Vi lever i en digital tidsålder där många har tillgång till en kamera i telefonen. En bild säger mer än tusen ord. Som ni redan vet vägrar jag att matregistrera. Det tar för mycket tid och får fel fokus, men en bild på maten säger mig tillräckligt både om vad jag åt och hur mycket. Börjar jag plötsligt äta något helt nytt livsmedel utan innehållsförteckning kan jag öppna en app i telefonen och slå in enstaka rätter/måltider för att se hur det ser ut.
När jag mellan juni och december 2013 hade en lång period av viktnedgång (-12 kg), fanns det liksom ingen anledning att fundera så mycket. Rör inte en vinnare, fortsätt som vanligt var mitt motto under den tiden. Jag antecknade nästan ingenting alls, jag bara levde. Precis så där man vill att det skall fungera. Det finns någon enstaka matregistrering när jag tog reda på hur mycket majonnäs jag behövde tillsätta till någon god korv jag hittat.
Oj så jag ångrar det nu när det är svårt att hitta tillbaka till mitt flow. Tänk om det funnits bilder på maten! Jag har minsann tänkt både en och två gånger på Tommy Runesson och hans flitiga fotograferande. Det finns en orsak till att han är Kungen av viktminskning. Han har koll på vad han gör.
Jag har inte kommit så långt att jag är beredd att ta kort och lägga ut bilder på det jag äter. Det är så spartanskt ibland och inte alls så frestande som man förväntar sig att bilder på mat skall vara. Jag har gjort det några gånger och både här och på Facebook fått kommentarer om att det ”verkligen inte ser gott ut”. Maten jag äter är oftast i min smak god, men gör sig kanske inte på bild i marknadsföringssyfte.
Mitt tips idag
Ta kort på allt du avser att stoppa i munnen, även bilden av en slät kaffekopp ger information (jag klarade mig utan tilltugg den dagen/perioden). Har du problem med sötsug kan du också ta kort på allt du avstått ifrån, det kan kännas både peppande och avledande. Kanske en tio-i-topplista på hur duktig du faktiskt är? En lista för det du åt och en för det du inte åt.
Min dotters bröllopstårta smakade jag en liten bit av dagen efter…
Strunta i att publicera bilderna om du känner som jag, spara dem för dig själv i en mapp som ingen kommer åt. De kommer att bli en värdefull dagbok att utvärdera efteråt. När man har en viktkurva där man ser trender blir det guld värt att kunna gå tillbaka och se vad man åt under en viss period. Det sparar massor av tid jämfört med anteckningar och matregistreringar och det blir väldigt detaljerat, ser jag en bild minns jag vad jag åt.
IKEA igår
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Kram;-)
Jag reggar allt nästan religiöst nu för tiden eftersom jag försöker hålla mig inom de värden som rekommenderas av Ellen Davis i Fight Cancer with a Ketogenic Diet. Jag är i optimal ketos men får ännu inte ner BS under 5 mer än enstaka morgnar. Började med en tsk pot.mjöl igår och en nu på morgonen så får vi se hur det utvecklar sig.
I din situation hade jag också gjort det. Kram och du vet att jag tänker på dig! Dagligen!
Så klok du är! Självklart i dagens digitala värld så borde man ta bilder på vad man ätit och spara.
Själv kostregistrerar jag fortfarande för att checka upp mig själv så att jag inte går överstyr, tänk så många år jag gjort det ;).
Men utan detta verktyg så skulle jag inte sett att det är kvällar som är min akilleshäl, det är då jag stoppar i mig extra och i daxläget kostreggar jag bara kvällens intag för att förstå varför nålen på vågen visar vad den gör dagen efter! På dagarna äter jag det jag ska utan problem men just kvällarna … ;( Så vi har alla våra problem att brottas med och hur många bilder skulle jag missa att ta – Hmm! Åtskilliga på kvällen! Så för mig blir det fortsatt kostregistrering 🙂 för annars tappar jag kontrollen, bombis!
Man får ha telefonen i fickan hela tiden för det är ju det där extra som verkligen ska dokumenteras
Så klokt! Skall genast börja fotografera.