Nu är jag hemma efter en underbar vecka på Rhodos. Det mesta blev inte som jag tänkt för det blev så väldigt mycket bättre. Vilka fantastiska människor jag fått möta. Jag kommer att leva på alla minnen länge.
Alla mina förberedelser fanns som vanligt i min dator (den jag skriver ifrån nu). Även om jag visste att det inte skulle finnas så stora möjligheter att använda den så kändes det ändå som en trygghet att ha det så. Strax innan avresa bad min dator om att få uppdatera sig till Windows 10. Jag tackade vänligen nej och sa att det passade inte just nu, jag var inte upplagd för att lära mig nya saker just då. Från mitt Windows 7 är det ett rätt stort steg till 10:an.
De första dagarna behövde jag inte tjuvläsa manus, men till slut ville jag stämma av hur mycket jag missat av det jag tänkt ta upp så jag laddade upp datorn och tog den med till dagens föreläsning. Den har sina egenheter vid uppstart så jag hade förberett mig noga genom att starta den på rummet och ta den med påslagen. När jag väl kom fram var den helt urladdad ändå och när den nästa gång fick ström så hade jag – Voilá – Windows 10. Där gav jag upp.
Nu däremot är den igång och jag har kämpat mig så här långt, så nu ska det säkert kunna bli fart på bloggen igen.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Finns inget som kan få mig på så dåligt humör som en dator som lever sitt eget liv i fel ögonblick. Tex uppdatera sjuttioelva filer just då jag i sista ögonblicket kommer på att just det där dokumentet måste jag ha med mig, har fem min på mig och datorhe….et bestämmer sig just då för att uppdatera, lovar att den då lever farligt nära att åka ut gm fönstret! Välkommen hem till det normala livet! ??
Välkommen tillbaka till Sverige och till svenskt omväxlande väder.
De har sina egna liv de där datorerna.
Ja minst sagt och när man som minst önskar det