Några dagar in på det nya året skrev jag följande till en mot sötsug förtvivlad vän.
Det känns bra att dela det här eftersom det förklarar en hel del hur jag tänker och hur jag bearbetat mig själv under de här åren.
Matstörningar är långt mer än anorexi och bullimi, det kan ta sig väldigt många uttryck. Det viktiga för oss att veta är att det inte är vi själva som rår för det. Det är helt enkelt hjärnan som glappar efter något och om den inte får det blir det ”cravings” av olika slag och det rår man inte för.
Vissa har oförmågan att stå emot det som slutar på -in (morfin, amfetamin, men också nikotin mm) och nöjer sig med det.
Andra klarar av att stå emot -in, av om inte annat sociala spärrar, och får istället begär efter det som slutar på -ol (alkohol), det är mer lättillgängligt och legitimt (även nikotin är en social belastning i och med alla nya förbud).
Vi som är varken narkomaner eller alkoholister kan mycket väl bli lika beroende av det som slutar på -os och där kommer sockret in. För den som läst kemi är det lätt att se att det handlar om kolhydrater. Alltihopa är olika former av kolhydrater, men i olika kemisk form.
Hjärnan har ett beroendecentrum med receptorer som ”glappar” efter tillfredsställelse, olika mycket för olika personer. Vi dämpar suget med -in, -ol, -os (i den ordningen har jag lärt mig).
En som slutar röka börjar med godis. En som slutar med godis vill ha mjölmat osv
Stänger man av helt försvinner suget ganska snabbt.
Här är jag själv sen många år, jag kan stänga av suget med rätt mat (LCHF) för en viss tid (flera månader) och DÅ händer det något i min hjärna jag inte kan kontrollera och det är där jag är och söker nu. Jag får cravings och dämpar det med tex en näve russin, som förr blivit hela paketet, en näve nötter som blivit hela påsen, en sked sylt som blev hela burken osv. När jag väl matat den där receptorn i hjärnan har jag tidigare inte kunnat stoppa och då gick jag bärsärkagång för att få drogen. Det händer allt mer sällan (var tredje månad eller ännu mer sällan) och det går fortare och fortare att ta sig ur med det verktyg jag numer har (LCHF). Mitt knep är att bryta direkt med en fettbomb.
Nu letar jag med ljus och lykta efter vad det är för nivå som sjunker så att jag får dessa cravings och inte kan stå emot, trots att jag kan det till 100 % flera månader i sträck, tack vare alla verktyg jag samlat på mig.
Ett annat spår är de kvinnliga hormonerna. Jag har troligen haft problem med dem sen jag fick barn. Något hände då och sen dess har jag haft ännu svårare att klara vikten. Nu är jag 56 och har troligen inte så mkt hormoner kvar och enligt Mia kan det vara ett problem, cancerskräcken för östrogen är obefogad enligt henne eftersom det var syntetiskt hormon som gav cancer och det finns naturligt att få.
Det här är områden jag inte alls behärskar men jag vill ge en glimt av vad jag är sysselsatt med för närvarande.
Hej Margareta!
Jag kan bara sälla mig till de andra som också har en ”cyklisk” craving. Händer mig med, i början var det ungefär var 3 månad men numera går det nog lite längre mellan varven. Har märkt att jag då även blir lite mer nedstämd/”vardagsdeppig”.
Pratade om det med en kompis som är klassisk homeopat. Hon tyckte det var intressant för tydligen är det något hormon som nybildas ca var 3 månad. Undrar om det var östrogen hon sade …? Skall kolla upp det med henne igen men tyckte själv det lät väldigt ”kopplingsbart”. Vem vet, det är mycket med våra hormoner som inte är utforskat än.
Det låter oerhört intressant om det finns en hormoncykel på 3 månader, för det är ungefär där jag känner att jag fortfarande har problem. Skulle vilja säga att jag har en 3-månaderscykel.
Det är ju vida känt att mogna kvinnor (jag är 57) har svårare att gå ner i vikt än yngre. Östrogen är ju det hormon vi sänker produktionen av när vi åldras och inte är fertila längre och det var därför jag i ett tidigare inlägg länkade till Mia Lundin, USA.
Hon kan massor om detta och vad man kan göra. Tillskott har fått dåligt rykte i Sverige för att man hittade ett SYNTETISKT hormon som var cancerframkallande. Det finns naturligt hormon att få.
En annan tanke jag har är D-vitamin. Ju mer jag läser om D-vitamin så stämmer det med långa cykler. Vi kan ju sola oss till en nivå som räcker länge… men om vi inte får sol då? Det är svårt att få tillräckliga mängder i maten.
Hej Cecilia, den dagen vi löst den gåtan har vi kommit långt.
Jag kan bara hålla med om att enbart fett är lösningen. Det gäller att hitta ”smakfulla lösningar” och där fungerar mitt MagicBulletCoffee bra för mig.
Hej Margareta! Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Det kan gå månader utan att jag känner något behov av socker, eller mackor som det ofta är i mitt fall, men ibland kommer det tillbaka utan att jag riktigt kan förstå anledningen. Något hormonellt är det antagligen. Ju mer man lär sig och förstår orsakerna, ju bättre går det att hantera dessa situationer tycker jag. Är det något som hjälper så är det just att äta något fett, allra helst bara fett, t.ex. en sked kokosfett. Jag har kommiit på att jag även tidigare tenderade att överdriva även annat i perioder, t.ex. grönt te som visserligen är hälsosamt, men det är liksom inte ett sunt beteende om man känner behovet att HELA TIDEN sitta med en kopp…
Tack fòr tipset att àta mer fett!
Har àtit lchf i òver ett àr nu, men inser att jag àtit alldeles fòr mycket protein. (Som mànga andra trodde jag det var bàttre ut viktnedgàngsynpunkt.) Jag bòrjade egentligen med lchf som en diet, men har fortsatt fòr hàlsovinsternas skull. Har vàl inte gàtt ner speciellt mycket pà dessa ca 15 mànader (kanske 2 kilo?), men har dock inte heller gàtt upp och var inte òverviktig nàr jag bòrjade. Ater sen nàgon dag tillbaka mer fett (trànar samtidigt styrketràning) och det kànns spontant som att àmnesomsàttningen har speedats upp, plus att jag inte alls behòver àta sà mycket (stor skillnad dàr).
Vet du mer om huruvida det innebàr stora hàlsovinster att àta pà detta sàtt (dvs att vara i optimal ketos, eller nàrmare optimal ketos)? Jag àr ju inte primàrt intresserad av nàgon viktnedgàng…
Ps. Làste àven om ditt ”magic bullet” kaffe. Men det gàr vàl lika bra att bara àta en bit saltat smòr till kaffet som ett litet màl mat? Smakar ju jàttegott!
(Mòlk och gràdde ska fò undvikas i kaffet dà dessa hindrar kaffets goda axidontianter fràn att tas upp i kroppen.)
Hej Anne,
Själva vitsen med LCHF att ersätta kolhydraterna med fett, inte att öka proteinmängden.
Det finns forskare som hävdar att ketoner är det optimala bränslet vid atletprestationer av olika slag. Du kan tex inte ”gå i väggen” eftersom bränslet inte tar slut.
Jag skulle gissa att det inte spelar roll hur du äter ditt smör.
Åh, vad bra att du letar efter den där nivån som sjunker. Det gör ju jag också och jag vet fler som gör det. Kanske kommer vi att ringa in den snart.
Ja vi måste hjälpas åt!
Margareta, jag uppskattar verkligen det du skriver. Du verkar vara väldigt insatt också. Kanske kan du svara på en fråga jag kånkat omkring på en tid? Ingår koffein i de där -in? Jag har väldigt svårt att komma ifrån te och kaffe, men upplever inte de där desperata cravings som man får av socker tex. Känns mest som: vad ska jag då ersätta med för dryck? Vet du något om hur man ska se på koffein i det här sammanhanget?
Hej Annami och välkommen tillbaka!
Hur tänker du? Tänker du kolhydratmängd, beroende eller hinder rent allmänt?
Jag dricker kaffe själv och har inga planer på att sluta.
Det jag funderar över är hur pass koffeinet påverkar beroendecentrum i hjärnan. Om det har effekter som liknar heroin, socker osv. Att man får abstinensbesvär när man slutar, det vittnar ju många om, så det förvånar mig inte, men för mig ger det inte cravings. Jag funderar på, egentligen, hur stor är risken att cravings ska uppstå när koffeinabstinensen är över (om jag nånsin tar mig så långt) och att då hamna i hetsätning av sötsaker – för det tycker jag skulle vara värre? Har du någon erfarenhet eller vet någon som provat?
Jag har aldrig slutat med kaffe och jag har aldrig sammankopplat några cravings med kaffet, mer än att jag blir kaffesugen och då räcker det med bara kaffe. Att jag hällt i grädde har varit mest för temperaturen, jag har svårt när det är för hett.
Sen jag började dricka mitt MagicBulletCoffee har jag märkt att jag dricker mindre kaffe totalt. Hjärnan är liksom nöjd längre. Jag dricker bara en ”fettbomb” om dagen och kanske en kopp svart eller med grädde utöver. Innan vet jag inte hur många koppar, men betydligt mer.
Tack Charlie och välkommen hit!
Du skriver så fint och ödmjukt. Det är en fröjd att läsa och hoppas du kan stå över de som vill bråka och tjafsa. 🙂