Oj så fort tiden går nu. Väderomslaget som fastställde sommarens övergång till höst gjorde det så tydligt att vi går mot mörkare tider. Egentligen är väl september en höstmånad, men vädret har tillåtit att man dröjt sig kvar i sensommaren. Man kastas från den ena årstiden till den andra när man minst anar det. Kanske det till och med är så att vi ska tillbaka till någon form av brittsommar dessutom? Jag läste någonstans att oktober blir varm. Gärna för mig.

Jag mår ganska bra av det svalare vädret och far inte illa av lite regn, jag arbetar inomhus. Vad jag däremot far illa av är mörker. Jag blir apatisk när kvällarna blir mörkare, det är som att dygnen blir kortare och inte bara mörkare. Det är något jag behöver ta itu med. Jag går till ro när det mörknar och får mindre gjort och det gör mig stressad. Jag brukar varje år tänka att man kan ta in trädgårdsmöbler och göra höst ute mycket tidigare än man vill. Det där att suga på karamellen in i det sista skapar bara stress. Plötsligt är vardagskvällarna för mörka och helgerna fullbokade och så hänger amplar ute och krukor står jordfyllda när vintern börjar. För att inte tala om rosorna som vill ha varmt om fötterna och perennerna som behöver en sista ans innan vintervilan. I år är det enklare än vanligt, det blev inga balkonglådor och amplar planterade och därmed inga att tömma. Också en lösning.

Jag har noterat att det är fler än jag som tänker mer långsiktigt än prismässigt vid val av mat. Våra närbutiker har ofta gapande hyllor och man får ge sig iväg längre bort för att skaffa mat till grottan. Vid ett besök på ICA Maxi en bra bit härifrån möttes jag av den här skylten, så det är inte bara småbutikerna som har problem med leveranser.

Vi äter så varierat med animaliskt protein som fantasin räcker till. Tanken med variationen är att sprida på de eventuella bristerna. Om nu något på sikt visar sig vara mindre bra så har man inte ”lagt alla sina ägg i samma korg”. Jag tänker hela tiden på omega-6/omega-3-balansen och försöker rätta intaget efter vad som ska vara bäst. Dit hör ju inte vad jag förstått industrispannmålsuppfödda djur utan djur uppfödda på dess naturliga mat i så lång utsträckning som verkar rimligt. Jag vill inte heller äta djur som misstänks fått antibiotika i förebyggande syfte. Där har vi mycket kunskap att vara glada för i Sverige.

Jag köper KRAV-märkt griskött och det är numer en ständig bristvara, vilket leder till att jag inte kan välja styckningsdelar. Jag köper det jag får tag i. I-landsproblem, jag vet, men jag försöker dra mitt strå till stacken och gynna svenska grisbönder som tar ansvar.

Som vanligt är det fråga om mygg och elefanter. Självklart äter jag även sådant som jag inte skulle valt att köpa själv. Jag faller också ibland för det enkla och köper färdiglagat så länge det ryms inom mina generella ”LCHF-principer” avseende gluten, socker och tillsatser. Jag försöker vara mejerfri förutom smör, men det händer att annat slinker ner.

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka