Den svarta labradoren Cedric kom till oss som ledarhund till min synskadade man i mars 2006. Då var han två år gammal och precis nyutbildad. Han hade med sig en stor säck Royal Canin torrfoder för Retrievers. Jag ifrågasatte inte till en början att det skulle vara något fel på fodret, det fanns ingen anledning att göra det. Vi fortsatte köpa det som rekommenderats.
Efter något år hade jag börjat se över våra katters torrfoder. Jag behövde inte läsa många innehållsförteckningar på torrfoder förrän jag insåg att hundar och katter drabbats av samma dilemma som vi människor. Det skulle vara fettsnålt och kolhydratrikt. Ju närmare sjukdomstillstånd, dess mindre fett. S.k specialfoder för gamla, kastrerade och tjocka djur var så fettsnåla det bara gick och som kompensation mera spannmål. Sen när blev ris, majs och övriga spannmål artegen föda för djur? Växter som växer vilt kan jag tänka mig att de får i sig i naturen men knappast kokt ris och kokt majs. Ris och majs är bas i många djurfoder.
Vi bytte till spannmålsfritt foder åt både våra fyra katter och hunden med gott resultat. Samtliga gick ner i vikt och höll sig friska.
Cedric – 5 år gammal
Cedric var i tjänst tills han var drygt 11 år och då sa han ifrån själv att han inte längre orkade med sin uppgift. Han blev betydligt äldre än de andra ledarhundarna i samma kull. Sista halvåret har han mest varit sällskapshund och nu mot slutet orkade han inte mer. Han har alltid varit en glad och arbetsvillig hund och när vi märkte att något var fel sa veterinären att han hade så ont i bakdelen att han inte ville gå längre. Han fick smärtlindring under en tid men magen tålde inte det så bra, han blev inlagd pga magproblem. Cedric blev gammal för att vara ledarhund. Vid 11,5 års ålder fick han somna in. Omräknat är det ca 87 hundår.
Cedric 11,5 år gammal
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Jag vet hur det är att fatta beslutet. Detta är min 5:e labrador och med tungt hjärta har jag beslutat att det är min sista. Men utan hund är livet inte roligt. Nästa model får bli ett par nummer lägre och lättare med tanke på min ålder. Men det ska börjas med BARF från allra första stund.
Nu verkar min tik må bra, men jag lyssnar hela tiden och registrerar om det händer något ovanligt. Som en annan granne med en 13-årig Cockerspaniel sa ”Det bästa vore om man en morgon kom ner för trappen och han bara låg där och inte andades mer, så man inte behövde ta beslutet”. Det är så hemskt att behöva ha denna makt i sin hand. Det är lättare i sådana fall att vara en maktlös människa.
Ja makten är hemsk och känslan innan det är gjort. Samtidigt är det sorgligt med ett uppenbart lidande.
Tråkigt att höra att Cedric är borta. Beklagar förlusten!
Min Labbetik är 12,5 år men ”bara” sällskapshund så jag hoppas hon får vara med ett bra tag till. Hon har fått BARF i ca 7 år. Då jag själv började med LCHF insåg jag att hundar inte heller ska ha spannmål. Men min man fuskade och delade mackor med henne när inte jag såg. Nu är jag änka sedan två år och nu har tiken midja. Vilket egentligen enligt den ursprungliga rasstandarden en labrador inte ska ha. He he!
Mina grannar, båda veterinärer, tycker att hon ser bra ut men vill naturligtvis sälja foder som kliniken säljer. Vad jag förstår så har ändå veterinärer en längre utbildning i näringslära än läkare. Men det hindrar ju inte att de blir ”köpta” av industrin.
Roligt att se dig här igen. Dina inlägg är alltid intressanta och lärorika. Jag tillhör smygarna som kollar in var och varannan dag utan att kommentera.
Lycka till på Rhodos. Hade gärna varit med.
Åh så roligt att höra att du har samma erfarenheter som vi av hundmat. Cedric hade också midja. När han dog vägde han mindre eller lika mycket som han vägde då han kom till oss som tvååring. Alla veterinärer var väldigt nöjda med hans vikt, och den som hade hand om honom när vi bytte foder blev ”omvänd” när vi kunde visa så bra resultat.
Han hade flera problem mot slutet och sammantaget blev det för mycket ens som sällskapshund. Han hostade ofta som att han satt något i halsen. Så allvarligt ett tag att han låg inlagd och blev genomundersökt. Vi trodde ett tag att han svalt något som fastnat. Det lät väldigt obehagligt ungefär som att han skulle kvävas. Han hade också besvärligt med ett öra. Han låg ibland länge på nätterna och kliade. Även detta har vet försökt hjälpa honom med utan större resultat. Det kändes svårt att fattat beslutet, men sammantaget var det nog bäst. Han hade så många områden där han led även om bakdelen var värst. Han ville inte gå alls sista veckan.
Hej har haft hundar själv sedan början på 90-talet vi hade hundar i mitt föräldrahem också! har träffat på många märkliga foder tyvärr kan man ej förlita sig på råd från veterinärer då vinstintresset ibland överväger, kan som exempel nämna att jag blev rekommenderad att köpa ett foder som kostade 800 kr. då hunden som var en varghund åt cirka 3 säckar i månaden blev det en stor kostnad! då jag efter mycket bråkande fick ut vad fodret innehöl visade det sig att jag kunde köpa ett bättre foder för 300 kr. Det visade sig senare att de alergiska problem som hunden hade kom från fästingshalsbandet, vi har idag ledarhundar både frugan och jag och vi har tyvärr samma erfarenheter som Margaretha. Hälsningar Dennis Johansson
Välkommen hit och kul att du delar!
Vi kan inte lita på att veterinärer kan kost bättre än läkare
Om artegen föda är ledordet landar vi bäst.
De som sköter varg och lejon på tex djurparker verkar ha böttre koll.
Jag började med BARF till mina hundar 1999. Då hade jag en 7-årig boxertik som var rätt lat och därför fick minimala portioner.
Också BARF-portionerna var små, men det var tydligt att hon var mycket nöjdare och kände sig mättare på den typen av mat. Hon fick också ben som säkert tillfredsställde tuggbehovet.
Jag önskar att fler fick förstå hur mycket nöjdare hundarna blir med mer artegen föda. Vi gick aldrig så långt som till BARF av praktiska skäl men vi har varit väldigt nära. Fodret vi gett har varit blött, animaliskt och mättande. En ledarhund (labrador) som fokuserar på att leta mat längs vägen arbetar inte så bra. Det var stor skillnad.
Hej Margareta!
Jag tillhör kategorin icke-kommenterare, men måste bara visa hur glad jag är över att du är tillbaka. Varje dag kollar jag om du skrivit något nytt och blir lika glad varje gång jag får läsa om dina ”experiment” och dina erfarenheter. Självklart förstår jag att även du behöver en paus ibland….
Våran lilla kissekatt är också borta sedan en tid tillbaka så jag vet hur svårt det är att låta älsklingarna somna in. Han tappade pälsen på magen för ett antal år sedan och då fick jag också upp ögonen för det här med djurfoder. Vi tog bort spannmålsfodret och ersatte det med mer naturlig kattföda vilket resulterade i finfin päls även på magen. Kissen var nöjd och vi också! Jättebra att du tar upp detta! Det är nog många djurägare som av gammal vana och okunskap serverar skadligt foder.
Med hopp om många fler av dina intressanta inlägg
/Christina
Tack och vad kul att du ger dig till känna.
Ja djurvärlden är verkligen inte rolig när det gäller foder och märkligt nog handlar det inte bara om priset. Det finns bra prisvärt foder både torr- och blötfoder så det är bara okunskap som gäller.
Fina Cedric! För visst var det honom jag träffade en gång på café i Stockholm? Eller träffade och träffade – han arbetade ju, så jag kikade bara lite på honom. 🙂
Ja Amelie visst var det Cedric du kikade på