Nu är den på gång – första numret av LCHF-magasinet för 2014, mer pirrigt än jag hade förväntat mig. Jag hade inte räknat med mitt eget namn på framsidan och det är inte alltid redaktören frågar mig om lov när det gäller detaljer 🙂
Jag har skrivit i tidningen tidigare men den här gången kanske jag sticker ut hakan mer än innan. Jag berättar om den viktminskning på 12 kg jag genomfört under det senare halvåret av 2013. Jag är väl medveten om att 12 kg på så lång tid inte är mycket för många som verkligen bestämmer sig, men ni som följt mig sen bloggen startade 2012 vet att det är stort för mig. Nästan så stort att jag inte själv fattat det ännu. Jag skulle leta fram rena jeans i förra veckan och inser först då att det kanske är dags att byta storlek när man kan ta av dem utan att öppna knappen och blixtlåset. Eftersom jag fortfarande är kraftigt överviktig har jag inte riktigt fattat att det här är ett delmål jag faktiskt uppnått. När till och med mitt BMI visar att jag inte är fet längre, kanske jag skall börja betrakta mig själv som enbart överviktig istället.
För er som följer min blogg är det egentligen inte något nytt i artikeln jag skrivit, det är väl mer en sammanfattning i komprimerad form. Väldigt nyttig för mig själv att skriva eftersom jag just nu har svårt att hitta tillbaka till det flow jag hade fram till advent ungefär. Jag fick tänka efter och fundera. Alla som frågat vill ha fram EN nyckel till framgång och den blir i så fall LCHF, men eftersom det inte räckt innan så har jag sorterat fram några fler enligt många-bäckar-små-principen.
Tanken bakom att jag skrev artikeln är helt enkelt att peppa alla de läsare som kämpar på samma sätt som jag måste göra.
Sammanfattningsvis – lita inte på vad andra säger – FINN DIN EGEN VÄG, men lämna ingen stig otestad när du trevar dig fram.
LCHF-magasinet 2014-1
Din artikel var mycket bra, med dina reflexioner om vilka val som gör skillnad för dig. För mig som är rund sockersjuk äldre kvinna med svårt att gå ner i vikt, är det väldigt intressant att följa dina tankar. Just i artikelformen har du på något sätt lyckats krama ur essensen ur det som du skriver på din blogg.
Du är väldigt modig som vågar göra detta offentligt för vem som helst att läsa.
Vänliga hälsningar
Ann Levinsson
Tack snälla för de värmande orden. Då lyckades jag med precis det jag tänkte. Inget nytt eftersom ”allt” finns här på bloggen, men i ett komprimerat format som passar tidningen och därmed alla våra kvinnliga läsare som inte har en e-postadress och vill ha inbetalningskort med posten dvs de är förmodligen inte så vana internetanvändare/bloggläsare.
Ja det tog ett tag innan jag vågade. Bloggen har varit till stor hjälp, den kan också läsas av alla.
Så länge det handlar om bara mig är det lättare, det kan jag stå för. När andra i min närhet blir inblandade är jag mer försiktig.
Din positiva kommentar betyder mycket för mig, en bekräftelse att jag är på rätt spår.