Jag gillar normalt statistik och siffror, men när det gäller bloggen har ökande siffror mest skrämt mig. När jag började blogga räknade jag inte med så stort genomslag. Jag hade siktet inställt mot ”min målgrupp” men har förstått att jag når långt längre.
Magic Bullet Coffee heter ett av de mest lästa inläggen jag skrivit från starten 2012, du som inte läst det hittar det här. Syftet var att tipsa om något jag lärt mig i USA och att det skulle få sånt genomslag i hela LCHF-Sverige anade jag aldrig,
Ett annat uppmärksammat inlägg var när jag skrev ett öppet brev till Studio Ett efter ett program jag blev upprörd över. Det strömmade in helt nya läsare till bloggen.
Många andra inlägg som jag själv uppfattat som hugskott, ibland en smula ironiska men också skämtsamt skrivna har fått oanat antal läsare, men också roliga och positiva kommentarer. Dialogen i kommentarerna med er läsare är det roligaste med bloggen. Det inspirerar och väcker tankar som leder till nya inlägg.
Det finns en baksida också, som är svårare att skriva om. Det handlar om läsare som har det svårt på olika sätt. Många har inte frimodighet att skriva i kommentarerna, utan väljer privat e-post, privata meddelanden på Kolhydrater iFokus eller vanliga postade brev. Det förekommer även telefonsamtal. Alla ni som hör av er privat för att ni är oroade för mig när jag är tyst menar jag inte. Er är jag inte orolig för 🙂 bara tacksam, det är alla ni som själva söker tröst och hjälp i en omöjlig situation som vården inte klarar att hantera jag oroar mig för.
Ju mer jag skriver på bloggen, dess fler tar personlig kontakt och jag mår dåligt av att inte hinna eller orka engagera mig i alla. Det är en omöjlighet för mig. Det har gått så långt att det hindrar mig från att skriva. Jag har inte varit mentalt förberedd på den tillströmningen och vet fortfarande inte hur jag ska hantera det. Helst vill jag inte ägna mig åt rådgivning. Jag har inte den kompetensen. Min styrka är att jag vågar dela med mig av hur jag själv tänker och känner och sen hoppas att der kan vara till stöd och inspiration för någon läsare.
Allra bäst är att lägga frågor i kommentarerna eller i ett forum som Kolhydrater iFokus eller Kostdoktorn, då kan fler kloka svara.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Förstår dig, Margareta, upplevt liknande press på Facebook nu i vinter.
Positivt är att vi kan hjälpa så många med det vi skriver, men rådgivning och närvaron på nätet får inte förstöra den glädjen.
Jag hoppade av Facebook efter några händelser som tog alltför mycket energi och ändrade mina framtidsplaner helt. Det var så skönt med en paus.
Nu har jag vilat hjärna och nerver och fått distans. Tycker det är roligt att vara tillbaka där, men jag har bestämt mig för att inte ge det lika mycket tid som förr, man måste ju hinna leva också 😉
Roligt att du fått sånt genomslag med din blogg och att du är tillbaka.
Vi ses på kryssningen. Kram <3
Ja Birgitta jag tror du förstår vad jag menar. Det är inte att jag inte vill, tvärtom, men jag måste orka och då måste jag våga säga nej. Jag vill inte dras med i ett ekorrhjul som inte går att bromsa. Behoven är så stora och man känner sig maktlös.
Det är så bra när man kommit till den punkt att man lärt sig att säga nej och prioritera sin egen hälsa först och främst 🙂
Har själv varit med om att bränna ut mig totalt pga för mycket jobb för 20 år sen, så jag är väldigt försiktig nu.
Visst är det härligt att vi blir klokare