När jag var yngre ville jag sällan vara med på bild. Det löste jag oftast genom att vara bakom kameran. Fotografering var under den tiden väldigt, manuellt, dyrt och exklusivt. En hobby jag gärna utvecklat. När den digitala tekniken kom blev den snabbt populär med sin enkelhet och att det var gratis när man väl hade kameran. Jag som var bortskämd med hög kvalitet i skärpa och zoomobjektiv var sällan nöjd med bilderna och lessnade snabbt. När tekniken kommit ikapp blev de digitala kamerorna allt bättre och jag var tidig med systemkamera och har hunnit byta till bättre några gånger. Problemet är att de oftast stannar på hotellet eller numer hemma eftersom jag inte orkar bära.

Lite av kamerarevolution blev det med mobilkameror och Facebook/bloggar. Snapshots av vardagen som varierar i kvalitet, men det är dokumentationen som är viktig. Dessvärre insåg jag snabbt att jag förekommer mer ofta på bilder än jag själv önskar. Då får man bestämma sig. Fortsätta lida eller göra upp med fobin.

Jag valde att göra upp och eftersom jag går all-in med det mesta tar jag numer även kort på mig själv. Jag har blivit en riktig Selfie-nörd och tycker det är riktigt kul.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka