Jag tappade styrfarten när det gäller kosten medan vi renoverade köket. Dagen före julafton var det nästan klart och nu är det helt klart. Det blev en hel del kompromisser i ätandet helt enkelt av praktiska skäl. Inte katastrof, men tillräckligt för att bryta mitt flow.

Efter att ha klarat jul och nyår riktigt bra började jag av någon okänd anledning kompromissa igen och då blev jag sjuk. Helt däckad i hög feber och kräkningar, plus en märklig kramp i höger sida som jag tvingades söka akut för. Det hela varade sammanlagt så länge att jag behövde läkarintyg. Slump eller inte tänker jag inte kommentera, men ett är säkert, jag har ALDRIG blivit sjuk under mina många och långa ketosperioder. Nu sög jag åt mig något som florerade på jobbet och det tog hårt.

Det var segt att bli frisk, jag var väldigt sliten och trött och hade mycket arbete både på jobbet och hemma som väntade. Påminnelsebrevet om betalning till våra prenumeranter på LCHF-magasinet fick vi skjuta upp en vecka och det var mycket annat som helt enkelt inte blev gjort. Jag hade nog med att ta mig till och från jobbet när sjukperioden var över. Att blogga var inte riktigt läge, mer än möjligen att fortsätta rapporten från en sjuksäng och det känns ju inte så uppbyggligt.

Nu är jag tillbaka och orken har återvänt men jag saknar mitt flow. Jag var viktmässigt under sjukperioden ner och vände på mitt minimum från i höstas, men just nu väger jag nog ett kg mer. Det vore kul att hitta tillbaka till den där lunken under senare halvan av 2013 där kilo efter kilo bara rann av utan att jag egentligen ansträngde mig. En drömtillvaro har jag förstått nu efteråt.

Ett sätt att komma på hur det egentligen gick till var att sammanfatta min minus 12 kg långa resa i en artikel till LCHF-magasinet. När jag skrev den kom jag på ett och annat jag börjat slarva med och det får jag betala för nu.

Det är bara att ta nya tag.

Tack alla ni som hört av er under tiden, både här och i mail. Det uppskattar jag mycket.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka