Jag tror det är Martina Johansson som myntat uttrycket Ketopower och jag tycker det är så bra. Det beskriver verkligen hur det känns att leva i ketos. Det är svårt att förklara för den som inte upplevt det.
Jag skall försöka mig på att beskriva mitt liv i en tabell (jag är en Excel-människa) och förklara varför jag så envist hävdar att jag mår så bra på ketogen kost. Energinivån är så oerhört mycket högre och intresset för mat nästan obefintligt och det är just det som verkar förskräcka en del.
| Klockan | Ej LCHF | LCHF ej ketos | Ketogen LCHF |
| 07.00 | Okontaktbar | Går att väcka | Redan vaken |
| 07.30 | Kvar i sängen | Frukost! Nu! | Kaffe? Ok då |
| 08.00 | Försenad | Stressad | Cool |
| 10.00 | Förmiddagsfika! | Kaffe? | Va? Redan? |
| 12.00 | Lunch!!! Nu!!! | Redan lunch? | Va? Redan? |
| 14.30 | Eftermiddagsfika! | Kaffe! | Va? Redan? |
| 16.00 | Kakor? Godis? | Kaffe? | Cool |
| 17.30 | Middag!!! Nu! | Middag | Middag? Ok då |
| 20.00 | Kvällsfika! | Te? | Cool |
| 21.00 | Halvsover | Aktiv | Energisk |
| 22.00 | Sover | Aktiv | Energisk |
| 23.00 | Sover | Halvtrött | Aktiv |
| 24.00 | Sover | Sover | Halvtrött |
För mig är det inte ett dugg märkligt. Min kropp är trygg för att den vet att den får all energi som behövs. Jag har ett rejält fettlager att bilda ketoner av så jag behöver inte stressa för att hitta något att stoppa i munnen. Istället kan jag planera mina måltider i lugn och ro och stoppa in dem där det passar. Jag behöver inte ”äta efter klockan” utan kan äta där jag har mest tid för det. Om det sen blir en, två eller tre gånger om dagen är inte så viktigt eftersom blodsockerkurvan är jämn som ett salsgolv oavsett hur jag väljer. Jag känner i magen när jag behöver energi istället för att hjärnan kräver något nu! för att inte bryta ihop.
Jag är väldigt flexibel när det gäller matintag, men sammanfattningsvis håller jag mig för det mesta till följande varianter:
| Frukost | Lunch | Middag | |
| Alternativ 1 | Kaffe med/utan fett | Matlåda | Lagad mat |
| Alternativ 2 | Kaffe ägg & smör | Kaffe | Lagad mat |
| Alternativ 3 | Kaffe utan fett | Brunch | Lagad mat vid behov |
Mellanmål äter jag inte så ofta, även om jag inte vill använda ordet aldrig. Sen mjölkprodukterna mer eller mindre försvann ur vårt kylskåp blir det allt mer sällan eftersom det oftast inte finns någon ost. Både jag och min man har behov att plockäta ibland och det löser vi med att ha smörbollar till kaffet (de som numer även kallas ketobollar), men eftersom de inte innehåller vare sig protein eller så många kolhydrater är det tveksamt att kalla det mellanmål. Om det räknas – så JA vi äter smörbollar som mellanmål ibland.
Energinivån är det mest intressanta för mig. Hjärnan blir klar och skarp och det har jag nu fått bekräftat av trefaldiga Svenska minnesmästaren Mattias Ribbing. Han berättar både i sin bok och under föreläsningen om hur han skärper sin förmåga genom kosten. Istället för att sova mig genom livet som jag gjorde innan LCHF (varje morgon var en plåga) vaknar jag med ett glatt skutt och tar dagen redan från början. På LCHF men utan den optimala ketosen är jag helt klart piggare och sover mindre, men det känns inte som ett barn som vaknar på julafton varje dag.
Sammanfattningsvis är det så mycket värt mödan att leva i känslan av att både orka och hinna så mycket mer än jag gjorde när livet till stor del bestod av att ta sig upp ur paltkoma.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Pingback: Energi | Från en platå till en annan
Mycket intressant inlägg och sååååå bra beskrivet!
Tack för en suverän tabell – skriver under på allt! Har länge sökt kunna beskriva detta för andra. Nu har jag ett exempel.
Kul 🙂
Men om det är så hemskt svårt att hamna i ketos, så blir det väl bara en konstant stress? Jag mår dåligt över att jag inte kan äta lchf just nu och för en lång tid. Bryter ihop och gråter tills sockret kryper fram till mig.
Det är större stress för mig att inte vara i ketos eftersom jag vet att jag mår sämre då. Att må som bäst är inte särskilt stressande, tvärtom.
Jag delar nästan helt din upplevelse av ketosen. Förutom på en punkt – kvällströttheten. Liberal lchf = gradvis tröttare under kvällen, kan lägga mig sent vid 24.00, behöver 7-8 timmars sömn. Ketos= pigg under eftermiddag/kväll, men vid ca 22.00 går jag in i en vägg av trötthet utan förvarning och måste lägga mig omedelbart. Men då vaknar jag efter 6-6,5 timmars sömn helt utvilad och alert. Det är det enda som stör mig med ketosen, den där ”sömnighetsväggen” som slår till med full kraft just när jag pysslar med nåt intressant på kvällen. Men det är ett litet bekymmer ställt mot övriga fördelar 😉 ”Som ett barn på julafton” Ja, exakt så! Man känner sig lätt i kropp och psyke.
Oj jag har missat din intressanta kommentar. Den där sömnväggen vill jag ha lite mer av. Jag har svårt att varva ner och har svårt att somna.
Nu har jag nog tyvärr aldrig hamnat i ketos, trots att jag äter och lever efter konstens alla regler. MEN mina insomningsbesvär har försvunnit helt sedan jag började med Glycine.
Det låter intressant!
Även jag som i åratal beskrivit mig själv som närmast letargisk har nu de senaste dagarna börjat känna av mer energi. Nu har jag varit i NK i tre veckor och jag VILL göra saker. Tidigare har jag fått tvinga mig till det mesta. Är ju sjukskriven just nu, men får en massa gjort dagtid och sover t.o.m hyfsat. Om två veckor börjar jag jobba igen, hoppas energin följer med mig dit också:-)
Härligt att läsa din egen erfarenhet av ketopower, kan bara instämma, när jag är nutritionell ketos så känner jag mer energi, nästan lite rastlös på ett positivt sätt. 🙂
Ja det är svårbeskrivet, måste upplevas. Den som upplevt vet vad jag menar. Jag brukar likna det vid att man känner sig som en Duracellkanin.