Att hitta det man söker är inte lätt, men den här gången blev det rätt. Vi reser hem i morgon efter en härlig vecka. Vädret har varit på vår sida, det är först idag vinden kommer från havet och gör hotellklippan till ett blåshål där alla tagit skydd. Alla kyliga vindar från norr och öster märks inte här. De sydliga är ofta varma och den nordvästliga idag kunde vi varit utan, men då påminns vi om hur bra vi haft det alla andra dagar.

Under veckan har jag gjort ett experiment. Jag har förutom min vanliga mat ätit frukt varje dag. Det känns som att någonting extra vill man unna sig när chansen finns. Jag har kontrollerat mitt blodsocker nästan varje morgon (inga ketoner för de var dåliga redan innan vi reste) och det har legat stabilt under 6 där jag vill ha det.

Jag har tydligt märkt att promenader (om än korta) i krävande motlut gett bättre effekt än vanliga (mycket längre) på nästan platt mark. Nu har vi inte gått i branta backar på två dagar men fortsatt med frukten och vips är mitt faste-BS uppe på 7,4. Där vill jag inte ha det. Jag kan alltså välja. Streta på i backar och äta frukt eller låta bli. Valet är mitt.

Såg ni TV-klippet med Mattias Fredriksson när han med följekamera och mikrofon körde sista slalombacken uppför i Tour de Ski? ”Kliv – Kliv – Överlev” pustade han någonstans på maxpuls. Jag har en pulsmätare och vet att jag ligger nära den där maxpulsen uppför backarna och det är inte behagligt. Skillnaden mot Mattias Fredriksson är att jag hamnar där väldigt snabbt och måste vila för att ens klara att fortsätta, medan han kör sitt  ”Kliv – Kliv – Överlev” och fortsätter ändå. För mig obegripligt men spännande. Tänk att kunna plåga sig så. Imponerande. Ett mål skulle vara att åtminstone tänka tanken.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka