Det är mycket att klura på. Jag kan drabbas av sötsug men kan numer kontrollera det 99 gånger av hundra. Bröd, kex, kakor och annat med gluten kan jag avstå eftersom jag påminns om hur magen protesterar trots att jag inte är formellt glutenintolerant. Godis som innehåller en lång lista e-nummer är inte längre intressant.
Jag faller så sällan utanför ramarna att sötsug och tappad kontroll inte är orsaken till utebliven viktminskning. Jag testade i forskningssyfte ett ”återfall” precis nyligen och det jag gick upp gick jag rätt snabbt ner igen utan större ansträngning. Svårigheten var hur lätt jag ”fastnade” i begäret.
Min tes att alltid äta utan undantag för att ALDRIG drabbas av suget håller än efter 10-15 år. När suget väl gripit tag i en är det svårt att sluta.
Felet ligger någon annanstans
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
SÅ tacksam att du är tillbaka igen med dina små tips emellanåt. Ha aldrig dåligt samvete när du inte skriver. Vi har bara ett liv och det är bra att sträva efter det som är positivt och som vi mår bra av.
Själv har jag slutat lästa dagstidningar och titta på Rapport eftersom det bara ger dåliga vibbar.
Tack 🙂
Hej Margareta
Styrketräning varje dag en 15-20min brukar speeda på förbränning och efter några veckor kommer du se skillnad på vågen, gärna kombinerat med lite tuffare fyspass so slukar 1000-1500 kalorier några ggr per vecka
Ja jag önskar verkligen att jag kan komma igång med lite träning. Efter så många års värk och oförmåga att bara ta en längre promenad känns det som ett jätteprojekt, men jag har sett under förr. 🙂
Tror också det beror på hur mycket ’fel’ det var innan det blev ’rätt’.
Tänk dig en elastisk fjäder. Den kan dras ut och fjädrar tillbaka. Tills man drar liiite för mycket. Man kan försöka snurra ihop den igen och det kan gå till en viss del. Men det blir aldrig riktigt som innan.
Det är min teori om varför det helt enkelt inte fungerar 100% för alla.
Ja det tror jag är en väldigt bra kommentar. Jag levde länge på en extremt fettsnål kost eftersom det var det som rekommenderats oss som har övervikt.
Egentligen i så konstigt kanske men jävligt orättvist att vara den som drabbas. Lika konstigt som att en del föds med en en tumme för lite eller andra konstigheter…det funkar bara inte för alla.
Kram
Eftersom det fungerar ibland, ger jag mig inte förrän jag hittat den nyckeln :-), sen är det bara att vara tacksam över att det inte är värre man drabbats av
Håller med dig Åsa. Det här är den bästa bloggen för kvinnor i ”medelåldern”! Jag läser även Kostdoktorn och Dr Fungs blogg
Ni är för goa och det uppmuntrar mig verkligen 🙂
Äntligen tog jag mej samman och lyssnade på din föreläsning på kostdoktorn. Äntligen!!!Tack för den! Du ger mig energi att fortsätta och att fortsätta lyssna på mig själv i första hand.
Jag tror att det är enda vägen för mig. För andras råd har inte funkat för mig. Utom just dina,: lyssna på dig själv, lita inte på lchf-recept, och ta magnesium om du behöver.
Tänk om du tillåtits att äta som du ville i tonåren. Tänk om jag skulle ta och äta som jag helst vill nu när jag är 60? En skiva stekt ryggfläsk med ordentlig fettkappa, från en ekogris som levt ett glatt och trevligt liv. Varje dag. Nåja fettkaffe på morgonen släpper jag inte. Men cocosolja funkar inte för mig. Där har jag faktiskt lyssnat på mig. Smörkaffe är bra för mig. Inga mer bulkmedel, loppfrön eller linfrön!
Att jag inte sett föreläsningen på kostdoktorn tidigare tror jag har att göra med att jag anat att den för med sig att jag vill förändra saker i mitt liv. Det har inte varit läge för det tidigare. Men var sak har sin tid och nu har jag lyssnat och kommer jag kanske att lyssna på mer. Kanske också ändra på en del.
Jag funderar på att lyssna på fler föreläsningar. Får se…
Tommy tappar läser jag för att han så glatt fortsätter och fortsätter.
LCHFingenjören läser jag för att hon så bra beskriver både upp och ner i bergochdalbanan. Samt att är man beroende så är man. Utan undantag.
Men någon annan som Margareta har inte jag hittat. Har du som läser här?
Med en tår i ögat läser jag din fina kommentar. Det är sådana som du som får mig att vilja blogga vidare. Tänk att få göra skillnad. Det är stort.