Försäkringskassan och jag är inte bästa vänner.

I maj 2012 drabbades jag av oförklarlig yrsel, vansinnigt illamående och en del andra symtom som vi med dagens facit i handen kan räkna ut vad det var en föraning av. Det inträffade efter en semesterperiod dvs när jag kom tillbaka till jobbet efter en skön ledighet med USA-resa och Low Carb-kryssning. Det kändes som sjösjuka efter en veckas båtresa som inte ville ge med sig. Jag var aldrig sjösjuk ombord under kryssningen, tvärtom mådde jag väldigt bra. Besvären kom när jag kom hem och skulle börja arbeta.

Jag sökte läkare efter en veckas sjukfrånvaro och fick ta prover som var helt ok dvs jag var ”frisk”, trots att jag när jag gick längs korridorerna på jobbet var tvungen att hålla i väggarna för yrselns skull. Hemma kunde jag varken sätta på mig skor/strumpor eller gräva i mina rabatter. Det var omöjligt att göra något i nedböjt läge. Jag utvecklade en teknik där jag rörde mig med huvudet så stilla som möjligt och höll mig hemma så mycket jag kunde. Jag var ensam i min tjänst på jobbet och valde därför att jobba 50 % trots besvären. Jag hade möjlighet att göra en del administrativt arbete hemifrån. Det var tur. När det gått 90 dagar fick jag efter överklagningar, ett slutgiltigt besked från Försäkringskassan att jag inte blev beviljad sjukpenning överhuvudtaget. Jag ansågs inte sjuk nog eftersom läkarintyget inte var nog ”starkt” och vi hade inte träffats tillräckligt ofta (läkarbrist på VC under semesterperioden) så bedömningen ansågs vara felaktigt utförd. Jag fick alltså stå för hela sjukperioden utöver de första två veckorna själv. Förutom att jag förlorat en hel sommar där jag inte orkat göra något mer än att överleva blev jag också utan pengar.

När man upplevt ett sånt bemötande drar man sig för att låta sig sjukskrivas igen och det är en stor orsak till att jag kämpade på så länge som jag gjorde till november 2014.

När 90 dagar hade gått 2015 var jag väldigt orolig, men det gick bra den här gången. Att ha en ”depression” verkar mer ok och trovärdigt än det som beskrevs som yrsel 2012. För mig är det exakt samma fenomen, men läkarna har satt olika ord på diagnosen och därmed fått Försäkringskassan att godkänna ena gången men inte den första.

Ska det vara så? Förväntas jag veta att det är en depression som skall till för att få en sjukrivning godkänd när man inte längre klarar sitt arbete? Eller ska det räcka med att jag förklarar hur jag känner mig och varför jag inte orkar jobba mer än några timmar om dagen? Läkaren förstod mig men inte Försäkringskassan.

Det som kändes värst var att jag måste själv vara frisk för att klara och orka överklaga och för säkerhets skull är det slutdatum också för att man säkert inte skall klara det.

Klicka bakåt
Del 1 – Mitt 2015
Del 2 – Första läkarbesöket
Del 3 – Sjukskriven
Del 4 – Dåtid
Del 5 – Citalopram
Del 6 – 50 %
Del 7 – Hög sänka
Del 8 – Upptrappning

Klicka framåt
Del 10 – Depression

Tack för att du läste, välkommen tillbaka