Ibland dyker det upp spontana tankar som passar för bloggen och då undrar jag om det är dags att börja blogga igen, eller om det bara är en engångstanke. Jag struntar i hur det är med det just nu och skriver det jag kom på just idag.
Igår var det fettisdag, precis som det är vid den här tiden varje år. Jag undrar om det är jag som är konstig eller om det är ”alla andra” som är konstiga?
Jag har växt upp med en semmelbakande mamma, nästan aldrig köpesemlor i vårt hem. Ni vet såna där goda som man bara kan minnas hur goda de var i drömmen. De åts med eller utan varm mjölk och ibland var det med och ibland utan ”mixat inkråm”. Varför vi åt semlor reflekterade man aldrig över, man bara gjorde det. Vi fick varje tisdag och varje lördagkväll (på den tiden var det lördagsmys och inte fredagsmys).
När vi blev äldre minns jag hur mycket jag uppskattade köpesemlor dvs RIKTIGA semlor och inte de där ”fusksemlorna” som mamma gjorde. Jag förstod någonstans när jag blivit äldre att mammas bakande hade en ekonomisk bakgrund. Hemmafru med fem barn och självklart skulle barnen ha semlor precis som ”alla andra”.
När jag blev ännu äldre fick jag egna barn och självklart skulle de ha semlor, men jag köpte semlor och inte lika regelbundet som mamma bakade dvs tisdag och lördag, utan snarare när tillfälle gavs. Det var inte lika systematiskt. Någon gång bakade vi egna och jag minns inte ens om det var uppskattat eller inte dvs om de smakade som köpesemlor ska smaka.
Någonstans när jag blivit väldigt gammal, femtio år eller så, förstod jag att semlor tillhör det som jag inte mår bra av, hur goda de än är, jag hade förstått vitsen med hembakat igen, men inte ens det fick mig att frestas. Varför ska jag ens tänka tanken att äta det som jag blir så dålig av?
Nu fyller jag 60 och minns inte när jag köpte eller åt en semla sist. Det måste vara många år sen. Jag vet ett år som det fanns ungdomar i huset som absolut ville testa LCHF-semlor, så vi gjorde ett ganska misslyckat försök efter något välbeprövat recept på nätet. Ett försök som jag lätt kunnat varit utan. Jag har absolut inte förstått finessen med alla ”hitte-på-surrogat” för sånt jag mår bäst av att vara utan. Vill barnen eller någon annan i huset ha semlor så varsågod, men jag avstår.
Frågan i inledningen återstår. Är jag konstig eller?
Jag vet precis hur gott jag tyckt det varit med semlor.
Jag tycker inte det är ens något att sukta efter längre.
Jag behöver inga surrogat och jag mår jättebra av att låta bli dem.
Jag blir däremot väldigt glad när jag blir bjuden på osötad vispad grädde till mitt kaffe, när alla andra avser att festa på semlor. Det räcker alldeles utmärkt och då känner jag mig sedd och uppskattad även om jag väljer annorlunda. Lite kanel på så är det till och med fest!
Mer och mer av mitt liv går ut på att vara JAG och inte den jag tror att andra förväntar sig att jag ska vara. Därför känner jag mig osäker även när det gäller bloggen. Skriver jag för att andra vill och förväntar sig att jag ska göra det?
Nä just idag skrev jag för att JAG ville skriva om just min syn på semlor!
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Tack för att du skriver för DIN skull och låter oss andra läsa det! Inte ska du känna något tvång att skriva. Skriv när du känner att du har något att förmedla och vill göra det. Då blir det som bäst!
Fastlagsbullar, som vi säger här i söder, är en stor frestelse för mig. Inte de där hembakta, små, torra eländena utan de stora, fluffiga som bagaren gör (av extra glutenrikt mjöl). Men – jag mår inte heller bra av dem. Dock skulle jag aldrig drömma om att göra LCHF-fastlagsbullar. Antingen the real thing eller inget alls. Kaffe med vispad grädde och lite kanel, eller kanske kardemumma, duger gott.
Jag känner nog lite precis tvärt om när det gäller semlor. Äntligen kan jag kosta på mig att äta en eller ett par semlor per år! Semlor var ju det mest förbjudna tillsammans med Janssons frestelse under alla Viktväktarår som jag minns det. Semmelsmak för mig är blandningen av kardemumma, bittermandel, mandel och vispad grädde. Den smaksensationen får jag helt tillfredsställd genom att baka LCHF semmelbullar med extra mycket kardemumma. Jag kan tillägga att jag även använder sötningsmedel när jag gör semlor för att få till den ”rätta” smaken.
Sonen som väldigt sällan fått riktiga köpesemlor (var oftast hemgjorda, om överhuvudtaget, under vetemjölstiden också) tycker LCHF-semlor är minst lika goda om inte godare – det är riktiga semlor för honom nu efter fyra år.
Det allra bästa är friheten att få lyssna på sig själv och inte följa några borde och måste för andras förväntningar.
Ja, vi är lika. Jag minns också goda semlor; de kan stanna i minnet för de är ändå inte lika goda i verkligheten. Substitut tycker inte jag heller om, för semlor eller annat. Fast min käraste tycker att jag behöver nåt gott ibland, så han drog igång och bakade LCHF-muffins och gjorde semlor av det; mandelmjöl och ägg och sånt; helt ok.
Glad åt att läsa dina blogginlägg. Och jag har anmält mig till LCHF-kryssningen även i år; ser fram emot det.
Kul, då ses vi
Vi tycker inte att du är ett dugg konstig och om du vore konstig så är vi lika konstiga.
Vi har heller inte ätit varken semlor eller substitut på över 10 år.
Ses på LCHF-kryssningen, kul att vi blir så många.
Lena o Erik
Du är inte ett dugg konstig
Tack, det känns bra
Äntligen ute ur vintervilan!
Hoppas du vill fortsätta att dela
dina tankar med oss!
Jag uppskattar dina blogginlägg väldigt även om jag förstår att man kan vilja prioritera annat i livet! Men jag får ut mycket och tackar för varje inlägg. Att de bara kommer ibland är inget negativt för mig! Men tack!
Tack själv
Åh vad kul att du är tillbaka på bloggen! När du skrev inför hästveckan kändes det lite ödesmättat att det blev tyst efteråt. Jag tror att du är saknad av många här. Visst är det kul att läsa om ( de oftast yngre ) framgångshistorier med LCHF men din historia känns oftare mer verklig. Jag har inte heller ätit semlor sen 2002 och längtar inte efter halsbrännan mm som kommer som tillbehör.
Tack Anderz, det är sådana här kommentarer som väger tungt i den vågskål där jag samlar guld dvs det som driver mig vidare.
Hästveckan blev faktiskt lite ödesmättad. Den veckan kastade omkull en hel del i mitt liv och jag kommer att återkomma om det vartefter, måste mogna lite först
Håller med dig, Anderz, angående framgångshistorier. Visst, jag unnar verkligen dessa unga människor som i tid hittat LCHF deras framgångar men för oss andra som kämpar med en kropp som tagit alltför mycket stryk är Margaretas blogg ett bra stöd. Själv fokuserar jag nu enbart på hälsan och struntar i vikten. Den får komma som en bonus om den vill. Senast jag vägde mig var den 20 januari och nästan gång räknar jag med blir någon gång i april.
För mig är du Kattmoster, men det är faktiskt kul att få kalla dig Elisabeth efter alla år 🙂
Jag blir alltid så glad när någon finner stöd i mitt lilla krypin, ni betyder mer för mig än ni anar!
Då och då skiner solen och när man drar upp persiennerna så syns det att man behöver tvätta fönstren. Som väl är försvinner solen efter ett tag och fönstren ser okej ut!
Förr var det inte semlor redan på nyårsdagen, utan bara på och runt fettisdagen. Då var det ju fest vare sig hemgjorda eller köpta. Nu är det ju semlor i två-pack varje dag under flera månader. Jag har testat – inte särskilt gott. I ett huj tog den slut, det var liksom bara några tuggor – mest luft och sött. Man blev inte ens mätt. Förra året var jag på en kafé och åt en hembakad semla – jättegott – tror den kostade 40-45 kr. Prisvärt och jag var mätt och belåten länge. Inte särskilt söt, mest kardemummasmak. Det är ju det som är gott tycker jag.
Köpte häromdagen en liten påse kaffe med kardemummasmak, kanske kan en kopp sådant kaffe med vispgrädde på toppen ersätta upplevelsen av en semla. Man kan förstås ha kardemumma direkt i bryggtratten.
Lite annorlunda smak ibland gör tillvaron lite roligare. Det håller jag med om, men substitut för just semlor behöver jag inte. Säger som Anderz här nedan, jag tackar gärna nej till halsbrännan och det andra som följer med på köpet. 🙂