Det fanns hur många matstånd som helst på Music & Art (Skeppsholmen) och vi gick runt och lusläste alla menyer innan vi beslutade vad vi skulle äta.
Det som slog mig mest var att numer är det inte svårt att äta Low Carb på stan och ingen verkar tycka det är konstigt att man plockar bort kolhydratmaten. Vi valde långkokt högrev med salsa och gräddfil utan påsen med nachochips. Det var några svarta bönor i och en del slank ner och några blev bortpetade. Mer noga än så är jag inte när jag silar mygg vid enstaka tillfällen.
Det är däremot långt kvar innan det blir enkelt att äta High Fat. Det verkar inte slagit rot ännu på samma sätt. Jag äter normalt inte mejeriprodukter och definitivt inte mager gräddfil, men en sån här gång fick det bli så. Jag hade grundat med en fläskkarré till lunch och den åts med en rejäl smörklick dvs jag låg på plus redan innan. Sådana här dagar är fettkaffet perfekt att börja dagen med. Vi frågade efter smör men det fanns inte.
Till denna rätt blev det förutom vatten x antal ”yogurtmuggar” på fot med rödvin. Vi var där i sammanlagt 9 timmar och hade ingen bil med oss. Det var gott att sippa på det där rödvinet och lyssna på musiken. Det var kul att de ansträngt sig med plastglas på fot bara för att det var vin men kändes samtidigt lite onödigt med foten som gjorde det lätta glaset vingligt och även lite slösaktigt.
Fördigportionerat rödvin i plastglas
22.30 kom Jill Johnson med gästerna från Jills veranda på scen. Ett härligt gäng som gjorde en taggad spelning där jag verkligen rent kroppsligt kände att även det som händer i ett TV-program är på riktigt. Höjdpunkten blev så klart när Jill tillsammans med Magnus Carlsson återförenades med Doug Seegers i ”Going down to the river”. Där tog batteriet i min telefon slut.
Klockan var över midnatt när vi promenerade till Tunnelbanan vid Stureplan. Hela stan full med folk och tropisk värme så min långärmade tröja åkte av igen. Det är märkligt med varma sommarnätter. Stan blir så varm och levande och det känns som att man borde göra sånt här lite oftare nu när jag orkar gå igen. Tidigare var jag så beroende av sittplatser, hissar och att det var nära att gå. Nu tänker jag inte ens på det förrän efteråt då jag inser vad jag återigen klarar av att göra.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Vi missade Music & Art, vi hade helt enkelt inte uppfattat när det var! Vi som var inne i stan och kollade bilar på Sveavägen plus slutet av paraden på Pride. – Dame it! Det hade ju blivit en toppendag i huvudstaden där man fått tillfredställt alla sina sinnen. Det gäller att läsa nöjesbilagan så man vet vad som pågår! Håller med om att det börjar bli lätt att äta ute, det finns oftast något som är mindre dåligt att äta och som inte sätter så djupa spår efteråt!