Visst är det härligt med ord som inte ska särskrivas 🙂

I mitt förra inlägg hade jag tänkt beskriva den katastrofmat som fanns i sjukhusrestaurangen, men jag insåg rätt snart att jag inte hade lust. Det är illa nog som det är. Det är mycket bättre att fokusera på hur det kunde sett ut.

Tänk alla salladsbarställen som dyker upp både i livsmedelskedjor och bensinstationer. För mig är det väldigt viktigt att få plocka själv och inte köpa en färdigplockad sallad i en burk som till stor del innehåller det jag inte vill ha. Extra plus om det finns kokta ägg. Jag tar aldrig dressingen utan ser till att ha majonnäs/olivolja tillgängligt.

På Kreta hittade vi ost- och charkförpackningar som fick duga som utflyktsmat. Det är ingenting jag vill äta ofta, men som undantag när det kör ihop sig blir jag glad över den här sortens dubbelförpackningar. Vi kompletterade med lite smör och gjorde rullar. Helt klart bättre än det mesta av snabbmaten som erbjöds.
Hittar jag ingenting annat ätbart så är alltid en korv utan bröd på en bensinstation en nödlösning. Jag gillar särskilt ost- och baconkorv, den har bra smak även utan ketchup och senap, men det finns andra som duger och som vanligt kompletterar jag med egen majonnäs när jag väl satt mig i bilen.

Tänk om vi skulle göra en lista på mat som snabbmatställen kan ta till sig och komplettera sitt urdåliga sortiment med. Inte minst sjukhusen. Jag var i en krissituation på Karolinska under en period innan mamma dog och då hade de faktiskt kokta ägg och naturell filmjölk (!) som jag levde på. Minst dåliga just då.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka