Jag fyllde 60 år i maj och har sen jag fyllde 50 upptäckt att man får göra precis som man vill i väldigt många sammanhang. Nu har jag fem år kvar på Vägen till 65 och det är fem år som jag hoppas skall ha en rejäl guldkant även om det känns kämpigt ibland.
Ni som hörde min föreläsning i somras vet att jag är deltidssjukskriven sen i vintras och det är ingen förändring i sikte ännu. För er som inte hörde är huvudorsaken att jag är på väg in i en utmattningsdepression som i huvudsak orsakats av att jag känner mig otillräcklig på jobbet. Jag har varit på samma arbetsplats (grundskola) i 12 år med tekniskt avancerade arbetsuppgifter (IT-chef) och nu känner jag att min ork och kapacitet inte längre räcker till. Utvecklingen har gått snabbare än min kompetensutveckling och till slut tog det bara tvärstopp. Jag satt hos doktorn och storgrät i december och sa att nu orkar jag inte mer. Det började under hösten med märkliga både kroppsliga och mentala symtom men det som drev mig till läkare var att jag återigen tappade kontrollen över vikten. Jag fick tankar som gällde allvarliga sjukdomstillstånd jag inte ville nonchalera.
Sen det här hände mig, vet jag ännu mer av egen erfarenhet att det är fler parametrar än vad vi äter som påverkar vad vi väger. Jag hade inte nämnvärt förändrat vad jag åt, i alla fall inte så att det skulle förklara flera kilos viktuppgång på väldigt kort tid. Särskilt inte när jag kunde visa läkaren 2013-2014 års viktkurva med en viktminskning på 13 kg med i stort sett samma kost. Självklart togs en massa prover och jag var ju som vanligt ”frisk”, men en klok läkare förstod att jag inte var så frisk trots allt. Som frisk får man inte panikångest flera gånger om dagen bara för att man blir ålagd helt vanliga arbetsuppgifter.
När livet krånglar
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Läser vad du skriver och ser runtom och ser att vi är många som inte orkar. Försöker att sätta gränser, inse att jag gör så gott jag kan och det räcker, att jag inte är till för alla utan för mig själv först för att kunna finnas för andra också. I skolans värld finns så stora behov. Se till dina först. Lättare sagt än gjort men vi behöver uppmuntra varandra till det.
Det är mer och mer viktigt att våga prata om att vi inte orkar. Det finns ingen skam i att lusten att lära det man omvärderat till tråkigt tar slut, så länge lusten att leva finns kvar. Den lusten är viktig att vårda.
Hej Margareta
Sitter och grunnar lite på det du berättar, är i samma ålder som du minus 1år, har en bakgrund (13-år hektiska år på 110 blås) även jag inom IT då inom support i banksektor,parallellt som jag drivet eget FTG på övervarv under samma tid, valde att avsluta IT delen för ett tag sedan för att på heltid bry mig i mitt FTG tillsammans med focus på träning & kosthållning och det ångar jag inte en sekund. Kanske en lyxtillvaro i mångas ögon från läktaren och få förunnat men känslan är enorm ska du veta att kunna göra som man vill och nå stora hälsomål varvat med prestationer. Så mitt råd om möjligt gå ur IT bubblan och 100% focus på den enda kropp & hälsa du har för att komma till 65 som en stark & pigg Margareta och du lyssna inte på vad alla inkl. dvs vita rockar säger för allt i världen.
Jag tror du har rätt, men det är svårt att få till en ny försörjning vid min ålder. Efter din kloka reflektion inser jag varför bloggen fick sitt namn. Överleva till 65 och sen ägna mig helhjärtat åt att sprida kunskapen om LCHF med pensionen som grund.
Tack vare mitt nuvarande engagemang inom LCHF jobbar jag bara 75% på skolan och hälften av det i sjukskrivning blir 15 timmar per vecka så just nu är det rätt lugnt. Skillnaden i kostnad för skolan gör att vi kan ta in konsulthjälp IBLAND. Tack vare sjukskrivningen har jag fått en broms som gör att jag alltmer tänker efter innan jag tar på mig uppgifter.
När jag kom till skolan fanns inget trådbundet nätverk och 10 datorer. Vi hade ett fåtal mailadresser på skolans domän och expeditionen kommunicerade med långsamma modem. Lärarna fick gå till skolans bibliotek för att surfa och maila från privat mail.
Idag har vi mer än 100 bärbara på WLAN och lärarna dokumenterar i molntjänster. Just nu är bristen på IP-adresser, föråldrad hårdvara och inköp av elevdatorer 1-1 på agendan, parallellt med att vissa ännu inte kan bifoga filer.
Tack för input, ska fundera vidare ?
Eloge till läkaren som lyssnade på dig och såg symtomen. Tekniken förstår jag också för jösses vad det har gått fort framåt, hänger med fortfarande rätt skapligt men märker allt oftare att eleverna som i dag är femor fixar det snabbare och enklare än mig ?? Det är väl bara att inse att ju äldre man är desto svårare är det att lära sig det nya ?
Psykiska lr somatiska sjukdomar påverkar vikten har jag också erfarenhet av, det är precis som om man kompenserar gm maten det som fattas mig, antingen som plus kilon lr minus kilon.
Hoppas allt blir bra igen då det gäller hälsan men samtidigt så är det ju ganska skönt att jobba halvtid då man fyllt 60, själv går jag ner till 80% nästa läsår har jag planerat men önskar att det var 50 % men efter alla år som egen företagare så behöver jag alla år till 67 med minst 80% inkomst för att få en normal pension, så det är bara att streta på. Önskar dig sköna fem år med bloggen och ser fram emot att läsa. Kram