigt oväntade spratt.

Det finns situationer där jag vill använda lite sött för att smaksätta min matlagning dvs jag vill inte få fram en söt smak utan bryta en annan smak genom att tillföra en aning sött. Sådana gånger använder jag ekologisk närproducerad honung.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka