Åldrande

Publicerat av

Redan som 25-åring blev jag gråhårig. Det började med några strån i luggen, men blev snart en hel slinga. Vid den åldern är det lite känsligt med grått hår så jag började tona den slingan och det var noga med att det skulle vara min egen mörka hårfärg så att det såg naturligt ut. Allt eftersom åren gick blev det mer grått och svårare att täcka med ton så jag började helfärga håret. Efter några misslyckade försök hemma med småbarn omkring mig började jag göra det hos frisör och så har det fortsatt tills för ett par år sen.

Eftersom mitt hår växer snabbt går jag ofta hos frisör och när man går till samma blir man alltmer bekant. Därför var det med sorg och oro jag tog emot beskedet om frisörens hjärtinfarkt. Efter en tids frånvaro möttes vi igen och pratade då naturligt om kost och hälsa. Jag berättade hur noga jag var med att utesluta tillsatser och felaktiga fetter och hur frisk jag blivit.

Mitt i berättelsen fick jag andnöd av de starka ångorna från hårfärgen, så mycket att vi fick avbryta medan jag gick ut och andades frisk luft och frisören frågade om jag på allvar verkligen skulle fortsätta med färgandet. Vi avslutade som vanligt den gången, men gången efter hade jag bestämt mig. Nu fick det vara nog med gifter i håret, förmodligen tar huden in mer än man vill veta. Det blev lite slingor under utväxtsperioden och sen var jag gråhårig. Helt grå. Barnen reagerade (både mina egna och i skolan där jag jobbar) och många vänner och kollegor reagerade och tyckte jag såg gammal ut. Jag ÄR gammal försökte jag, jag fyller snart 60 år. Jag är mormor till tre små barn, då kan man väl vara lite gråhårig försökte jag.

image

Naturligt grå

Vid några tillfällen fick jag höra att det även inom hårvården finns giftfria produkter. Även om inte färgen blir lika stark så är det ändå lite mer än just grått.

Så här efteråt kan jag erkänna att det kändes lite sorgligt att bli gråhårig. Inte för att åldern egentligen påverkas av hårfärgen men den påminde ändå om att livet har ett slut.

När jag av helt andra skäl efter så många år bytte frisör (dålig tidsplanering inför Säffle) så hamnade jag på en salong med helt ny inriktning och då bestämde jag mig för att ge den ekologiska och giftfria färgen ett försök. Den luktar ingenting och det svider inte i hårbotten.

Det känns riktigt bra att vara 60 år uran att vara gråhårig ?

image

Första färgningen på flera år

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

11 svar på ”Åldrande”

  1. När jag hade egen färg i håret var det rött. Den falnade ganska tidigt, och jag började färga hos frisör. Men jag tålde det också dåligt, och bestämde mig för att sluta.

    Det kändes ytterst tråkigt.

    Men av en händelse snubblade jag efter något år in på en webbsida med hennafärgat hår, och hittade där en blandning som såg naturlig ut. Jag skaffade mig det, och prövade. Så nu är jag återigen rödhårig, ungefär samma som förr. Inte är det speciellt dyrt heller, bara baltigt.

  2. En bra frisse är guld värd! Jag snavade över en fantastisk ung kille för 4 år sedan och INGEN har kunnat ana min ålder. Jag har varit SÅ fräsch som rejält rödhårig. Men eftersom jag inte längre klarar 6 veckors intervall ekonomiskt bad jag honom att färga i mitt normala råttfärgade cendre (jag ÄR rödhårig i själen men inte fysiskt). Killen gjorde det på bara en gång och fick så perfekt färg så utväxten syns inte på 10 veckor. DESSUTOM har han givit mej lagom rödton och slingor. Han har sagt att han aldrig kommer att låta mej bli en färglös mus. Jag kommer att kunna gå in i normalt grått tack vare honom. Jag ör jämngammal med dej

  3. Är så skönt att den finns, gör själv slingor i min normala bruna färg så det grå får synas lite. Barnen på skolan då de talar om mig så säger de Cina hon som är gammal men ändå inte är det ??? Av barn får man höra sanningen lr ?

  6. Och vad heter den ekologiska och giftfria färgen? Jag är doftöverkänslig och det är inte ofta man hittar något som inte doftar.

Kommentarer är stängda.