Nu är det återigen en månad sen jag skrev något i bloggen. Det är verkligen en fråga om prioriteringar mer än ovilja. Jag tycker det är roligt att blogga och det är väldigt uppmuntrande, men det tar tid och det är ytterligare en ”ToDo”-punkt på den lista som ändå alltid är för lång. Jag har väldigt hög ambitionsnivå, kanske för hög ibland. Jag har rubriker i huvudet som jag skulle vilja skriva om. Jag är med om händelser som kan vara värd att dela med sig av och slutligen behöver jag själv stödet från er läsare för att orka kämpa vidare. Det är ibland tufft att hålla sig på banan, för mig som för de flesta andra.
Ibland kommer det mail till mig från bloggläsare som aldrig vågar ge sig tillkänna. Ofta med bra frågor och bra kommentarer. Då känner jag spontant att jag får uppslag till sådant jag vill skriva mer om och kanske utveckla det jag tidigare skrivit så att fler förstår vad jag menar. Ibland är mailen bara uppmuntrande ord och frågor om varför jag är tyst så länge.
Jag mår bra även om det är lite uppförsbacke just nu. En del av er som känner mig personligen vet att jag kämpar med ett träningsprojekt som inte riktigt vill sig och jag har länge tänkt skriva om det, men förmodligen är det med detta lilla projekt som med viktminskning, man vill inte skriva om det som inte fungerar. Jag kanske tror att jag skall vara vältränad och fit för att ha rätten att skriva om det? Precis som jag var tyst i flera år för att jag inte gick ner i vikt trots väldigt strikt LCHF utan särskilt avancerade avsteg.
Nu medan jag skriver hör jag era kommentarer, dvs jag är inte ensam i detta heller. Jag är inte ensam om att ha träningsprojekt som inte fungerar. Det kanske är det som blir höstens tema? Vad gör vi som aldrig kommer igång med det vi planerar?
Jag har alla förutsättningar att komma igång, men det händer alltid någonting som gör att det inte fungerar.
Som exempel har jag en stegräknare som visar det mesta jag gör dygnet runt både i vaket och sovande tillstånd.
Den rapporterar till telefonen på samma sätt som vågen. Det är samma app som tar emot och skapar grafer. Jag har inte lyckats dra samma slutsatser som jag kan göra med viktkurvan, men det är väl för att träning fortfarande är något jag aldrig fått att riktigt fungera. Där är jag verkligen på botten även om jag i vintras blev för min ålder och viktstatus godkänd av läkare i samband med arbetstest på cykel.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Om det inte blir av med träning som man tänkt hela tiden då är det kanske inte meningen att man ska träna;) Vi sätter ofta för höga krav på oss själva. En massa onödiga måsten, som sen blir dåligt samvete. Tycker man ska göra det som vill. Då kanske det oxå blir av:)
Själv har jag testat att nollat kolhydraterna ett bra tag… Men vet inte riktigt….Jag skulle vilja ha ett svar på hur strikt man måste vara för att ha störst chans att klara sig från alla nya vanliga sjukdomar( cancer,stroke,diabetes,hjärtproblem) har du facit på det? ;)) Skämt och sido. Vill hitta en bra balans, vilket jag kan tycka är svårt i bland. Man läser så mycket olika inlägg om lchf så det kan vara svårt att sålla i bland. Man lever ju bara en gång. Lchf kommer gälla för mig resten av livet, men på vilken nivå har jag inte riktigt bestämt….mmmm blev långt. Kram Anna
Det blir ett långt svar så jag skriver ett nytt inlägg så blir det mer sökbart.