Hungrig som en varg?

Ibland blir jag så extremt hungrig. Som överviktig är det för många en helt otillåten känsla. Det signalerar dålig karaktär, man ska tåla att vara hungrig ibland. Numer struntar jag i sånt och försöker istället hitta en förklaring till känslan. Varför säger min kropp att den fått för lite av någonting? Vad har den fått för lite av? Är det hunger eller bara sug? Är det sockertrollet som skriker eller är det verkligen brist på något jag behöver? Vet jag skillnaden mellan hunger och sug?

En sak vet jag. Om jag nonchalerar hungern för länge resulterar det i överätning av något slag. Idag vet jag att stora mängder fett är en del av lösningen, det som stänger av suget. Fett är dock inte hela lösningen. Jag måste också ha protein och då verkar rent kött vara bästa lösningen. När vi reser och äter annorlunda mot hemma är riskerna större för felsteg när den där hungerkänslan kommer. Då är en rejäl köttportion ofta en bra lösning, men inte helt lätt att få tag i om man är lite ekonomiskt sinnad.

Jag blev därför glad när jag läste menyn igår kväll. Priserna är betydligt lägre än jag förväntat mig och de hade kvar ”Grillmix för 2 personer”. Middag vid poolen 21.15 gav betydligt bättre nattsömn än att lägga sig hungrig. Vår erfarenhet är att tillagat kött på kvällen är bra, jämfört med småplock (LCHF-snacks i form av ost och korv). Efter snacksandet visar vågen plus, efter en rejäl köttbit ofta minus.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka